Magnus Ny-Magnum Nilsson och Burt von Bolton på Sunkit (foto: Casper Hedberg)

Etikett: Doldisar Sida 1 av 3

Stig Hallén

Stig Hallén – sant och sannolikt bakom höj mina öron

Stig Hallén gav oss frasen höj mina öron och fick därmed en plats i turnébussarnas Hall of fame.

Uppdatering

Denna artikel publicerades första gången så tidigt som under sent 90-tal, men har under 2021 väsentligt uppdaterats med ny information. Kommentarer kan därför förhålla sig till tidigare versioner av texten.

Stig Olov Hallén föddes i eller omkring Sundsvall den 17 februari 1942. Under omkring ett decennium, med start 1969, var han fast besluten att slå igenom som sångartist. Något han också – åtminstone delvis – gjorde.

Men allra mest känd är han nog ändå för frasen höj mina öron. Mer om det senare.

När man dammar av de pressklipp som finns om Stig Hallén, så är ett genomgående inslag att man betonar hur okänd han är i hemlandet – men framgångsrik i andra länder – samt att uppgifter kan variera från artikel till artikel. Det är väl inte osannolikt att Stig skarvade lite med sanningen, vilket ju är fullt rimligt om man ska framställa sig som så pass intressant att en tidning vill skriva om en.

Utbildar sig till ekonom och artist

Det här verkar i alla fall sannolikt: I samband med militärtjänsten flyttade Stig Hallén till Stockholm, påhejad av föräldrarna utbildar han sig inom ekonomi och administration, men går senare också på Calle Flygare Teaterskola (tillsammans med bland andra Kisa Magnusson). Han börjar jobba inom ekonomi, men tanken på att bli stjärna verkar inte ha lämnat honom någon ro.

I tidiga intervjuer uttrycker han ett stort, men stilla, självförtroende. Han kommer att slå igenom. Frågan är bara när. Han har ingen brådska. Han jämför sig med Engelbert Humperdinck och menar att den amerikanska underhållningsmusik som han vill ägna sig åt kan vara ett hinder på vägen att bli känd på hemmaplan.

Stig Hallén provsjunger för allt och alla

Det är i slutet av 60-talet som Stig Hallén börjar uppvakta skivbolagen. Först lite trevande, men efterhand blir han uppfylld av en känsla, att alla stora artister har börjat någonstans – och man måste våga för att vinna. Han begär att få provsjunga för skivbolagsdirektörer och impressarier.

Det gick så där.

Stig Hallén! Byt bransch! Bli vad som helst, men inte sångare!

Så lät reaktionerna. Hur vet vi det? Stig berättar det själv i pressklippen.

Stora världen väntar i USA

Stig Hallén lät sig icke nedslås av dessa tråkiga besked, utan stretade tålmodigt vidare. Nu i USA, där han kallar sig Stewe Hall. Här stannade han i ett par år och ska enligt egen utsago ha jobbat sig fram från kust till kust. I många fall obetalt, vad det verkar. I alla fall uppvaktade han Judy Garlands management och möttes enligt egen utsago av gillande. Han ska också ha blivit erbjuden roller på Broadway, men här är informationen knapphändig.

I Tyskland kommer vändningen

På väg hem från USA hamnade han i Hamburg och här fick han faktiskt napp. Den första singeln med Stig Hallén släpptes på Ariola 1969, Alles Geht Einmal Zu Ende. Senare kommer han att kalla sig Stig Hall på den tyska marknaden.

Det är väl inte osannolikt att det var just den tyska bekräftelsen som gjorde att svenska Cupol spelade in och gav ut singeln Sköna dagar / Blott för dig 1970.

Den här inspelningen är mycket omtalad, särskilt i musikerkretsar. Och det är just inspelningen som blivit känd; det som sägs mellan låtarna.

Stig Hallén ger Little Gerhard gråa hår

I studion sitter Little Gerhard, som anställdes som producent på Cupol i slutet av 60-talet. Han eller någon annan i studioteamet låter bandet gå, även när det inte sjungs. Dessa inspelningar fick fötter och därför kan vi idag ta del av kommentarer, falsksång, omtagningar, rapar och mycket annat från Stig Halléns outgivna inspelningar.

Säg höj mina öron till vilken musiker eller studioanställd som helst och du möts säkert av ett leende. Hallén-tejperna har spridits under lång tid och är ett fenomen i svenskt musikliv.

Bandet rullar, Stig börjar sjunga:

Det finns detaljer från förr
som ingen människa glömmer
höj micken lite grann
lite, lite…
där finns det bara det du tyckte om

Little Gerhard lär ha fått banden graverade på vinyl som födelsedagspresent, men det är – som mycket kring legenden om Stig Hallén – ett obekräftat rykte.

Stig Hallén sjunger falskt, han är osäker på sin roll och sina låtar…

Det finns detaljer från förr
som ingen människa gömmer…
… glömmer

Stig Hallén: Inspelningen av Sköna dagar med Little Gerhard (1970)

Sköna dagar kommer ut till slut

Den färdiga produkten låter trots allt inte konstigare än något annat. I ärlighetens namn så finns det dessutom många artister som hanterar sin osäkerhet med olika krumbukter och de spridda inspelningarna fångar ju Stig Hallén när han är ny och oerfaren som skivartist.

Några fler singlar på Cupol blev det hursomhelst inte.

Några år senare kommer ytterligare en singel på tyska, Marianne / Worte (Columbia 1973) och min gissning är att Stig fortsatte att bearbeta den tyska marknaden. Osäkert i vilken skala.

