Magnus Ny-Magnum Nilsson och Burt von Bolton på Sunkit (foto: Casper Hedberg)

Etikett: Schlager Sida 1 av 3

Bruno Wintzell

Bruno Wintzell – höga höjder och djupa dalar

Bruno Wintzell var en begåvad sångare och skådespelare, vars karriär mer handlade om skandaler än succéer. Han skrämde också slag på franska landslaget i fotbolls-EM 1992. Med sång.

Uppdatering

Denna artikel publicerades första gången så tidigt som under sent 90-tal, men har under 2021 väsentligt uppdaterats. Eventuella kommentarer kan därför förhålla sig till tidigare versioner av texten.

Dag Bruno Victor Wintzell föddes den 23 mars 1944 i stadsdelen Bromma i Stockholm. Trots att han bara blev 58 år gammal så hann han med flera yrkesbanor – operasångare, musikalartist, skådespelare och programledare.

Bruno Wintzell som fotomodell

Bruno Wintzell inledde faktiskt sin karriär som bildromansmodell i Bildjournalen. Så här inleds ett reportage – med rubriken Har vi fått en stjärna på köpet? – om honom i tidningen:

Den dagen Bildjournalens filmregissör Ia Olsson skrev kontrakt med Bruno Wintzell fick vi en stjärna på köpet. Bruno hann inte mer än spela in huvudrollen i vår bildroman ”Jag vill leva mitt liv” […] förrän han gjorde succé som sångare. Nu väntar radio, TV och nya skivor på killen som är Anna-Lena Löfgrens skugga.

Sextiotal som grammofoncharmör

Under 1960-talet var Bruno Wintzell aktiv som grammofoncharmör och det kom en rad singlar och EP-skivor. Genombrottet kom dock först i och med den legendariska svenska uppsättningen av Hair, som gick 1968 på Scalateatern i Stockholm – under titeln Hår. Han spelade också Jesus i den danska versionen av Jesus Christ Superstar.

Bruno Wintzell albumdebuterade 1971 med skivan Debut (Polydor) – bland annat med hela tre tidiga försvenskningar av Elton John-låtar – men det verkar som att karriären som skivartist inte riktigt ville lyfta.

Bruno Wintzell och Goldie Hawn blir ett par

Istället vände sig Bruno Wintzell mot USA och reste till Hollywood för att försöka sig på en internationell filmkarriär. Här spelade han mot Goldie Hawn i filmen Tjejen från Petrovka (The Girl from Petrovka, 1974) och de två var ett par under åren 1973-1975. De ska också ha haft en nära kontakt under resten av Brunos liv.

Goldie är en begåvad och underbar människa. Hon var min största kärlek. Att det hela tog slut berodde på mig. Jag tänkte väl för mycket som en svensk.

Bruno Wintzell om förhållandet med Goldie Hawn

Karriären går i stå, men Bruno kommer igen mot Frankrike

Man måste nog säga att Bruno Wintzells karriär gick i stå från senare delen av 70-talet, trots uppenbar talang. Oklart egentligen varför. Vet du mer om detta, så kommentera gärna inlägget längre ned på sidan.

Under fotbolls-EM i Sverige 1992 dök han plötsligt upp för att sjunga den franska nationalsången inför matchen mot hemmanationen Sverige.

Bruno Wintzell sjunger Frankrikes nationalsång i fotbolls-VM 1992.

Det ska sägas, att det är en svår uppgift att sjunga på en stor arena med tanke på fördröjning, eko och att andra sjunger med i olika sektioner – men faktum kvarstår: inför en viktig fotbollsmatch sjunger hemmasonen Bruno Wintzell motståndarlagets nationalsång fruktansvärt illa. Jag vet inte hur cyniska Svenska Fotbollförbundet var vid tiden, men det här kan inte ha varit en slump. De franska spelarna kom helt av sig. Tack för denna diaboliska insats! 🙂

Uppmärksammad och utskälld som symbol för tutteve

Ett par år senare seglade Bruno vidare på den skandalomsusade vågen. Han blev programledare i TV3:s program Tutti-Frutti, som spelades in i Italien, tillsammans med Dominika Peczynski.

Vips, så var ordet tutt-TV ett fenomen.

Programmet Svart eller vitt (TV4 den 18 oktober 1994) om bland annat Tutti-Frutti

Bruno Wintzell som restauratör?

