Sunkits spellista i november 2021

Hurra! Äntligen en dryg timme med musik som gudarna inte visste var möjlig. Ja, även november rymmer en spellista från Sunkit.

Vi öppnar november månads spellista från Sunkit med ett starkt finskt kort. Harry Bergström (1910-1989) var redan som ung aktiv som dragspelare och pianist i en rad jazz- och underhållningsorkestrar. Så småningom blev grabben från Tammerfors ett välkänt ansikte på den finska huvudstadens flottare restauranger och dansklubbar. Han var också verksam som kompositör av filmmusik. Den lätt hawaiidoftande Tervetuloa Iltapäiväkahville betyder i översättning Välkommen på eftermiddagskaffe! Det är kanske därför den omedelbart fäster som en god tradition?

Det är nåt mysko med Anita Lindblom är en långkörare på klubben Sunkit. Låten heter i original Mysterious Tango, är skriven av Ivon De Bie och Nico Gomez och gavs ut första gången på skiva med Jo Chapman E La Sua Orchestra 1961. Samma år kom Anitas version och här hör vi henne i sitt esse. Vilken röst, vilken närvaro, vilken karaktär!

Till Pakistan kom popmusiken genom filmen. I filmmetropolen Lahore verkade bröderna Altaf Hussain Tafo Khan och Nisar Hussain – mer kända som Tafo Brothers – som kompositörer och musiker. De blandade in olika influenser i filmmusiken och ganska plötsligt uppstod en marknad för den nya musik, som publiken hade hört i biosalongen. Härliga Yeh Aaj Mujh Ko är dock en lugnare, smått psykedelisk instrumentalare.

I New York hittar vi ”bröderna Tafos broder från en annan mamma”, Bruce Haack. Han skruvade ihop egna instrument, gjorde musik för förskolor och kom att påverka generationer av unga med sin fantasieggande, utflippade och vildsinta electronica. National Anthem To The Moon är ett spår från det underbara albumet The Electric Lucifer från 1970. Snacka om världsklass!

Åter på hemmaplan. I Jag vill ge dig allt vad du begär av Lasse Dahlquist hör vi Annalisa Ericson, som här får hjälpa av Sigvard Wallbeck-Hallgren – känd från Kvartetten Synkopen. Året är 1939 och den här versionen finns med i filmen Skanör-Falsterbo från samma år.

”Om ibland vi kommer på sné…” är en fras i nyss nämnda melodi. Långt senare skaldade Paul Paljett om ett par som ”aldrig vill komma på sné”, nämligen Tom & Helen. Låten finns med på Pauls debut från 1976, 2 sidor! (Mariann). Skada att den version som Claes Malmberg sjöng i Så ska det låta (tidigt i programmets historia) inte finns att tillgå på internet. Publik och medtävlare förbluffades!

Björn Isfält (1942-1997) var en framstående kompositör av filmmusik. Han debuterade i genren 1970 med Roy Anderssons debutfilm En kärlekshistoria. Bara en sån sak! Här får vi ett utdrag ur teveprogrammet Du måste förstå att jag älskar Fantomen från 1981. Låten framförs av huvudrollsinnehavaren Petrus Bergstrand, som av allt att döma idag är verksam som konstnär.

Att inte lägga in Kom hit, Fantomen med Streaplers när den vandrande vålnaden kommer på tal… nej, det går ju helt enkelt inte. Låten, skriven av Gert Lengstrand och Jan Ahlén, gavs ut på singel i samband med att serietidningen Fantomen firade 25 år 1975. På baksidan finns Hej, 91:an – men det är en annan historia. Och serietidning.

Paloma Blanca är en odödlig hit med George Baker Selection, som sedan den gavs ut 1975 kommit i ett oändligt antal versioner. Så många att det idag knappt går att lyssna på låten. En av de bättre svarar dock – inte oväntat – Siw Malmkvist för. Svensk text av Hans Rytterström (från dansbandet Hans Rytterströms från Eskilstuna).

Året därpå, 1976, rönte det nederländska bandet The Classics framgångar med låten Wings of an Eagle, en låt som möjligen är starkt influerad av just Paloma Blanca. Denna försvenskades av Matz Bladhs och finns med på deras album Min högsta önskan från 1978. Fåglarnas flykt heter den där.

Lars Samuelssons Orkester står för kompet när Nina Lizell sjöng in Drömmar är drömmar av Torgny Söderberg på hennes självbetitlade (det finns flera) album från 1974. Högoktanig schlager från en artist som annars främst finns representerad på tyska.

