Sunkits spellista i maj 2021

Lite finskt, några droppar humor och svenska försök i genren reggae. Det bjuds du i Sunkits spellista i maj 2021. Mycket nöje!

Du hittar Sunkits spellista i maj 2021 på Spotify

Nu vänder vi blicken mot vårt östra grannland, Finland, för att hitta en version av den låt som sedan länge tjänat som Sunkits signaturmelodi. Happy José (Ching-Ching) heter här Hauska José och framförs av Jean-Pierre Kusela. Här har vi att göra med en uppdiktad personlighet, påhittad av regissören Spede Pasanen (1930-2001) och spelad av skådespelaren och musikartisten Vesa-Matti Loiri (född 1945). Crooner-karaktären Kusela var en återkommande figur i teveserien Spede Show, som spelades in under åren 1985-1987. Man törs nog säga att Jean-Pierre Kusela ligger nära en annan påhittad crooner, nämligen Andy Kaufmans mytomspunna alter ego Tony Clifton.

Humor och musik är en svår kombination, även för oss som lyssnar på musik med ett lättsamt sinnelag. Nu river vi dock av ett block med medvetet humoristisk musik, som haft sin definitiva plats på klubben genom åren.

Lars Sundholm (född 1963), radiopratare och imitatör, var en av spelbrickorna i Hassan-gänget. Här skildrar han ett lundellskt lidande kring ryggen. Lundells ryggskola finns på CD-skivan Rekordförsök! av och med Lasse Sundholm och Hasse Pihl, som gavs ut av Silence (förstås, Hassan-skivorna innebar ju tillsammans med utgivningen av bob hund ett enormt uppsving för skivbolaget i de värmländska skogarna) 1997.

Bengt Kyllinge, fd Bengt Erlandsson, är dalamusikern som uppträtt i olika skepnader och konstellationer i decennier. Jag blev så trött är en av flera oförglömliga pärlor från albumet Att vara musiker är kul, så det är väl inget jobb från 1999.

Vi återvänder en stund till träffsäkra imitatörer. Bernt Dahlbäck (1939-1978) var underhållare och komiker och som medlem i humorgruppen Gårunt Show frälste han folkparkerna med skruvad humor under senare hälften av 60-talet. Under 70-talet blev det mycket revy för Bernt Dahlbäck, bland annat hos Tjadden Hällström och Hagge Geigert, och han gav röst åt flera Disney-figurer på film. Cornelis Vreeswijk-osande Alida Gulmaj har en ganska sorglig verklighetsbakgrund, berättad av sonen, förläggaren Carl-Michael Edenborg (född 1967) i ett avsnitt om Bernt Dahlbäck av Kalle Linds Snedtänk.

Ordning på torpet, skriven av Kai Gullmar och Gus Morris, har framförts av många artister under många år – mest känd är kanske den med Sigge Fürst. Här hör vi den med Walter Larsson och – framförallt – skådespelaren Ingrid Björk, ackompanjerade av Eberhardt Jularbos orkester. Inspelad i oktober 1948 och verkligen värd att höra.

Snopporna. Ja, så kallade sig den sångtrio som Siw Malmkvist, Ann-Louise Hanson och Anna-Lena Löfgren hade tillsammans under åren 1962-1964. Valet av namn är ett mysterium för oss, och låten Min ballong kanske inte direkt bidrar till att skingra dimridåerna.

Dags att ge sig ned i gillestugan för lite mysigt umgänge med Sten & Stanley. År 1972 släppte bandet ett livealbum med det underbara namnet Kända låtar i stereo (Decca) och tanken var säkert att ta upp konkurrensen med den tidens strida ström av partajanpassade non-stop-plattor med potpurrier av de stora hitsen. Här får vi en skön godispåse med Solveig Solveig och Fröken Godis.

Världens första synthpop-platta, det kan man nog kalla Elektron Kukéso av och med Hans Edler. Med en kurs i elektronmusik i bagaget lödde Hasse kretskort i Elektronmusikstudion (EMS) på nätterna. Syftet var förstås att vara först med framtidens populärmusik. Populärt kanske resultatet inte blev – då, 1971 – men Fattig man söker efter mat är likväl en klassiker och bör behandlas med respekt (för att inte säga vördnad).