I Dagens Nyheter skrev Martin Stugart den 15 december 2004 under rubriken Vart tog Grants taverna vägen? om nedlagda restaurangen Grants taverna på Strandvägen i Stockholm. Restaurangen gick i konkurs 1977, men…

Sångaren Bruno Wintzell försökte köpa stället för att tillsammans med några vänner öppna dansrestaurang och tvätta bort de gamla synderna. Men Stockholms kommun vägrade att sälja.

Martin Stugart i Dagens Nyheter den 15 december 2004

Känner du till något om Brunos planer i restaurangbranschen, så skriv gärna en kommentar.

Fakta om Bruno Wintzell

Bruno Wintzell var utbildad ekonom och operasångare. Han var pappa till Dennis Wintzell och Louise Wintzell. Han fungerade under en tid också som något av en plastpappa för rapparen Leila K.

Bruno Wintzell avled på Karolinska sjukhuset i Solna den 1 december 2002. Han är begravd på Galärvarvskyrkogården på Djurgården i Stockholm.

Diskografi

  • Linda, EP 1963
  • Kärlekens vals, singel 1968
  • Hår, LP 1968
  • Idag sköt jag ihjäl en okänd man / Du och jag – en kärlekshistoria, singel 1970
  • Fredens duva, singel 1970
  • Debut, LP 1971
  • Balladen om Joe Hill, singel 1971
  • Jesus Christ Superstar, LP 1972
  • Tillsammans igen, singel 1977
  • Snövit och de sju dvärgarna, LP 1980
  • Juletid och helgefrid, LP 1982
  • Jesus Christ Superstar, LP 1985

Filmografi

  • Miss and Mrs Sweden av Göran Gentele, 1969. Bruno spelar Jarl Kulles revolutionära hippieson, Hasse.
  • Tintomara av Hans Abramson, 1970.
  • The Girl From Petrovka av Robert Ellis Miller, 1974. Med Goldie Hawn och Hal Holbrook i huvudrollerna.
  • Francis Gary Powers: The True Story of the U-2 Spy Incident av Delbert Mann, 1976. TV-film med Bruno i liten roll.
  • Animal Protector av Mats Helge, 1988.

Tack

Stort tack till Elin för tips och skannade sidor. Stort tack också till Louise Wintzell (!) för rättad uppgift.

Vera Telenius

Vera Telenius – Finlands sista sena blomning

En av Finlands stora stjärnor var ett extremt fall av ”late bloomer”. Vera Telenius skrev in sig i finsk nöjeshistoria vid 72 års ålder. Daniel Standar berättar.

Vårt östra grannland Finlands utbud av musikaliska förmågor uppmärksammas väl inte allt för ofta på den här sidan Östersjön. Men de har faktiskt en artist som får lov att sägas vara av det lite mera sällsynta slaget.

Vera Elisabeth Telenius föddes den 24 september 1912 i Sahalax i Finland. Hennes mor var en duktig violinist, och just denna talang tycks ha gått i arv till Vera. Redan som barn visade hon prov på stor musikalitet och lärde sig tidigt att spela fiol. Hon medverkade bland annat i ung ålder i Tammerfors Arbetarorkester.

Under större delen av Vera Telenius liv var musiken bara en hobby. Hon var verksam som bland annat textilfabriksarbetare, svarvoperatör, byggnadsarbetare och hästförare. Så småningom blev hon egenföretagare i klädbranschen, vilket hon ägnade sig åt under många år. Mot slutet av 1960-talet drabbades hon emellertid av en synskada, som gjorde att hon så småningom tappade synen helt. Hon tvingades därför lägga ned sin verksamhet och gå i pension.

Efter en tillbakadragen tillvaro som pensionär under några år, så började Vera Telenius att uppträda som gästsångare i sin son Antti Telenius band. Hon uppträdde också under flera julkonserter. Vid en spelning så upptäcktes hon av journalisten Jussi Tuominen, som 1974 gjorde ett tv-program om Telenius. Det framträdandet resulterar i att hon samma år får chansen att skivdebutera vid 62 års ålder (!), med LP:n Singer of the Night.

Där kunde mycket väl historien om Vera Telenius ta slut, men det hela ska ta sig ännu en ny vändning hela tio år senare. Den lettiske kompositören Raimonds Pauls skriver en låt, som sedermera spelades in på ryska av den sovjetiska superstjärnan Alla Pugatjova. Låten heter Million Roses och blir en världshit. Det är för övrigt den första ryskspråkiga låt som blir en hit i väst, i en tid av glasnost och perestrojka.

