Kurt Olsson och hans assistent Arne i samarbete med Pia Sundhage? Henrik Martinell har grävt fram ett kassettband från Damfotbollens år och pratat kvadraten och triangeln med Hans ”Arne” Wiktorsson och Pia Sundhage.
Idag – onsdagen den 13 maj – fyller Hans Wiktorsson 70 år. Hans var länge känd under namnet Arne, då som sidekick till karaktären Kurt Olsson.
Nyligen – lördagen den 25 april – utsågs Pia Sundhage, tränare och förbundskapten för damlandslaget i Brasilien, till Årets svenska i världen.
Två dagar senare – den 27 april – skulle skådespelaren Lasse Brandeby ha fyllt 75 år. Lasse var ju som bekant upphovsman och själva inkråmet till Kurt Olsson.
För drygt 30 år sedan korsades deras vägar.
Här kan Sunkit berätta den länge okända historien om ett inte så känt kassettband som gjorde damfotbollen – kanske – lite kändare. Det som blev frukten av denna oväntade trojkas samarbete.
År 1989 proklameras av Svenska Fotbollförbundet till Damfotbollens år.
Någon gång 1989, i mars-april, omkring klockan 9 på morgonen i TV-huset i Göteborg. ”Kurtan” och ”Arne” kommer gående från parkeringen och hälsar Pia god morgon. Tillsammans ska de denna dag slå ett slag för damfotbollen i Sverige.
De letar sig fram till Studio 24 och träffar där ljudteknikern Thomas. Det är han som ska mixa ihop deras kassettband Damfotbollens år.
Hur hamnade då Pia, ”Kurtan” och ”Arne” i det här samarbetet?
Två veckor tidigare hade Pia Sundhage tagit en vild chansning och lämnat ett kuvert till Lasse Brandeby när han satt på Nordstan i Göteborg och signerade skivor. I brevet fanns en enkel önskan: ville och kunde ”Kurtan” tänka sig prata lite damfotboll på ett kassettband och därmed ge svensk damfotboll en kick inför temaåret?
– Man tar gärna chanser när man träffar folk och här blev det en sån där känsla ”vad kan vi göra tillsammans för flickfotbollen?”, säger Pia Sundhage när jag på valborgsmässoaftonen når henne under en promenad hemma i karantän-Sverige.
Lasse Brandeby ringde på kvällen samma dag han fått brevet och svarade: ”Självklart!”
– Jag blev paff – absolut, säger Pia. Samtalet blev sådär mysigt och trevligt. Det blev en connection och ”det här gör vi!” Den känslan.
Lasse Brandeby ville gärna ställa upp och lovade samtidigt att ta med sig ”Arne”, helt gratis!
Det bidde ett kassettband med tre låtar: Segersång (med text av Jacob Dahlin och musik av Bobby Ljunggren) och Vi är tjejer, vi är bäst (som skrevs av Gert Lengstrand och Lasse Holm och spelades in redan 1987). ”Vi är tjejer…” var en kampsång för Sveriges damlandslag 1987, där spelarna sjöng refrängen och Sundhage trakterade verserna och spelade gitarr. Den tredje låten på bandet var Det finns en boll i oss alla, vilken är Smurfsången med Pias egen text. Det är en låt som har följt med henne genom åren – redan 1984 sjöng hon låten efter att hon tog VM-guld efter straffläggning mot England.
– Bandet tyckte jag blev riktigt roligt och bra, säger hon idag. Kassetten skulle lyfta fram hur viktig damfotbollen är. Då öste ”Kurtan” på och just det här kassettbandet är något alldeles speciellt. Det är roliga vinklar på både det ena och det andra och det tyckte jag hjälpte oss mycket det året. Litet breakthrough så att säga.
Vad minns du ifrån själva inspelningsögonblicket, när ni var i studion?
– De här två gubbarna är ju helt häftiga. Jag som är amatör, lite förstå-sig-påig och lite bollandes. Det var en härlig stund får jag lov att säga.