Vem kunde egentligen ana att Curt Haagers en gång stod för riktigt stötigt gung, som i Va’ de’ fel av mej att ja’ sa’ de’ från debutalbumet Det går som en dans 2 (tvåan är med därför att detta är en serie med skivor från olika dansband) från 1973? Originalet är mer folkpop och kom på singel med Peter Noone, sångaren från Herman’s Hermits, 1972. Inget fel på den, men det är som skön dansbandsstänkare den gör sig bäst! Svensk text av nyss 80 fyllda Gunnar Sandevärn.

Tosse Bark var i unga år med i Vårat gäng och var från slutet av 50-talet ett namn både som sångare och skådespelare. Under en tid gav Åke Sandin ut honom på sitt Jay Records. Lämpligt nog plockar vi fram ett Åke Sandin-alster, nämligen Åkes stora epos om högertrafikomläggningen – Visa hänsyn! Lyss gärna med spetsade öron på kören.

Vår favorit Cacka Israelsson besjöng Åh, vilken tjej – med riktigt italienska mått – på en EP från 1956. Meddelas endast på detta sätt.

Flicka i kort kort spelade Cool Candys in på albumet Go’bitar från 1970.

Wizex är ett av den svenska dansbandsscenens främst namn, ett band som genom åren haft många skepnader och uppsättningar. Andra sidan på gruppens debutalbum Skratta och le (Starec 1974) inleds med Kila med mej till Kinna, en originalkomposition med en något svajig text, som tematiskt ligger antingen nära eller långt borta från Sidovagnsmotorcykel med Eldorados. Härligt!

När Lasse Stefanz albumdebuterade 1975 valde den unga gruppen titeln Vad tiden går. Snacka om framtidsprofetia; efter mer än femtio aktiva år är Lasse Stefanz ett kanske större namn nu än någonsin. Hursomhelst, Snickare Karlsson är en av låtarna på debuten, skriven av bandets gitarrist Christer Ericsson. Även om vi tuggar i oss mycket udda och bortglömd musik, så tycker jag att perspektivet i texten till Snickare Karlsson är väl udda. Men ur ett sunkadeliskt perspektiv definitivt värd att höra.

Streaplers har en så lång karriär och djup katalog att varje spellista kan fyllas med flera guldkorn. Vi väljer ett exempel på ett dansband i limbo. Albumet Fredagkväll kom 1985 och här har vi kommit till en tid då Streaplers definitivt inte är the talk of the town. Samtidigt vill man försöka att hänga med sin tid. Resultatet blir Gatans kung, något så ovanligt som ett dansbands försvenskning (med svensk text av Gert Lengstrand) av en låt med Nick Lowe! Half a Boy and Half a Man kom på singel 1984. Kanske än mer udda är att Streaplers inte är ensamma i genren och regionen med just denna låt. Ingmar Nordströms har också gjort den, liksom Kikki Danielsson, Larz-Kristerz och Sannex. Så det kan gå!

Vilket häftigt drag! På tal om gatans kung, så faller ju tanken naturligt på Leif Bloms och deras Skateboard-ooh-ah-ah från albumet Vem får din sång från 1979. Vi har redan i Sunkits spellista i maj 2021 uppmärksammat Benny Schniers tyska original, då med Sten & Stanley. Svårt att mäta sig med dem, men den här versionen har andra kvaliteter. Det är maxat och fräckt!

Nu börjar vi få upp lite puls, så varför inte slänga på Kors i jösse namn med Jigs, från deras LP Goa bitar 4 från 1974. Se där, en mening helt i linje med sitt ämne! Kors i jösse namn!

Heter man Hadar Kronberg och uppträder i schlagersammanhang med syskonen Glenmark, då kallar man sig helt enkelt Hadar & Glenmarks. Det är inte mycket att tjafsa om. I Melodifestivalen 1975 uppträdde denna kombo med Hadars egen komposition Lady Antoinette. Resten är historia.

Vi avslutar november månads spellista från Sunkit i ungefär samma härad som där vi började. I Pakistan. Även Sohail Rana (född 1938) skrev musik för den omfattande pakistanska filmindustrin. Och med något som gissningsvis ansågs lite perifert följde också en relativ konstnärlig frihet. Sohail Rana får representera det bästa med begreppet exotica; att alla kulturer missförstår och tolkar varandra så pass att nya saker uppstår.