Vera Telenius: Miljoona russua (1984)

Telenius hör denna låt, och bestämmer sig för att skriva en finsk text till den. Titeln blir Miljoona ruusua och 1984 spelar hon in låten och ger ut den på skiva. Detta ska visa sig bli hennes stora genombrott, vid 72 års ålder! Låten blir en jättehit i Finland och gör henne till ett namn på var finländares läppar. Låten har efter det spelats in av flera andra finska artister och har blivit något av en finsk evergreen. Hon fortsätter sedan att uppträda och spela in skivor, ända fram till slutet av 1980-talet.

Vera Telenius dog den 5 augusti 1991 i Tammerfors, 78 år gammal, efter en längre tids sjukdom. Jag skulle tro att hon själv blev en smula förvånad över vilken vändning hennes liv tog mer än tio år efter att hon förlorade synen och klev in i pensionärslivet. Hon kallades ofta för ”nattens sångare” och ”seniorstjärnan” och jämfördes med stora namn som Zarah Leander, Marlene Dietrich och Edith Piaf.

Tack Vera, för att du sent omsider gav musiken en chans på allvar!

Sonya Hedenbratt

Sonya Hedenbratt – dé é lugnt, baby

Sonya Hedenbratt. Göteborgare. Sveriges Ella Fitzgerald. Karismatisk karaktär och en av våra största artister.

Sonya Hedenbratt var en svensk, och framförallt göteborgsk, sångerska och underhållare. Hon föddes den 4 mars 1931 och växte upp i stadsdelen Masthugget. Sonya influerades tidigt av jazzmusiken, inte minst genom sin bror, Östen Hedenbratt, som också var musiker.

Sonya vann en sångtävling 1951 och utropades till ”Göteborgs Doris Day”. Senare i karriären skulle en rimligare jämförelse vara ”Sveriges Ella Fitzgerald”.

Via Arne Domnérus och Nalen kom Sonya Hedenbratt att ingå bland Hasse och Tages närmaste. Hon medverkade i Gröna Hund, Konstgjorda Pompe och Gula Hund. Hon deltog även i revyer signerade Beppe Wolgers samt i TV-programmet Partaj.

Hennes artistiska talang ledde också till att hon anlitades som skådespelare. Hon syns bland annat i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander (1982) och TV-program som Blå gatan, Mor gifter sig och Taxibilder.

Men framförallt var hon Göteborg trogen. Hon är starkt förknippad med sitt samarbete med Sten-Åke Cederhök i Jubel i busken och Låt hjärtat va me.

Jubel i busken visades på TV när jag själv var liten. Det var en programpunkt som innehöll music hall och buskis i klassisk tappning – från Göteborg. Jag var i den späda ålder då man är som mest mottaglig för ”kall-tårta-under-blus-komik” (för att citera Povel Ramel) och jag älskade det.

Sonya Hedenbratt i Jubel i busken

Jag vet inte hur jag skulle se på programmet idag. Minnet bleknar ju och man lägger till och drar ifrån utan att det behöver ha så mycket med verkligheten att göra. En särskild plats i hjärtat har dock Sonya Hedenbratt haft alltsedan denna tid. Hon hade en särskild utstrålning, som rymde både tjo och tjim och en stor konstnärlig förmåga.

Om du har egna minnen av Sonya Hedenbratt, så skriv gärna en kommentar här på sidan!

En dag köpte jag hennes första egna album, kort och gott kallad Sonya, utgivet första gången 1968. Det är fantastiskt att höra hur väl den håller. ”Masthuggets Fitzgerald” borde alla gånger räknas in bland de bästa svenska underhållningsartisterna. Det är egentligen obegripligt att det tog så lång tid innan hon debuterade med en egen LP – hon som slog igenom redan i början av 1950-talet.

Pontus Holmgren, känd från Pontus & Amerikanerna, har författat texthäftet till CD-utgåvan av Sonya, som gavs ut 2001 – kort efter Sonyas död. Under arbetet med skivan ringde Pontus upp Sonya för att ställa några frågor, och innan samtalet avslutades frågade han om det gick bra att ringa på nytt om det skulle behövas några kompletteringar.

Svaret kom direkt:

– Dé é lugnt, baby.

Det finns väl bara ett ord som räcker till här: Respekt!