– Vad jag minns tog det två dagar. Man finputsade dag två.
När det gäller manus till sketcherna mellan låtarna, så skrev Lasse Brandeby och Hans Wiktorsson merparten och bollade med Pia. Flera sketcher byggde på olika uttryck inom fotbollen.
– Jag kommer så väl ihåg det. Det finns ju något som heter kvadraten som uppvärmningsövning inom fotbollen. Han kör igång med en triangel och Gudrun. Jag fick ett sånt skrattanfall. Jag kunde verkligen se framför mig hur det blev en triangel.
Och dig kallade dom för Pia ”Soundhage”?
– Ja just det, skrattar Pia. Ja, det var mycket musik på den tiden också.
Under en tid efter ”släppet” gav det här bandet en del ringar på vattnet, enligt Pia.
– Som med många saker vi gör inom damfotbollen så blir det ett sånt där härligt genombrott, men sen har det en tendens att rinna ur sanden och även detta band gjorde ju det.
Jag ska ringa upp ”Arne” strax – vad vill du skicka med till honom?
– Ett stort ”tack!” och ”hur mår du?”, säger hon.
”Kurtans” hunsade assistent ”Arne” heter alltså egentligen Hans Wiktorsson.
– Det är härligt att få fina hälsningar från Pia, det får jag säga. Jag hoppas det går att sända tillbaka hälsningen ordentligt, skrattar han.
Hans Wiktorsson fyller just 70 år och bor idag i Stockholm. Han minns hela projektet med damfotbollskassetten lite vagt.
– Jag vet att det var något med Pia, säger han med tydliga spår av dalmål i rösten.
Jag friskar upp hans minne och berättar lite bakgrund. Då minns Hans lite av skådespelet mellan låtarna på kassetten. ”Kurtan” var mycket intresserad av fotboll när det gällde Blåvitt.
– Då hängde jag på och sa att ”det är klart jag gillar Blåvitt också – men jag menar Leksand”. ”Men det är ju ett hockeylag”, säger Kurtan. ”Men det spelar väl ingen roll?” skrattar Hans medan han berättar. På den nivån låg det ibland.
– Vad jag tycker var häftigt var när vi träffade Pia Sundhage. Vi hade ingen riktig koll på henne, men helt plötsligt så sjöng hon bara. Vackert och fint var det också. Vi blev så paffa både Lasse och jag, så det tycker jag var häftigt.
Pia Sundhage säger att hon ändå tror att de här tre låtarna har satt ett avtryck på den som var ung i början av 90-talet.
– Om jag träffar en kvinna i 45-årsåldern och sjunger ”Det finns en boll i oss alla” så kommer hon känna igen det – absolut.
– Jag ska gå hem och spela den låten nu. ”Det finns en boll i oss alla” i G-dur.
– Damfotbollen har gjort genombrott gång efter annan, gång efter annan. En dag kommer det att förbli någonting som folk tycker är naturligt i samhället för att det är viktigt. Och det här bandet från 1989 tror jag spelade en viss roll, säger Pia.
– Kurtan var en fantastisk person som fick fram det bästa ur folk runt omkring. Lite skämtsamt och lite mysigt så blir det en sång som jag bär med mig än idag inom fotbollen.
Foto
Bilden på Pia Sundhage (beskuren) är tagen av Anders Henrikson (CC BY 2.0), bilden på kassetten Damfotbollens år är tagen av Magnus Nilsson och den på Hans Wiktorsson är privat.
Läs mer
- Henrik Martinell: Frank Andersson och hans brottarhit, artikel den 18 oktober 2018
- Magnus Nilsson: Pingis-Ove har gjort mer för pingismusiken än någon annan pingismusiker, artikel den 22 februari 2018
- Magnus Karlsson: Rock’n’roll med en boll, artikel den 23 januari 2002
- Magnus Nilsson: Idrott och musik hör ihop, artikel den 17 april 2000