Stig Hallén sjunger Worte i svensk TV (ofullständigt klipp)

Comeback och storsatsning på T-Bone

Men 1977 återkommer Stig Hallén till den svenska offentligheten. Skivbolaget T-Bone Records (som senare blev SOS Records) gav ut LP-skivan The Entertainer, och verkar ha haft höga förhoppningar på satsningen. I samband med albumet kom också tre singlar med låtar från plattan.

Det här måste ha varit Stigs dröm uppfylld. Han nämner redan i tidiga intervjuer att han ser sig som en entertainer. Och på The Entertainer får han uppbackning av en orkester under ledning av Zbysek Kopel, Bosse Waldersten är producent och helheten ger ett ganska maffigt intryck. Stig är ingen stor sångare, men hade det inte funnits en historisk bakgrund i de spridda tejperna så hade ingen reagerat över sången på The Entertainer.

Av allt att döma blev återkomsten till den svenska scenen ingen framgång. Spåren av Stig Hallén slutar här. Helt och hållet.

Mysteriet Stig Hallén fortsätter att gäcka

Många är ryktena om Stig Halléns person. Jag väljer att spara på sådant som tangerar fantasins utmarker, men till de mer bekräftade hör att han starkt ogillade att de nämnda inspelningarna spreds. Det kan jag förstå. Samtidigt som det kanske vore möjligt att vända den berömmelsen till en fördel, att konstatera att detta har hänt men att det faktiskt finns andra saker att fokusera på och visa upp. Uppmärksamheten ger ju en möjlighet att få berätta sin egen historia, tänker jag (väl medveten om att det är lätt för en utomstående att säga).

Våren 2003 användes Stig Halléns Du somnar in i en kortfilm producerad av elever vid Beckmans reklamskola, en film som också visats på Dramaten. Var det början på en ny era för Stig Hallén?

Diskografi

  • Alles Geht Einmal Zu Ende / Dir Schenk Ich Mein Herz Und Meinen Namen, singel, Ariola ca 1969
  • Sköna dagar / Blott för dig, singel, Cupol 1970
  • Marianne / Worte, singel, Columbia 1973
  • The Entertainer, LP/MC, T-Bone 1977
  • Här har du min hand / My Way, singel, T-Bone 1977
  • Den snurrande världen / Take My Heart, singel, T-Bone 1977
  • Sexy Lady, låt oss dansa / Save the Last Dance for Me, singel, T-Bone 1977
  • Du somnar in / Ave Maria, singel, T-Bone 1977

Tack

Stort tack till Fredrik af Trampe, som bidragit med värdefull research. Tack också till Magnus Axelsson, Johan Johansson och Magnus Sandberg.

Curt Jalmo

Curt Jalmo – en svensk klassiker bortom pretentionerna

Curt Jalmo debuterade som soloartist 1972 med albumet Ängel med krossade höfter. Kompad av den svenska studioeliten hoppades Sonet att skyhöga pretentioner och psykedelisk lyrik skulle hitta till listorna. Det blev inte så.

Curt Jalmo [ja:lmo] föddes i Stockholm den 1 juli 1947. Med albumet Ängel med krossade höfter är Curt Jalmo ett självskrivet namn på gränsen till kalkongården, men faktum är att här finns mer än bara pretentioner.

Sångare i 60-talets popvåg

Curt Jalmo var först sångare i 1960-talets svenska popvåg, där han stod bakom mikrofonen i Lay Abouts (representerade på den klassiska samlingen Stora Popboxen – Svensk Pop 1964-1969). Han skrev också lyrik och debuterade som poet med boken NattsandBonniers 1970.

Så här skriver författaren själv på bokens baksida:

Fantasins drevkarlar är små, obetydliga, men utopiernas fångvaktare – förklädda till arbetsgivare, direktörer, borgarråd, arkitekter, föräldrar och lärare – darrar redan i sina gryt. Låt oss slösa med kärleken till livet och befria oss själva.

Lay Abouts gav ut en singel på Scan-Disc 1967, med låtarna So Long Fanny och Funny Feelin’.

Curt Jalmo debuterade på Sonet

Därefter gick det några år tills Curt Jalmo steg fram som artist i eget namn, då Sonet släppte Ängel med krossade höfter, den skiva som kanske är svensk populärmusiks mest pretentiösa alster någonsin. Curt hade alltså två år tidigare kommit med en diktsamling, och det är som poet i den svåra skolan han pratsjunger sig igenom plattan.

Det är mycket högtravande och det är väldigt mycket mytologiserande av amerikanska rocklegender.

Bach möter Janis Joplin och Jim Morrison

De evighetslånga eposen Janis Joplin (baserad på Toccata och fuga i d-moll av J.S. Bach) och Jim Morrison är häpnadsväckande och först skrattretande för sina skyhöga pretentioner, men samtidigt… Även om Curres gravallvar är svårsmält, så växer skivan med lyssningarna. Curt Jalmo var faktiskt först i Sverige med sin grej, låtarna och kompet är felfritt och omslaget välter.

Kanske är det dags för både en revidering och djupare analys av fenomenet Curt Jalmo. Leta i skivbackarna efter Curt Jalmos Ängel med krossade höfter (Sonet SLP-2351).

Ett ödets ironi är vad som hände med Curt Jalmo efter det enda egna albumet: han fick sätta sig ned och översätta engelska låtar till svensktoppsartister. Vad övrigt var, var tystnad.

Curt Jalmo avled den 20 september 2019. I dödsannonsen stod att läsa: ”Han målade med ljus / och mörker”.

Pappa till Melinda Wrede och Profilen

Pop trivia: Curt Jalmo är pappa till rap-artisterna Melinda Wrede och Profilen (Richard Wrede). Melinda Wrede släppte 2008 sitt andra soloalbum, Lögner efter läggdags, med bland annat en version av en av pappa Curts låtar!