Sonya Hedenbratt avled den 5 april 2001. Hon är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.

Detta inlägg är redigerat och publicerades första gången 2008. Det kan säkert komma att fyllas på även senare.

Anders Nilback 2019

Anders Nilback är tillbaks – igen

Skaparen bakom två hårt åtrådda demos är inte längre hemlig. Anders Nilback hittade oss. Och nu är han tillbaks på allvar.

Anders Nilback, bosatt och verksam i Göteborg, föddes 1965 i Landskrona. Som åttaåring började Anders i gosskör och på högstadiet togs de första gitarrlektionerna. Kort därefter skrevs de första låtarna. Dessa var på svenska och ofta med kärleken i fokus, samt med en viss sakral underton.

Den första demon hette Opus Ett (1986). Producent och arrangör var Göran Andersson. Senare utvecklades visorna och med hjälp av bland andra Wilfredo Stephenson (tidigare bland andra Aston Reymers Rivaler och Hot Salsa), så influerades vissa låtar med latinska rytmer och nyanser.

Andra demon fick namnet Gott Gung (1993-94).

Anders låtar har spelats på lokalradio och de mest populära är: Under ditt paraply, Sommarcaféet samt En sensommardag.

Anders har jobbat som vikarierande musiklärare, försäljningschef, marknadschef (bland annat för Frölunda Indians) samt VD på reklambyrå. Via egna företaget, Nilback Marketing har Anders även agerat konsulterande marknadschef hos Nya Fröken Sverige samt arbetat med marknadsföring och lansering av Glenn Strömberg Collection.

Numera arbetar Anders som VD ”inom bröd”, där han jobbar med bland annat innovation inom Polarbrödsgruppen.

Visionen om att skapa en tredje demo lever. Låtarna är delvis klara varav en är en specialskriven bröllopslåt, Kärlekens tribut. En annan är Öppna dörren som är inspelad 2019 i studion hos Esborn Music i Alingsås och som har världspremiär här på Sunkit.com.

Stort tack till Anders, som ställt information, musik och bilder till förfogande.

Lyssna på Anders Nilback

Öppna dörren

Det är 2019 och Anders Nilback är tillbaks, här med Öppna dörren. Några anser att detta är låten som ej kom med i filmen Blues Brothers och som man med fördel buggar till.

En Sensommardag

Från en kommande demo. Publiceras här med benäget tillstånd av Anders Nilback. Alla rättigheter reserverade.

Hej , hå, Indians!

Denna låt skrev Anders inför en konferens då han jobbade på Frölunda Hockey Club säsongen 2007-2008. Melodin är en version som hämtat inspiration från en låt som Anders skrev under tidigt 1980-tal, som en hyllning till sin konfirmation, Hej tjena jag är Jesus.

Just denna ”gamla synd” har blivit något av en undergroundklassiker och finns bland annat upplagd på Youtube:

Carli Tornehave och Mats B Olsson på Sunkit (foto: Magnus Nilsson)

Carli Tornehave fyller 85 år – grattis!

Carli Tornehave dominerade svensk schlager i början av 1960-talet och kallades Sveriges Sinatra. Idag fyller han 85 år.

I mitten av 1990-talet, när Sunkit såg dagens ljus som klubb, var världen en annan än idag. Internet hade inte mer än nått fram till koltåldern och tillgången till musik, film och information var begränsad till att äga eller inte äga ett objekt.

Att den svenske schlagerstjärnan Carli Tornehave sjungit en låt med titeln Hårda bud i en film som heter Raggargänget (vars huvudroller görs av Ernst-Hugo Järegård och Jan-Olof Strandberg) fick ju en underground-samlares hjärta att slå volter. Men möjligheten att se filmen inskränktes till filmfestivaler och för att komma över skivan behövde man hosta upp ett par hundralappar på en välsorterad skivbörs.

https://youtu.be/Y_UOXJ_t5dY

Inte undra på, att Carli Tornehave var en kultartist.

Men givetvis representerar han mer än låtar i genren ungdom på glid. Under sin storhetstid tävlade Carli med Gunnar Wiklund om svenska folkets gunst (frågan är om inte båda segrade) och var minst sagt flitigt förekommande i de tidiga melodifestivalerna. Carli Tornehave hade en mycket fin röst, med både slick jazz i sig och en värme som verkligen kunde förmedla sångtexters känsla.