Legendariske Hans Edler har alltid slagit ett slag för hållbar hantering av sin musikaliska skatt. Texten till Fattig man söker efter mat återkommer redan året därpå – på en samlingsskiva ämnad åt gillestugans partaj – och ytterligare ett år senare också på en egen singel. Här har låten omvandlats till klassisk crooner-tappning och heter kort och gott Fattig man. Ingenting är omöjligt, som det brukar heta.

På skivbolaget Metronome kom albumet Per Myrbergs nya LP på Metronome med skådespelaren Per Myrberg 1965. Per var populär skådespelare på teaterscen och filmduk och genom superhiten 34:an blev han det också på skiva. Men från denna LP plockar vi Fröken Fröken, i original Dang Me, skriven av Roger Miller och med svensk text av ovan nämnde Cornelis Vreeswijk.

Hootenanny Singers från Västervik fick kontakt med Stikkan Anderson och ljuv musik uppstod – något som skulle ha långtgående effekt för både Stikkan och Hootenanny-medlemmen Björn Ulvaeus. Och faktiskt även för bandets chaufför, Hans ”Berka” Bergkvist. Hursomhelst, under en tid var Hootenanny Singers mycket stora och turnerade land och rike runt i sin turnébuss. Bussen trakterades av nämnde ”Berka”. När låten Mårten Gås skulle spelas in fick han följa med in i studion och sätta huvudstämman, trots att omgivningen var helt och hållet oförstående. Första tagningen hamnade på albumet Civila (Polar) från 1967. Här kan du lyssna på när Hansi Schwarz i Hootenanny Singers berättar om låtens tillkomst och för tidningen Megafonen berättar Hans ”Berka” Bergkvist om vad som hände sedan.

Torka tårarna och le igen är med på Flamingokvintettens album Flamingokvintetten 2 (FLAM), som gavs ut 1972. Hasse Sidén står för den svenska texten till Little Lonely One, som spelats in av artister som The Jarmels och Tom Jones.

På tal om utländska hits i svensk tappning… Put A Little Love In Your Heart var en stor hit med Jackie DeShannon (som också var medkompositör till låten) 1969 och 1974 hamnade den på Vikingarnas album Här kommer Vikingarna. Under den här tiden var Stefan Borsch bandets sångare och Peter Himmelstrand stod för den svenska texten.

Idag är det inte många som pratar om Stellans orkester – eller Stellan’s orkester som de själva skrev namnet – men det finns anledning att ändra på det. Bandets enda album, Stellans från 1976, rymmer flera njutbara låtar. En av dessa sticker verkligen ut. Vi pratar om Badrumssången är skön, en låt som vi spelade ofta i klubbens barndom.

Musikstilen reggae är ju väldigt bred och kan rymma lite av varje. Även de gamla trotjänarna Trio Me’ Bumba gav sig på genren, i Dala-reggae från albumet En kis från Söder (Great Music Production, 1980). Om denna sorterar in som kosher får du avgöra själv.

Mer västindiska toner hörs i Snälla nå’n med Hörnefors stoltheter och Sunkit-favoriterna Max Fenders. Låten är en av mer än två tusen signerade Lennart Clerwall och återfinns på albumet Venus från 1977. Skivan är hyfsat enkel att hitta på loppmarknader, något som vittnar om att den var väldigt populär när den kom.

Vid ungefär samma tid som svensken upptäckte reggae sköljde en våg av skateboard över landet. I snart sagt varje håla ville man ha en ramp – med eller utan hjälp från någon bank – och givetvis lyfte samtidens populärmusik upp detta fenomen. Skateboard (Ooh-Ah-Ah) var i original en tysk låt, en stor hit med Benny Schnier (född 1957) och den kom i flera versioner på svenska, varav den kanske främsta är med Sten & Stanley. Deras tolkning finns med på albumet Copacabana (en annan tidsmarkör) från 1979.

Här kommer en liten bonus: Benny Schnier framför Skateboard (Ooh-Ah-Ah) inför en svårflörtad tysk tevepublik 1978.

Skivbolaget Marianns gunstlingar Säwes kom 1975 med sitt andra album, Dansa på 2, och här hittar vi På våran bakgård – en svängig sak, skriven av bandets sångare och gitarrist Lasse Sewerinsson. Håll gärna basgången i huvudet till nästföljande låt…

Ett annat band på Mariann var ju framgångsrika Schytts från Göteborg. På deras första album, Hålligång 1 från 1973, känner vi möjligen igen basgången från spåret innan (den är ju i och för sig inte helt unik) i brottarhiten Aj aj aj skriven av Rune Wallebom, under en tid gitarrist i The Violents och framförallt upphovsman till hur mycket musik som helst. I Schytts tappning är hans Aj aj aj väl värd att nämnas som en av de stora svenska låtarna överhuvudtaget.