Tack

Tack till Leif. Och tack, Johan Wanloo, som skickade idolbilden ur Starlet. Tack också till Petra.

Den här artikeln publicerades först omkring 2004, men har fyllts på med lite av varje under åren. Kommentera gärna om du har något att berätta om Curt Jalmo och hans gärning.

Länkar

Anders Nilback 2019

Anders Nilback är tillbaks – igen

Skaparen bakom två hårt åtrådda demos är inte längre hemlig. Anders Nilback hittade oss. Och nu är han tillbaks på allvar.

Anders Nilback, bosatt och verksam i Göteborg, föddes 1965 i Landskrona. Som åttaåring började Anders i gosskör och på högstadiet togs de första gitarrlektionerna. Kort därefter skrevs de första låtarna. Dessa var på svenska och ofta med kärleken i fokus, samt med en viss sakral underton.

Den första demon hette Opus Ett (1986). Producent och arrangör var Göran Andersson. Senare utvecklades visorna och med hjälp av bland andra Wilfredo Stephenson (tidigare bland andra Aston Reymers Rivaler och Hot Salsa), så influerades vissa låtar med latinska rytmer och nyanser.

Andra demon fick namnet Gott Gung (1993-94).

Anders låtar har spelats på lokalradio och de mest populära är: Under ditt paraply, Sommarcaféet samt En sensommardag.

Anders har jobbat som vikarierande musiklärare, försäljningschef, marknadschef (bland annat för Frölunda Indians) samt VD på reklambyrå. Via egna företaget, Nilback Marketing har Anders även agerat konsulterande marknadschef hos Nya Fröken Sverige samt arbetat med marknadsföring och lansering av Glenn Strömberg Collection.

Numera arbetar Anders som VD ”inom bröd”, där han jobbar med bland annat innovation inom Polarbrödsgruppen.

Visionen om att skapa en tredje demo lever. Låtarna är delvis klara varav en är en specialskriven bröllopslåt, Kärlekens tribut. En annan är Öppna dörren som är inspelad 2019 i studion hos Esborn Music i Alingsås och som har världspremiär här på Sunkit.com.

Stort tack till Anders, som ställt information, musik och bilder till förfogande.

Lyssna på Anders Nilback

Öppna dörren

Det är 2019 och Anders Nilback är tillbaks, här med Öppna dörren. Några anser att detta är låten som ej kom med i filmen Blues Brothers och som man med fördel buggar till.

En Sensommardag

Från en kommande demo. Publiceras här med benäget tillstånd av Anders Nilback. Alla rättigheter reserverade.

Hej , hå, Indians!

Denna låt skrev Anders inför en konferens då han jobbade på Frölunda Hockey Club säsongen 2007-2008. Melodin är en version som hämtat inspiration från en låt som Anders skrev under tidigt 1980-tal, som en hyllning till sin konfirmation, Hej tjena jag är Jesus.

Just denna ”gamla synd” har blivit något av en undergroundklassiker och finns bland annat upplagd på Youtube:

Bengt Erlandsson på Mosebacke

Bengt Erlandsson och Cecilia Bergqvist (foto: Marie-Therese Karlberg)

Bengt Erlandsson och Cecilia Bergqvist (foto: Marie-Therese Karlberg)

Bengt Erlandsson är aktuell med föreställningen Än du då? på Mosebacke i Stockholm. Utöver att han alltid är aktuell.

Du som frekventerar klubbkvällarna med Sunkit på Bröderna Olssons är säkert bekant med låten Jag blev så trött. Upphovsman är mångsysslaren Bengt Erlandsson.

Vi vill gärna tipsa om att Bengt under februari 2009 uppträder tillsammans med Cecilia BergqvistMosebacke etablissement i Stockholm. Föreställningen heter Än du då? och beskrivs som ”en humoristisk och musikalisk teatershow om att finna den rätta, kärlek och manligt – kvinnligt”.

Spelas i Cornelisrummet den 1/2, 8/2, 5/2 och 16/2. Läs mer på Mosebackes webbplats.

Vi får se om det blir läge att återkomma med vittnesbörd från detta evenemang. Vore kul att se Bengt i levande livet…

Av Magnus Nilsson

Relaterade länkar
> Läs mer om Bengt Erlandsson på Sunkit.com
> Bengt Erlandssons webbplats
> Bengt Erlandsson på Myspace

Kurt på tappen Johansson

Kurt på tappen – mannen vid pumpen som sjöng som han ville

Kurt på tappen” stod vid bensinpumpen och drömde om exotiska platser och fagra damer. Och gjorde en skiva av sin längtan. Kurt Johansson är Kurt på tappen.

Kurt Johansson var eller är innehavare av en bensinstation, därav smeknamnet Kurt på tappen. Mycket lite har skrivits om honom, trots att hans inspelningar gavs ut i slutet av 1980-talet.

Uppdatering: nätet fylls ju ständigt på med ny och nygammal information, och TV Fyrstad har från sitt arkiv grävt upp en intervju med Kurt Johansson, även känd under namnet Kurt på tappen. Här får det mesta sin förklaring, vilket vi tackar för. Vårt inlägg på den här sidan kan därför ses som en aning föråldrat, men

Kurt Johansson intervjuas av Fyrstad TV.

Jag är också lite osäker på var Kurts bensinstation kan ha legat. De flesta som nämner Kurt på tappen hänvisar till Tjörn, men jag har också sett uppgifter om Ellös; en ort som ligger på fastlandet norr om Tjörn. Att det rör sig om Bohuslän torde stå utom tvivel.