När Sunkit tillsammans med Vax Records och Ekmansällskapet i januari 2015 hyllade den svenska schlagernSödra Teatern i Stockholm, så kunde publiken konstatera att takterna sitter i. Carli Tornehave är still going strong och visst har han kvar mycket av det där speciella i rösten.

Stort grattis på födelsedagen, Carli Tornehave!

Detalj från skivomslag med Jan Harpo Svensson

Harpo – Sveriges mest underskattade artist fyller 65 år

Han är känd för ett par hits från 1970-talet, men Jan Harpo Svensson är värd ett bättre öde än att ses som ett one hit wonder. Idag fyller han 65 år.

Jan Harpo Svensson stegade 1972 in hos Stikkan AnderssonPolar och fick enligt sägen skivkontrakt efter ett par minuter. Kort därefter hade han också kontrakt med Mickie MostRAK. Och även om dubbla signaturer irriterade branschens kungar, så ger det en fingervisning om vilken karismatisk begåvning Harpo var i sin tid.

Harpo gjorde en serie album under 1970-talet som bjöd på en varierad och fantasifull kompott av glamrock, schlager och rena popexperiment.

Med låten Honolulu fick Harpo 1973 sitt stora genombrott och Moviestar från 1975 (med Annifrid Lyngstad och Lena Ericsson på kör) är en milstolpe i svensk popmusik. Om du tycker att dessa – och andra av Harpos kändare låtar – är uttjatade (och vissa av dem rätt mediokra) så finns det absolut guldkorn att hitta på skivorna genom hela 1970-talet.

Under sin storhetstid var Harpo lite av en blandning mellan David Bowie och Robert Broberg, en fräck och begåvad popartist med en humor som inte ryggade för att gå över till det knasiga.

I det här klippet från tysk TV kan man undra om den somriga accenten i ryggsäcken inte markeras lite för mycket? En cynisk rådgivare hade kanske sagt blankt nej, men sett i backspegeln så ger det onekligen karaktär och egensinne till framförandet.

https://youtu.be/PHz79iE7KYk

Jan Harpo Svensson är fortfarande en uppskattad artist i Tyskland. Och idag fyller han 65 år. Vi säger grattis till en av Sveriges mest underskattade artister.

Länkar

Så började det (detalj från skivomslag)

Sunkit hyllar svensk schlager med Ekmansällskapet och Vax Records

Den 29 januari 2015 slår Sunkit sig samman med Ekmansällskapet och Vax Records i en hyllning till den svenska schlagerns ursprung. En kväll som sammanfaller med att skivboxen Så började det släpps. Vi ses på Södra Teatern!

Även en legend har sin början någonstans. Med den nya skivboxen Så började det presenteras den svenska schlagerns kungligheter med sina första inspelningar. 43 artister från Ernst Rolfs debut 1910 fram till Jan Malmsjös 1958. Däremellan allt från Little Gerhard och Povel Ramel till Anita Lindblom och Zarah Leander.

Visste du att Monica Zetterlund debuterade på vykortsskivor av papp inspelade i Köpenhamn 1957 – under pseudonymen Eva Norén? Dessa inspelningar blir nu för första gången utgivna på riktig skiva!

I samband med att boxen släpps så passar vi på att hylla svensk schlager med en generationsövergripande klubbkväll. Schlager ska inte samla damm, den ska firas med ett glas champagne (eller alkoholfritt alternativ) i glada vänners lag – och den ska tala till ditt hjärta!

Missa inte detta tillfälle att mingla med originalartister, nostalgiker och klubbkids.

Så började det – en hyllning till svensk schlager är ett samarbete mellan Ekmansällskapet, Sunkit och Vax Records. Och Södra Teatern, förstås.

Tid

Torsdagen den 29 januari 2015, klockan 19:00 – 01:00.

Plats

Södra Bar, Södra Teatern, Mosebacke Torg 1-3, Stockholm.

Övrigt

Fri entré. Åldersgräns: 18 år.

I sällskap med Johnny Bode

Den notoriske Johnny Bode har begåvats med en egen vänförening, Johnny Bode-sällskapet.

Johnny Bode (1912-1983) är känd för en herrans massa saker, men kanske främst för superhiten En herre i frack och för sina många porrlåtar, bland andra Runka mig med vita handskar på.

Nu har hans fans bildat en vänförening. Syftet med sällskapet är att verka för att Johnny Bodes minne bevaras och att hans kulturella arv sprids till allmänheten.