Harold Melvin & The Blue Notes hade en hit med Don’t Leave Me This Way 1975 och året därpå var det dags för Thelma Houston, som verkligen tog ut svängarna i låtens discokaraktär. På svenska dyker låten upp på albumet När kvällens dans är slut (Tyfon, 1977) med Sven Erics. Sven-Eric Mörtsjö och grabbarna, producerade av Börje Forsberg, har troligen sneglat på Thelmas version. De står förstås en bit därifrån, men det här är ändå ett bra exempel på svensk dansbandsmusik under den tid då banden började vackla och famla sig fram i nya genrer.

En annan artist som tar svänget till nya dimensioner är Wing Han Tsang (född 1960), känd kort och gott som Wing. På det egenutgivna albumet Dancing Queen (2006) framför hon just Dancing Queen som ingen annan. Verkligen ingen annan. Janne Schaffer, som spelar gitarr på originalinspelningen med ABBA, fick höra Wings tolkning under ett besök på klubben Sunkit och det ryktas att han grät av skratt. Och visst är den speciell?

Dags att knyta ihop säcken. Det gör vi med Tonix och deras Jag vill bort härifrån, hämtad från albumet Vindens melodi (Platina, 1975). Här möter countryinfluenser det senaste man kunde hitta på moog-hyllan, så Tonix låg sannerligen rätt i sin tid.

Lyssna på alla härliga låtar i Sunkits spellista i maj 2021 på Spotify!

Av Magnus Nilsson

Magnus "Ny-Magnum" Nilsson är en av grundarna till Sunkit. Han är verksam som digital strateg i Stockholm.

4 svar på “Sunkits spellista i maj 2021”
  1. Namnmysteriet Snopporna??? Jag minns inte i vilken av den tidens stora populära veckotidningar som Snoppan var tecknad serie, men hon var en pigg och påhittig (och tidsenligt anständig) flicka som löste vardagliga problem på mycket personliga och superfiffiga sätt.
    På tidernas första Svensktopps-lista, 1962, hamnade Snopporna, men utan någon tätkänning. Vid en folkparksturné ’63 hade en av alla dessa småländska dagstidningar rubriken ”Piffiga fiffiga Snopporna”. Definitionen av substantivet snoppa återfanns i princip i rubriken. Men man kan också säga det betydde påhittig, självständig, vass. (Utan en vass manick, som annonserades för ädlare rökare, vore det svårt att snoppa en cigarr.)
    Snopporna sjöng med snoppig mimik en söt cover på Puff the Magic Dragon, mest förknippad med Peter, Paul and Mary och svenska Fabulous Four (Lalla Hanson). Tjejtrion upplöstes i all vänlighet 1964, då Siwan, Ann-Louise och Anna-Lena hade nog med sina strålande solo-karriärer.

      1. Tack. Med mitt intresse väckt har jag nu fiskat upp lite ytterligare onödigt vetande i ämnet. Snoppan tecknades från och med 1935 av Marge Henderson för amerikansk dagspress, dock kallad Little Lulu; hon kom även i kortfilmer. På 1950-talet blev hon känd för ”alla” svenska flickor genom serien Lilla Lulu i FICK-Journalen. Hon hette Snoppan i en del annan veckopress men mest i dagspress. 1960-68 hade hon egen serietidning – kallad Lilla Lotta. Namnet Snoppan finner jag inte efter 1964, för övrigt året då supertrion Snopporna ju upplöstes. Hon var i Marge Hendersons original rakt inte piffig, snarare en småknubbig tösunge. Efter hand fick andra tecknare licens att göra serien och utveckla henne till tonårsbrud.

  2. Härligt med Flamingokvintettens västsvenska sound, mer klangfullt än det småvassa stockholmska vid den tiden. Och sångtexten av Sidén – det gör mig lite ont att han nu har skänkt sin unika samling filmkuriosa till Filminstitutet eller vad det var. Institut och muséer har en ful ovana att efter noggrann dokumentation/fotografering köra donerat material till soptippen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

18 − nio =