Två album på kassett gav Kurt Johansson ut: Från Orust till Hawaii (1986) och Country i Bohuslän (1987). Jag har bara hört den första och här sjunger Kurt om Hawaii, de fala damerna därifrån (även om han omnämner ”brudarna på Tahiti” i samma låt) och diverse burleska sjömansskildringar. Texterna är sedvanlig svensk exotism, där ögonvittnesskildring, rimlighet eller geografiska kunskaper inte är så himla viktigt.

Själv är Kurt Johansson ute på egen färd; hans sång spretar åt alla håll samtidigt. Något han verkar högst obekymrad om.

Ibland har kompmusikerna fått ihop Kurts musik till någon sorts begriplig helhet, men lika ofta jammar de på i ett försiktigt försök att följa Kurts oberäkneliga sång.

Sunkits medarbetare Fredrik af Trampe kommenterar:

Filmkritikern Ronny Svensson, som var den som var ansvarig för att musiken kom mig till livs, har även någonstans en inspelning av en radiointervju, där Kurt stolt förklarar vilka suveräna musiker han har. Ja, med tanke på att de faktiskt lyckas hänga med i hans vilda sång, så får man nog säga att de är ganska skickliga!

Spåren på Från Orust till Hawaii är:

  1. En vår
  2. Sköna Hawaii
  3. Fruar uti Hamburg
  4. Älska på Hawaii
  5. Cowboy-livet
  6. Jul på Hawaii
  7. (Instrumental)
  8. Jag vill höra din sång
  9. Nordsjön ger och Nordsjön tar
  10. Hembrännarpolka
  11. Över Nordsjöns våg
  12. Över Klippiga bergen
  13. Hawaii, Hawaii

Vet du något om Kurt på tappen? Skriv gärna en kommentar, så kan vi kanske räta ut en del frågetecken kring denna relativt sett vida spridda, men ytterst okända, person.

Tack

Tack till Gunnar ”Kulan” Kugelberg och Fredrik af Trampe.

Don’t Stop The Music – Pop from the Åland Islands 1965-1971

Ett fullmatat dubbelalbum med åländsk pop från 1960-talet, som dessutom lyckas rama in och ge en bakgrund till fenomenet Sixten Jansson.

Beställ skivan Don’t Stop The Music – Pop from the Åland islands 1965-1971 från Sunkits affär

Ambitionen med detta dubbelalbum har varit att sätta samman en komplett samling med den tidigaste åländska popen, och producenten Patrik Dahlblom har lyckats över förväntan – här finns faktiskt alla utgivna popskivor från de åländska öarna under 1960-talet! Inte allt är bra, naturligtvis, men det är ett unikt dokument, och de utförliga texterna ger en mycket bra bild över epoken. För vänner av sunkadelisk musik ger skivan, utöver några svajiga spår med övriga artister, en bakgrund till fenomenet Sixten Jansson.

Sixten Janssons klassiska kultsingel Don’t Stop The Music ges här för första gången ut på nytt , och har också fått ge namn till samlingen. Omslaget pryds dessutom av en bild på den store åländske popprofilen Tage Styrström, mannen som fick Sixten att ge sig in på musikens bana!

Tage Styrström är rikligt representerad på de båda skivorna, han förekommer i flera band. Omslagsbilden har också en egen historia; den surmulna minen speglar Tages känsla inför risken att skattmasen ska ta Ålands fyrs turnébuss , och därmed sätta spiken i kistan för bandets karriär.

Men hur kommer det sig att Don’t Stop The Music är med i detta sammanhang? Skivan gavs ju ut 1980. Producenten Patrik Dahlblom har svaret:

Den sista låten på CD 1 är kan betraktas som ett bonusspår men hör ändå hemma. Sixten Janssons enda singel Don’t Stop The Music från 1980 är udda på flera sätt. Sixten uppträdde på ungdomslokaler på Åland på 60-talet och sjöng Don’t Stop The Music inför publik redan 1967. Mannen som uppmuntrade Sixten, och till och med gjorde en del enkla demoinspelningar med honom, var Tage Styrström. Det var först vid vokalisttävlingen på Solbacka 1980 som Radio Åland spelade in Sixten. Han vann inte tävlingen men fick en kassett som han kopierade och postade till skivbolag i Stockholm. EMI erbjöd honom ett singelkontrakt och mastrade singeln från demokassetten. Det blev bara en pressning på tusen exemplar, men med tiden har singeln fått ett kultrykte i Sverige och singlar i gott skick är värda hundratals kronor.

Så här skrev Dan Backman i Svenska Dagbladet om skivan:

Vare sig Bo Malmsten & The Anacondas eller Tage Styrström & The Five lyckades nå utanför den åländska skärgården när det begav sig på 60-talet. Här är de i alla fall samlade på en lika välgjord som underhållande dubbel-cd med underbart sunkiga höjdpunkter i Ålands Fyrs blockflöjtspsykedelia med Hendrixgitarr och Sixtens desperata falsksång i Don’t stop the music.