Fredrik Sjöberg är ordförande. Han motiverar träffande sin fascination för Bode i radions Mitt i musikens veckomagasin den 28 augusti 2009:

… att han förgör sig själv på ett så oerhört roligt sätt.

Det är inget att hymla med, Johnny Bodes liv var som en operett. En helt galen operett. Sannolikt hade han idag fått någon sjukdomsdiagnos redan i skolåldern, och mycket av hans liv är djupt tragiskt. Hans musikaliska talang är dock oomtvistad.

På sällskapets webbplats summeras Johnnys dubbla natur:

Omvittnat snäll, generös, social och lätt att tycka om, var Johnny Bode samtidigt sin egen värste fiende. Han led av psykiska besvär och verkade ofta sakna impulskontroll och konsekvenstänkande. Gång på gång lyckades han resa sig från nederlagen och bygga upp en ny karriär, bara för att åter slå den i spillror med skandaler och utsvävande leverne.

Det nya sällskapet har precis startat verksamheten, men det verkar hursomhelst säkert att man siktar in sig på ett ordentligt firande av Johnny Bodes 100-årsdag den 6 januari 2012. Kul!

Styrelsen består för närvarande av Gustaf Görfelt, Torvid Jobring, Erik Kuoksu, Lisa Lundgren och Fredrik Sjöberg.

Av Magnus Nilsson

Länkar

Michael Holm, detalj från singelomslag

Michael Holm som den ofrivillige skräckmästaren

En trevlig scarf. Några tama schlagersånger. Det var vad Michael Holm hade i bagaget när han 1969 skrev musiken till den dittills mest brutala tyska skräckfilmen, Mark of the Devil.

Michael Holm är en tysk sångare och kompositör, född i Szczecin i nuvarande Polen den 29 juli 1943. Som artonåring inledde han en karriär som skivartist och hade under hela 60-talet en lång rad hits, både som artist och som låtskrivare. Det skulle dock dröja ända till 1969 innan han fick sin allra största framgång, en tysk version av Sir Douglas Quintets Mendocino. Den blev det årets bäst säljande tyska singel.

Michael Holm: Mendocino (1973)

Michael Holm var en ganska blid schlagerstjärna, egentligen utan någon större utstrålning. Han sjöng bra, men hans främsta kännetecken var att han alltid bar scarf.

Men ödet hade andra planer för den tvålfagre ynglingen.

Michael Reeves tar sig an Michael Holm

Den unge och genialiske brittiske regissören Michael Reeves hade 1968 fått ett genombrott med sin film Witchfinder General, med Vincent Price, Ian Ogilvy och Hilary Dwyer i huvudrollerna. Filmen baserades – ganska löst – på faktiska händelser under 1600-talets häxjakt och är en brutal exploitation-film med rejäla doser våld och tortyr.

Framgång föder, som alltid, efterföljare och den unge manusförfattaren till filmen Witchfinder GeneralMichael Armstrong – smidde planer på en liknande film i eget namn.

Witchfinder General kommer till Tyskland

Michael Armstrong hittade villiga finansiärer i Tyskland och filmen Hexen bis aufs Blut gequält började spelas in i de österrikiska Alperna. Filmen lanserades sedan med den engelska titeln Mark of the Devil. Michael Armstrong fick själv förtroendet att regissera filmen.

Trailer för filmen Mark of the Devil (1970)

Filmen var en mardröm

Filmatiseringen var en mardröm från början till slut, inte minst därför att filmens producent, den österrikiske skådespelaren Adrian Hoven, helst av allt hade velat regissera filmen själv och verkar ha gjort allt han kunde för att sabotera Armstrongs arbete. Hoven var vän med filmens fotograf, Ernst W. Kalinke, och tillsammans filmade de flera scener utan regissörens vetskap. Till slut blev brytningen total och det var med Hoven som regissör som filmen slutfördes. En av filmens stjärnor, en ung och isögd Udo Kier, har vittnat om att det konstnärliga försvann med Armstrong – till förmån för det spektakulära.

Olivera Vučo och Udo Kier i Mark of the Devil (1970)

Michael Armstrong skrattar åt sin skapelse och Michael Holm trillar dit

Det är ett sant nöje att följa Michael Armstrongs kommentarer på filmens DVD-utgåva. Han kiknar återkommande av skratt.

Men hur kom Michael Holm med i bilden?

På ett diskotek på Kurfürstendamm i dåvarande Väst-Berlin stötte Adrian Hoven ihop med Holm, som då stod på höjden av sin karriär. Hoven frågade om Holm hade lust att skriva musiken till en film han höll på att producera. På grund av den höga ljudvolymen på diskot, så hörde inte Holm frågan. Han nickade bara lite artigt. I Adrian Hovens ögon var det likvärdigt med ett färdigt kontrakt.

Michael Holm gjorde musiken till Mark of the Devil – i blindo

Michael Holm misstyckte inte när han fick klart för sig vad han svarat på. Han tyckte att det var ett roligt uppdrag att få göra filmmusik. Några scener utan ljud och dialog fick han se, och filmen sades vara en dramatisering av häxförföljelserna i Österrike. Delar av filmen spelades in på historiskt autentiska platser. Allting verkade seriöst och att Michael Holm inte anade vilken sorts film det skulle bli hörs i musiken, som skiftar mellan det romantiska och det dramatiska.

Mark of the Devil lanserades som extremt brutal

När filmen sedan lanserades, som ”den i särklass mest skräckinjagande filmen någonsin”, kom dess brutala innehåll som en total överraskning för Michael Holm. Men för Adrian Hoven var det en succé, Mark of the Devil blev en större framgång än förebilden Witchfinder General.

Trailer för filmen Witchfinder General (1968)

Michael Holms musik är välskriven och snyggt arrangerad. Men han skrev musik för en film som inte fanns, hans uppfattning baserades på några smakprov och en förskönad resumé. Det här visade sig dock vara en fördel. Det romantiska ledmotivet förhöjer den oroväckande känslan. Dramatiken finns också där; det återkommande ”häxtemat” minner om ett klassiskt ljudspår som det till Alfred Hitchcocks Psycho (1960).

Schlager möter skräck

Delar av musiken är så naivt schlagermässiga, att de i sammanhanget ter sig löjliga. Men det ger en bra blandning, en som Michael Holm knappast hade tänkt ut om uppdraget varit glasklart för honom.

Mark of the Devil spelades in 1969 och hade premiär den 19 februari 1970. I huvudrollerna märks, utöver Udo Kier, Herbert Lom (kanske mest känd som kommissarie Dreyfus i Rosa Pantern-filmerna) och den serbiska stjärnan Olivera Vučo. När den gick upp på biograferna delades kräkpåsar med varningstext ut till publiken.

Olivera Vučo som sångerska

Just Olivera Vučo (även känd som Olivera Katarina) hade en samtida och parallell karriär som sångerska.

Olivera Vučo sjunger

Och hon dök upp i många filmer och teveprogram.

Olivera Vučo sjunger i TV

Mark of the Devil på DVD och CD

Filmen Mark of the Devil finns i en ambitiös DVD-utgåva från Anchor Bay Entertainment (med både kommentarer av och intervju med regissören Michael Armstrong).

Den tyska etiketten Diggler släppte 2001 filmmusiken på CD. Här finns både Michael Holms originalmusik och den musik som skrevs av andra till den betydligt mindre uppmärksammade uppföljaren, Mark of the Devil II (1972). När den gjordes hade Michael Holm lämnat filmens värld och fortsatt som schlagersångare, något som han gör än idag.

Michael Holm har haft hits med Barfuß im Regen (1970), Tränen lügen nicht (1974) and Musst Du jetzt gerade gehen, Lucille (1977). Sedan 1980 är han verksam i new age-bandet Cusco, tillsammans med Kristian Schultze (som för övrigt är son till Norbert Schultze, mannen bakom klassikern Lili Marlene). Duon har spelat in över tjugo album. Deras musik är flitigt använd i film- och teve-sammanhang, bland annat i en reklamfilm för Bud Ice.

Läs mer

Länkar

William Clauson uppträder i Sverige i sommar

Den levande legenden William Clauson är åter i Sverige. Under försommaren har han gästat Solnadals värdshus (faktiskt också ikväll, den 1 juni) och under hela juli kan du se och höra William på High Chaparral.

Dessutom kommer det att släppas en samlingsskiva med ett tvärsnitt av William Clausons omfattande katalog av inspelningar. Det är Williams son, Patrick Clauson, som står för urvalet och vi på Sunkit är med på ett hörn, som medförfattare till texten på skivomslaget.

Vi återkommer om det.

Sida 1 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén