LP-skivan gjorde rocken till en konstform, manifesterad i album som en helhet. Albumism, som den legendariske ljudteknikern Lennart Östlund kallar det. Han menar också att utvecklingen av inspelningstekniken drivit på utvecklingen av själva musiken.
Ett av de museer som under de senaste åren piggnat till rejält är Tekniska museet i Stockholm. Länge har man vänt sig till och lyckats nå barn, men på sistone märks det att arrangemang och inriktning också vänder sig till intresserade vuxna i alla åldrar. Ett sådant initiativ är Nördcafé (som visserligen hållit igång sedan 2008), som ogenerat samlar specialintressen och belyser dem i hur snäv vinkel som helst.
Passion är ju ett bra bränsle för att göra saker intressanta. Och i mitt tycke var kvällens träff med Lennart Östlund hyperintressant.
Legendarisk ljudtekniker
Lennart Östlund, född 1956, är för den breda allmänheten inget affischnamn. Däremot är han en legend för den som kan sin svenska pophistoria – inte minst för oss som suttit och detaljstuderat det finstilta på skivomslag. Redan som mycket ung började nämligen Lennart att arbeta som ljudtekniker i den världsberömda Polarstudion, tillsammans med kollegorna Leif Mases och Michael B. Tretow.
– Under vinylens storhetstid hade alla större skivbolag sin egen studio, men det hade inte Polar, berättar Lennart. ABBA och andra artister på bolaget hoppade runt mellan Atlantis och andra ställen och det ville framförallt Björn och Benny ändra på.
Polarstudion byggdes i en biograf
Den lokal man fastnade för var en gammal biograf precis intill S:t Eriksbron på Kungsholmen – i det jättelika Sportpalatset, som stod färdigt 1930. Själva studion kapslades in i sand och lecakulor och man lade enorm energi på att få till optimala förhållanden för ljudinspelning.
– Studion kostade 1978 tio miljoner att bygga, berättar Lennart. Det motsvarar fyrtio miljoner idag. Ändå kan man säga att det räckte med royalty från tre låtar från ABBA:s album Arrival för att bekosta bygget.
ABBA gick före AC/DC
Just finansieringen låter som lite av en paradoxal förbannelse för Polarstudion. Lennart berättar att timpriset vid den här tiden låg på låga 800 kronor, vilket gjorde att stora band som AC/DC ville hyra flera månader i sträck. Den ambitionen krockade med huvudsyftet, att det skulle vara enkelt för Polars egna artister – främst ABBA – att jobba friare än man tidigare hade gjort.
Ändå avslöjar Lennarts CV att studion verkligen lockade världsartister. Eller vad sägs om att ha jobbat med band som Genesis och Led Zeppelin?
Albumism är rock som konstform
Nåväl, detta nördcafé fokuserade naturligtvis på ljud och inspelningsteknik. Lennart Östlund vurmar inte oväntat för det konstnärliga helhetstänk kring ett album, som växte fram från mitten av 1960-talet – och som han kallar för albumism.
– Albumism är som impressionism. Det är några som går i bräschen och som gör något nytt – men som ingen först förstår sig på. Och man kan faktiskt säga att ljud- och inspelningstekniken drivit på utvecklingen av själva musiken.
Multikanal öppnade dörren för ny musik
Bandspelare med 16 kanaler gjorde en musikstil som disco möjlig. Tidigare hade man lagt trummor på en kanal och försökte någon hitta på något nytt – något som stack ut – så klagade skivbolaget på att det blivit fel. Och allt fick göras om.
Därför spelade man inte in trummor som stack ut.
Med flera kanaler kunde man lägga bastrumma och annat på egna kanaler, experimentera och ändra mycket enklare. Och till sist få igenom ett nytt sound.
Skivbolagen tog en ny roll
– Först var LP-skivan en samling singlar, men med hippiebanden började man göra skivor som en helhet. Då satte man en plan och en budget. Det ledde också till att banden ville arbeta självständigt. Skivbolaget blev inte så inblandade i inspelningen.
Att skivbolagen styrde mindre i studion ledde, enligt Lennarts mening, till att saker runtomkring musiken blev viktigare för dem.
– De som jobbade på bolagen ville förstås känna sig nyttiga, så då blev omslagen mer och mer påkostade – det var ju något man kunde ha långa möten om.
Polarstudions historia är en unik epok
Det finns mycket att säga om Lennart Östlunds karriär som ljudtekniker, hans syn på ljud och inspelning – men som inte görs rättvisa av de anteckningar jag fick med mig från den här kvällen. Det finns också all anledning att dyka djupare i Polarstudions historia – eftersom studion på många sätt var unik. Även i internationellt perspektiv var den storslagen och tillhör en epok som vi kanske aldrig får uppleva igen. En tid som både var krasst kommersiell och som satte ljudupplevelsen i högsätet.
Lennart Östlund driver än idag Polar Studios som företag, men den klassiska geografiska boningen på S:t Eriksgatan 58 ändade 2004. Han dokumenterar på egen hand minnen från den gamla Polarstudion, men tyvärr har inget förlag visat intresse för att göra bok av detta. Än. Men om du får möjlighet att höra honom berätta, så ta den.
Både albumism och Polarstudion är mitt i prick för dig som är intresserad av musik.