Diverse artister
Don’t Stop The Music , Pop from the Åland islands 1965-1971
2 CD, ca 140 min. Riverside 2008

Beställ skivan Don’t Stop The Music – Pop from the Åland islands 1965-1971 från Sunkits affär

Låtar på skivan

  1. Bo Malmsten & The Anacondas: It’s Really Rain In My Heart
  2. Bo Malmsten & The Anacondas: I’m Sorry For Hurting You
  3. Hitch Hikers: Sweety
  4. Hitch Hikers: Meditation
  5. Hitch Hikers: In The Rain
  6. Hitch Hikers: Sandwich Man
  7. Stockdoves: Sommarminnen
  8. Stockdoves: Ålandsballad
  9. Stockdoves: Min Övärld
  10. Stockdoves: Mej Lurar Du Inte
  11. Stockdoves: Det Finns Ingen Väg Tillbaka
  12. Stockdoves: Brevet Hem
  13. Stockdoves: Drömmar
  14. Dan Eriksson: Strange Meeting
  15. Dan Eriksson: Aldrig Någonsin Försent
  16. Tage Styrström & The Five: Det Var Så Länge Sen
  17. Tage Styrström & The Five: Jag Kommer Hem
  18. Tage Styrström: Kom Till Mig
  19. Tage Styrström: Vänliga Aftonvind
  20. Ålands fyr: Minns Du?
  21. Ålands fyr: Barndomshemmet
  22. Dan Eriksson: På 1800-talet
  23. Dan Eriksson: Fröken Solsken
  24. Dan Eriksson: Tänk En Sån Värld
  25. Sixten: Don’t Stop The Music
  26. The Anacondas: Forbidden Fruit
  27. The Anacondas: You Were On My Mind
  28. The Anacondas: Please Don’t Go
  29. The Anacondas: Puppy
  30. The Anacondas: I’m So Lonesome I Could Cry
  31. The Anacondas: I Ain’t Got You
  32. The Anacondas: Unchained Melody
  33. The Anacondas: Take Me For What I’m Worth
  34. The Anacondas: Can’t You See That She’s Mine
  35. The Anacondas: When A Man Loves A Woman
  36. The Anacondas: Very Last Day
  37. The Anacondas: Take It Or Leave It
  38. The Anacondas: Lovey Dovey
  39. The Anacondas: Call My Name
  40. The Anacondas: House Of The Rising Sun
  41. Stockdoves: På En Månskenspromenad
  42. Stockdoves: Nånting Fånigt
  43. Stockdoves: When I’m Sixty Four
  44. Stockdoves: För Mig Är Det Inte Lätt Att Glömma
  45. Stockdoves: Kvällens Sista Dans
  46. Dan Eriksson: Minns Du
  47. Dan Eriksson: Gröna Små Äpplen
  48. Ålands fyr: Got A Funny Feeling
  49. Ålands fyr: Smile A Little Smile For Me
  50. Ålands fyr: Lempeä Tuulonen
  51. Ålands fyr: Etkö Muista

Kräldjursanstalten

Med skivorna Voodoo Boogie och Nu är det allvar!! skrev svenska Kräldjursanstalten in sig i rockhistorien. Men på hemmaplan fick bandet stryk.

Obs! Skivan Nu är det allvar!! & Voodoo Boogie med Kräldjursanstalten är slutsåld. Du hittar andra skivor i Sunkits affär.

Kräldjursanstalten var samtida med den svenska punken och blev med sin experimentlusta en naturlig del i ”den scenen”. Men Kräldjursanstalten hade lika gärna kunnat vara den raka motsatsen till punkens DIY-musik. Inspirerade av Captain Beefheart spelade trion så komplex musik att andra än enäggstvillingar (som bröderna Agaton på gitarr och bas) skulle ha svårt att repa in materialet under en livstid.

Liksom hos Lasse Stefanz, så trakterades sången av bandets trummis; den karismatiske bandledaren Micke Maksymenko. Det är märkligt att Maksymenko lyckas vara så distinkt, så utlevande i sången, och samtidigt spela anarkistiskt experimentella trummor. Men det fungerar.

Trots att Kräldjursanstaltens musik måste beskrivas som svår och komplicerad, så är den samtidigt rockig och melodiös. Här möts avantgarde, heavy rock, punk, absurd humor… och resultatet är konstigt nog knivskarpt. Ett av den svenska rockhistoriens största bidrag till den internationella musikscenen.

Kräldjursanstalten
Nu är det allvar!! & Voodoo Boogie
CD, Megaphone Records, 2004. Ca 50 min

Obs! Skivan Nu är det allvar!! & Voodoo Boogie med Kräldjursanstalten är slutsåld. Du hittar andra skivor i Sunkits affär.

Låtar på skivan

  1. Det löser sig atematiskt
  2. Fet och feg
  3. Marathonloppet
  4. Ta över
  5. Tjugo koppar kaffe
  6. Hon fångade min blick
  7. Breda räfflade gummidäck
  8. Voodooboogie
  9. Att ta det kallt
  10. Det enda raka
  11. Minst värst
  12. Ibland om vardagarna
  13. Den stora coupe-finalen

Spara

Förlorad i toner med Åke Sandin

Åke Sandins geni kan inte överskattas. Tyvärr fick han inte leva och uppleva den senkomna kultstatusen, men hans fans kan njuta av denna heltäckande samling Sandinlåtar.

CD-skivan Förlorad i toner är slut hos Sunkits affär, men kan beställas direkt från skivbolaget Subliminal Sounds.

Åke Sandin levde 1927-1997. Han var svensk musikhistorias Ed Wood, en totalt utskrattad outsider under sin egen tid. Själv såg han sig som en ny Povel Ramel och bekostade egna inspelningar och utgåvor, ofta kompad av hela körer, orkestrar och gräddan av studiomusiker. Han startade också skivbolaget Jay Records, där han gav ut egna och andras skivor. Tyvärr nådde han ingen framgång med vare sig det ena eller andra under sin livstid och hans arbete på Tomteboda postterminal räckte inte långt för att täcka förlusterna för artisten och skivbolagsdirektören Sandin. Idag är han dock en uppskattad och aktad ikon för det utflippade 1960-talet, en fantasifull kompositör som gick sina helt egna vägar. Här finns hans produktion i princip helt samlad, både egna alster och andras skivor utgivna Jay Records. En milstolpe och ett måste i varje skivsamling. Faktiskt.

