Under 18 år höll Ingmar Nordströms landet i rörelse med saxofonen i högsätet. Men det var blott två dagar, en fredag och en lördag 1976, som banade väg för orkesterns enorma framgång. Ingmar Nordström berättar för Sunkits Henrik Martinell.

– Just nu idag halv ett spelar jag på en begravning i Bergunda kyrka som ligger en halvmil utanför Växjö, svarar Ingmar Nordström över en knackig lina från en bil på frågan om vad han gör just nu.

Men vad gör du nu för tiden?
– Ja, vi spelar rätt mycket på begravningar. Jag åker omkring med en pianist och gör kyrkokonserter, säger han.

Annat var det förr.

Då uppträdde Ingmar med sitt band Ingmar Nordströms över hela landet på lounge-restauranger, dansställen, stora krogar och i TV.

Resan började 1955 då blåsaren (klarinett och saxofon) Ingmar träffade bandets två andra blåsare på militärmusikkåren i Växjö, där han var fanjunkare och de två andra var furirer. Fram till 1966 var de militärmusiker.

– Då slutade vi på regementet och gav oss ut med orkestern, säger Ingmar.

Men det skulle dröja tio år till innan det riktiga genomslaget kom.

Sveriges Television ringer upp

Orkestern släppte en platta per år från och med 1970, första Saxparty-plattan kom 1974. De sålde inga jätteupplagor, men 1976 kom ett rejält utslag på Richter-skalan i skivförsäljningen.

– När vi jobbade på Berns i Stockholm så ringde Bosse Larssons producent, som tyckte att när vi ändå var i Stockholm så skulle vi spana in Nygammalt. Det var ju det största nöjesprogrammet som fanns då, vi hade ju bara en kanal på den tiden, säger Ingmar.

Programmet i Sveriges Television spelades in på fredagen och sändes på lördagskvällen. Tilläggas kan att flera av orkesterns låtar har ett kraftigt saxofonarrangemang med tre saxofoner – något som var Ingmar Nordströms kännetecken.

– Då sa Bosse Larsson så här: ”Alla orkestrar är ju alltid med en sångare och gitarrer och så. Ni har ju era instrumentala låtar, kan inte ni spela två instrumentala grejer?” Jovisst det kan vi göra, sa vi.

Man framförde då låtarna The Elephant Song och In the Mood. Men vägen från att ha tackat ja till Nygammalt-spelningen till att faktiskt få tillåtelse att genomföra den var inte helt smärtfri.

– Det lite tokiga här, som var ganska tufft, var att det här jobbet på Berns innebar att vi skulle spela underhållningsmusik ganska tidigt på kvällen – innan både dansen och showen började, berättar Ingmar.

Bandet gick då till Berns direktör Brock för att fråga om lov. Ingmar beskriver Brock som ”en mycket trevlig och ganska typisk hovmästare och chef, mycket välklädd och proper.”

Jag trodde han skulle bli lite imponerad att vi skulle vara med i Nygammalt på fredagen, men det var han inte alls.

Ingmar försökte förklara för Brock att bandet sannolikt skulle komma lite sent eller i sista minuten tillbaka till Berns från fredagens Nygammalt-inspelning.

– Jag visste att vi kommer att komma försent, men jag ville ju inte släppa det här att framträda i Nygammalt, säger Ingmar.

Direktör Brock sa: ”Kom ihåg att vår publik sitter och vill höra på er underhållningsmusik, så det får ni inte missa”.

– Nej, sa jag, men vi kommer. Då var det inte mer med det, säger Ingmar.

Utskällda av restaurangchefen

Efter att Ingmar Nordströms uppträtt i Nygammalt på fredagskvällen skyndade sig bandet tillbaka till spelningen på Berns – men de kom försent och de möttes av en fullständigt galen direktör Brock, berättar Ingmar:

– Han var så arg att han började skälla på mig. Till sist så sa jag: ”Vi slutar gräla nu, nu ska vi se till att komma igång med underhållningsmusiken för det här ger ingenting att direktör’n står och skäller på mig här.”

– Brock svarade argt: ”Nej, men sen ska du komma upp på mitt kontor, så ska vi prata ut om det här att ni kommit försent”, berättar Ingmar. Och jag gick upp där då på lördagsmorgonen eller förmiddagen och han var lika arg då. Han sa: ”Hade det inte varit för att ni är populära och omtyckta av både vår publik och personal så hade jag brutit kontraktet”. Han menade att det värsta man kunde göra var att inte komma i tid och spela.

Nygammalt + Ingmar Nordströms = succé

Sen kom lördagskvällen. När bandet hade gjort sitt och showen var klar, så skulle de ner en våning och spela dansmusik.

– Då kom Otto som stod som vaktmästare utanför porten på Berns och sa: ”Grabbar, det är kö ända bort till Nessims mattaffär vid Norrmalmstorg (en sträcka på drygt 70 meter, redaktörens anmärkning)”, säger Ingmar.

Killarna i bandet sprang fram till fönstren som vette mot entrén.

– Det var väl en 30-50 meter lång kö. De stod inte en och en utan det var en bred kö där de stod och väntade och skulle in och dansa på Berns.

Den här sortens publik var sällsynt där, eftersom Berns aldrig hade varit en danskrog utan alltid varit en varietékrog.

– Första kvällen där så fick vi lite grann en förklaring, säger han. Då hade ju Nygammalt-programmet gått på lördagen klockan 19:30.

Ingmar Nordströms framträdande i Nygammalt hade gett Berns en publik till. Det märktes tydligt att många hade tittat på programmet.

– Det kom in en familj som var från Täby som sa: ”Vi satt och tittade på det där programmet och såg den där orkestern med all dessa saxofoner.” Och så sa dom ”de är ju på Berns – vi sticker in och dansar till dom.” Så antagligen hade flera diskuterat på det viset. Ja, det är den enda förklaringen jag har.

Hur kände du då?

– Det var ju fantastiskt, säger Ingmar.

Skivförsäljningen gick spikrakt upp – sålde guldskiva tre gånger om

Enligt Ingmar erkände aldrig direktör Brock (Ingmar minns inte hans förnamn: ”Han gick bara under namnet direktör Brock”) aldrig att stället fått en publik till tack vare Ingmar Nordströms.

– Men när den här månaden hade gått så bjöd han oss på middag, en eftermiddag sista kvällen. Han tackade oss för tiden och ville att vi skulle komma tillbaka och allt det där. Sedan fick vi varsin pepparkvarn som de hade haft på borden. De skulle inte ha de där längre för det var med en silverkrona. Då var de ungefär tre decimeter höga. Vi fick varsin sådan sedan tackade han oss för allt, men han bad aldrig om ursäkt för att han skällt ut mig. Det var fel alltså.

TV:s genomslagskraft visade sig kanske främst i skivförsäljningen. Dessförinnan hade man legat och guppat, men genom Nygammalt slog man igenom på bred front och Saxparty 3 såldes i över 300 000 exemplar, vilket var väldigt mycket på den tiden.

– Saxparty 3 hade nyss släppts någon månad före. Innan programmet hade gått hade vi sålt 60 000 av den plattan. Ett par månader efter hade den sålt 300 000. Skivförsäljningen gick bara spikrakt upp så det var vår lycka att vi var med i Nygammalt 1976.

Fotnot

Intervjun gjordes i februari 2017.

Foto

Fram- och baksidan av Saxparty 3 samt Ingmar Nordström idag (foto: privat).

Post Views: 47