Åke Sandin Förlorad i toner – Samlade verk 1965-1970 CD, ca 55 min. Subliminal Sounds, 2002. Pris: Slutsåld

Låtar på skivan

  1. Idolen
  2. Då klarnar det
  3. Visa hänsyn!
  4. Våren 67
  5. Snurrhambo-Emil
  6. Kvarnen del 1
  7. Melonen
  8. Förlorad i toner
  9. Tango Anne-li
  10. Line 27
  11. Filosofen
  12. Botten är nådd
  13. Tiaderajda
  14. En kväll i november
  15. Affe visslar
  16. Affe visslar / Traderajda (Artist: Oss Emellan)
  17. Då klarnar det / Idolen (Artist: Oss Emellan)
  18. Visa hänsyn! (Artist: Tosse Bark)
  19. Vindens paroll
Erik Aschan Zürcher på Pet Sounds i Stockholm den 30 juni 2005 (foto: Magnus Nilsson)

Erik Aschan Zürcher

En av svensk musiks verkliga doldisar, Erik Aschan Zürcher, gav ut sina skivor på eget bolag, vägrade distribuera dem och grävde ned restupplagan på tomten.

Erik Aschan Zürcher – i dagligt tal [erik aska:n] – får nog finna sig i att klassificeras inom den svenska proggen, trots att han aldrig hade särskilt mycket gemensamt med vare sig barrikadkämpar eller flummare… Erik tycks ha varit en särling i alla sammanhang han hamnade i.

Erik Aschan Zürcher föddes i Stockholm den 1 januari 1953 och växte upp i Västerås. Tidigt lämnade hans nederländske pappa familjen och Erik bodde i perioder i fosterfamilj. Omkring 1970 umgicks han i motorcykelkretsar i Västerås, samtidigt som han gick på konstskola och började sjunga i olika rockband. 1971 flyttar han till Lund, där umgänget blev ett helt annat. Erik tröttnar snart på det intellektuella studentlivet och flyttar till en släktings sommarstuga utanför Linköping. Det är också i Linköping han börjar skriva låtar på allvar. 1973 kommer hans första LP i eget namn, på egen etikett och med apostlahästarna som distributionsväg.

När Björn Afzelius, då på SAM-distribution, visade intresse för att sälja Eriks skivor till skivhandeln, meddelade Erik att han inte var ”redo för att bli rikskändis”.

Under årens lopp verkar det som att han har gett ut skivor i den takt han har haft råd med. Upplagorna har varit blygsamma och försäljningen med största sannolikhet ännu mindre. Tyvärr grävde han själv ned hela restupplagan på tomten i början av 1990-talet, i en slags reningsprocess, och därför är det mycket svårt att få tag i hans skivor. Debuten gavs dock ut på nytt 2001.

För en mer utförlig biografi, musikexempel från skivorna, outgivet material med mera, så hänvisas till den utmärkta webbplatsen om Erik Aschan Zürcher. Här kan man också köpa de skivor som finns tillgängliga.

Man kan säga att det finns tre huvudstråk i musiken:

  • Ett experimentellt, som påminner om ljudkonst
  • Ett akustiskt, sparsmakat och mörkt – ofta med komp av enbart akustisk gitarr och med texter kring temat kärlek
  • Ett med en rockigare sida som går i klang med till exempel Tom Zacharias Belinda-skiva, dvs. svängig 70-talsrock med ganska mycket wah-wah-gitarr

Och nivån är förbluffande hög, särskilt med tanke på att detta är en artist som väldigt få ens har hört talas om.

Som bäst tycker jag att Erik är i Se’n kan vi börja från det andra albumet, som gavs ut 1977. Det är en mörk gitarrballad, som ledigt skulle kunna vara plockad från något album med Led Zeppelin.

Som roligast, eller mest originell, är han i De’ e’ nazismen, som inleder Vi ska alla den vägen vandra, från 1982. Plattan är samtida med Gyllene Tiders verkliga storhetstid och inledningen skulle kunna vara hämtad från en skiva med just dessa… Sett i det sammanhanget är det underbart dråpligt när Erik börjar sjunga:

De’ e’ nazismen
som styr det här landet
ah ah-ah-ah
Tänk på alla droger
dom för ut
ah ah-ah-ah
För att säkra sin profit
och lugnet i det här landet
ah ah-ah-ah

Det låter kanske fånigt, men fortsättningen är faktiskt politiskt intressant och typisk för Erik Aschan Zürchers syn på politiken som oskiljaktig från individen.

Under 1990-talet verkar Erik ha lämnat musiken helt, men sedan några år är han åter aktiv både som skiv- och liveartist. Säkert har återutgivningarna av den första skivan och albumet In English varit en sporre, men också det faktum att han mer och mer betraktas som en kultperson i svensk musikhistoria.

Men en som är värd ett bättre öde, än att bara betraktas som kult.

Foto

Erik Aschan Zürcher på Pet Sounds i Stockholm den 30 juni 2005. Foto: Magnus Nilsson.

Diskografi

  • Erik Aschan: Erik Aschan, LP, 1973, 1979, 2001
  • Erik Aschan: TVÅ, LP, 1977
  • Erik-Gabriel Willand Aschan: Så länge ni vägrar lyssna…, LP, 1979
  • Erik-Gabriel Willand Aschan Zürcher (före detta Aschan): Mothugg! – Mina sånger kommer alltid att leva!!!, Dubbel-LP, 1981
  • Erik Zürcher: Vi ska alla den vägen vandra! (el Offrad på politikens altare!), LP, 1982
  • Erik G W Zürcher and Erik Aschan: In English, Dubbel-LP, 1986, 2004
  • Eric Asch an Surcher: Tre låtar (En grön En ljusblå En om döden), Kassett, 2002
  • Eric Asch an Surcher: Tre låtar (En grön En ljusblå En om döden), EP, 2003
  • Erik Aschan: Tre, Kassett (Hibiskofon), 2014
Einar Bergh

Einar Bergh – humor och opera i väldigt speciell förening

En mångbegåvad och mångsysslande operaman med fallenhet för humor och slagdängor. Einar Bergh är ett skandalöst bortglömt namn i svensk musikhistoria.

Genom åren har Sunkit fått regelbundna tips om Einar Bergh (född 20 maj 1938, död 15 april 1997). En dag i januari 2003 donerades en av dennes EP-skivor till oss och våra liv är inte längre som förr. Einar Bergh når inte riktigt upp till Åke Sandins geniala verk, men han ligger nära.

Einar Bergh är artisten och hans bror Erik Bergh är textförfattare på EP:n, där låtarna heter Jag ringer dig på tisdag, Göransson, En bättre värld samt Ett överseende leende. Bra ”pop möter cocktail-musik” skriven av Leif Thuresson.

Einars sång och brorsan Eriks texter sätter fantasin i rullning; var de månne svensk schlagers första höger-ironiker? En bättre värld ger en känga åt vänsterrörelsen, som vill förändra världen till… det sämre. Einar ikläder sig vänsterradikalens roll och sjunger ”Jag får fjång av tvång” med silkeslen stämma. Historiskt!

Einar Bergh startade Säffleoperan 1974, utflyttad från Stockholm, och hans döttrar Frida Bergh och Åsa Bergh har båda spelat i Kristina från Duvemåla (Frida i huvudrollen!).

Ursprunget till Säffleoperan var musikteatersällskapet Fonofon, där bröderna Einar och Erik var de drivande krafterna. Syftet med Fonofons popskivor var troligen att få in ekonomiska medel till den övriga verksamheten. I verkligheten blev det precis tvärtom, utöver en EP med snapsvisor var skivorna brakfiaskon i samtiden (en förklaring till varför så få exemplar är i cirkulation).

Lyssna på Einar Bergh

Genom benäget tillstånd från Einar Berghs änka, Kristina Bergh, och Erik Bergh har Sunkit fått tillstånd att publicera ett urval av Einar Berghs popskivor. Du kan ladda ned dem och använda dem för privat bruk, men det är inte tillåtet att publicera dem på annat håll än här (vänligen respektera familjen Berghs önskan).

  1. Ett överseende leende 2.13
  2. Jag ringer på tisdag 3.08
  3. En bättre värld 2.23
  4. Ensam 2.33
  5. Göransson 3.33
  6. Konvolut i pdf-format, 497KB
  7. Iläggskort (baksida) i pdf-format, 37KB

Mer om Einar Bergh

Einar Bergh-trivia: Einar spelar rollen som Robban i filmen Flygplan saknas från 1965 och rollen som Kurt i kortfilmen Inget engagement från 1967.

I ett brev skriver Andy Lundgren från Malmö bland annat:

Einar Berghs mästerverk är en EP med fyra originallåtar som en bekant till mig kom över i slutet av 80-talet. Vi tror att det är Einars bror som skrivit texterna, och att någon tonsatt dessa under svåra vedermödor, eftersom få textrader går jämt ut i takterna…

… Alla hans skivor har exakt samma omslag. Den milt leende Einar mot blå bakgrund, och ordet Fonofon vid sidan. (Troligen hans eget skivbolag.) I vår samling finns även en singel med Bellman-tolkningar (givetvis med samma omslag) där han dock inte når riktigt samma höjder.

Vi fick i februari 2003 ett mycket intressant e-brev från Magnuz Nord:

Som tidigare medlem i Säffleoperan var Einar Bergh en god vän till mig innan han gick bort för några år sedan. Jag har inte särskilt mycket info om Einars skivor, eftersom jag aldrig hört någon av dem, men jag kan tipsa om att Fonofon är ett teatersällskap, bestående av bland andra Einar Bergh och den ljuva, skånska operasångerskan Sonja Söderquist. Fonofon är från början stockholmsbaserat, men flyttade till den lilla kulturdöda hålan Säffle för att sprida finkulturellt ljus i urskogsmörkret.

Det finns en bok utgiven om Säffleoperan, jag har ingen info om den just nu, men det kan jag ta reda på, om ni är intresserade. Med familjen Einar Bergh i spetsen har Säffleoperan producerat många entusiastiska verk som bör spridas till omvärlden. Ett bra exempel är medverkan på Thore Skogmans skiva En Evig Sång samt Thores hyllning till Säffles stora campinganläggning Duse Udde (Duse måste Du se).

Einar har med Säffleoperan i ryggen dirigerat St. Petersburgs kammarorkester med bar mage, då hans skjorta vägrade hålla sig på plats under fracken.

Einar var en mångsysslare, det finns hur mycket info som helst om honom. Har ni några specifika frågor, är det bara att höra av sig.

I oktober 2003 kom ett e-brev från en annan av Einar Berghs medarbetare, Hans Ahlborg:

Hej Sunkit!
Jag kände en av artisterna i ert ”museum” – Einar Bergh – mycket väl. Den bild man får av honom, när man läser den något ofullständiga listan över hans s.k. pocketskivor, säger föga om hans verkligt stora insatser i kulturlivet. Man får inte ens veta att han lyckades få Pressbyrån att sälja pocketskivorna – något som aldrig hänt vare sig förr eller senare!
Några månader efter hans bortgång 1997 försökte jag få teatertidskriften Akt att publicera bifogade artikel, men den blev refuserad. Kanske kan den få ett liv på webben hos er, varsågod!
Med bästa hälsningar
Hans Ahlborg

Tack för det, Hans! Vi publicerar Ett stort teateräventyr – om Einar Bergh och Säffleteatern med stor glädje.

Produktion i eget namn

Jag ringer dig på tisdag
bv Göransson, En bättre värld, Ett överseende leende
Artist: Einar Bergh, Musik: Leif Thuresson, Text: Erik Bergh, Sång: Einar Bergh.
Fonofon FFE 24, 1968, EP
Nära till naturen
bv Ensam, Eva, Pia
Artist: Einar Bergh, Musik: Erik Westling, Text: Erik Bergh, Sång: Einar Bergh.
Fonofon FFE 25, 1968, EP
Fredmans epistel Nr. 71
bv Nr. 64, Nr. 31, Nr. 80
Artist: Einar Bergh, Text och musik: Carl-Michael Bellman; Sång: Einar Bergh, Gitarr: Roland Bengtsson.
Fonofon FFA 23, 1968, EP
Förmiddagsprinsen
bv Charlie är farlig
Artist: Einar Bergh, Musik: Erik Westling, Text: Erik Bergh, Sång: Einar Bergh.
Fonofon FFS 33, 1970, singel
Senapsflickan
bv Fru Mokvist
Artist: Einar Bergh, Musik: Erik Westling, Text: Erik Bergh, Sång: Einar Bergh.
Fonofon FFS 34, 1970, singel
Kom i min famn
bv Nigande vals, Tatuerarvalsen, Vals i gökottan
Artist: Einar Bergh, Text och musik: Evert Taube, Sång: Einar Bergh, Dragspel: Erik Westling, Piano: Jan Bergman.
Fonofon FFE 29, 1970, EP
(utan titel)
Artist: Einar Bergh, Piano: Anders Ohlson.
Fonofon FFE 21, 1968, LP
Kommentar: Tonsatta dikter av Bo Bergman. Anders Ohlson förekommer som dirigent på två senare LP där Einar Bergh sjunger i kör eller har biroll: ”Lilla Paris: Utdrag / Ett Birger Sjöberg-spel i Vänersborg” samt ”L’Elisir d’amore” (1979).

Produktion i annat namn

Fjorton år tror jag visst att jag var
bv Saeterjentens söndag
Artist: Margareta Hallin, Text och musik: Trad. respektive Ole Bull, Sopran: Margareta Hallin, Bakgrundssång: Erik Bergh, Einar Bergh, Jerker Arvidson, Karl-Robert Lindgren.
Fonofon FFS 32, 1968, singel
Wennerberg: Serenader
(Text och?) Musik: Gunnar Wennerberg. Tenor: Erik Bergh, Tenor: Einar Bergh, Bas: Karl-Robert Lundgren.
Fonofon FFE 22, 1968, EP

I grammofonarkivet

En sökning i Sveriges Radios grammofonarkiv på etiketten Fonofon avslöjar nedanstående utgivning. Serienumren antyder att arkivet inte har alla Fonofon-titlar (precis som fallet är med Åke Sandin):

45-033.550-10
WENNERBERG – WENNERBERG, GUNNAR
45-033.454-06 –
33-091.893-03
L’ELISIR D’AMORE – OHLSON, ANDERS
DONIZETTI, GAETANO
45-033.455-04
JAG RINGER DIG PÅ TISDAG – BERGH, EINAR
45-033.456-02
NÄRA TILL NATUREN – BERGH, EINAR
45-033.551-08
FREDMANS EPISTEL NR 71 – BERGH, EINAR
45-033.888-06
FJORTON ÅR TROR JAG VISST ATT JAG VAR – HALLIN, MARGARETA
45-033.921-01
LUDDE – HALLIN, MARGARETA
45-033.922-10
FREDMANS SÅNG NR 64 (FJÄRILN VINGAD SYNS PÅ HAGA) – BERG, EINAR
45-037.334-07
FÖRMIDDAGSPRINSEN – BERGH, EINAR
45-037.335-05
SENAPSFLICKAN – BERGH, EINAR
45-038.419-05
KOM I MIN FAMN – BERGH, EINAR
45-036.239-06
SJUNG SNAPSVISOR MED STORMSTAKARNA – STORMSTAKARNA
45-038.040-08 SVENSKA MANSKVARTETTER – STORMSTAKARNA

Tacklista

Stort tack till familjen Bergh.

Dubbel, nej – trippel guldmedalj till Åke Eriksson, som lagt ned mycket arbete på att förbättra vår information om Einar och Erik Bergh och de artister som stod Fonofon nära. Stort tack till alla som bidragit till informationen: Hans Ahlborg, Per Gudmundson, Rösse Hanberg, Andy Lundgren, Christofer Nöring m.fl.

Länkar

Kommentarer (fler längre ned på sidan)

Mors stupebit!
För att späda på extasen runt framlidne Bergh vill jag gärna poängtera att jag varit gäst i hans Säfflehem, sett honom impersonifiera Franz Schubert och Birger Sjöberg på Hallwylska Palatset i Stockholm, samt fått många ”goda råd på vägen” av mästaren när jag en gång medverkade i den odödliga produktion i Säffle som hette Kaffetåren och som behandlade kaffet i ord och ton och där den förnumstiga totalschlagern Kaffe utan grädde fick mer aplomb än Bachs Kaffekantat. Mitt kunnande om Einar är inte encyklopediskt men inträngande, och jag känner både änkan och döttrarna.
Frid över stoftet,
Bengt Krantz
och grattis till MP3-plattan!
(2004-10-21)

Spara

Sida 1 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén