Tom Zacharias var ett fenomen. Han gick från proggens utmarker över stenhårda porrsånger, sneddade över flippade barnskivor till hemmainspelningar. En artist som aldrig riktigt fick den uppmärksamhet han förtjänade, men som ändå har lämnat ett outplånligt avtryck i svensk musikhistoria.
Tom Zacharias föddes den 27 mars 1948 i Stockholm och växte upp i de kretsar som skildras i Stefan Jarls klassiska filmer ”Dom kallar oss mods” (1968) och ”Ett anständigt liv” (1979). Han var generationskamrat med Kenta och Stoffe, levde det hårda livet i Stockholms underground på slutet av 60-talet och början av 70-talet. Samtidigt drogs han till teaterlivet och påbörjade studier vid Calle Flygares teaterskola. Det var en tid då alla i dessa kretsar verkade ha ett rockband vid sidan om – och Tom var inget undantag.
När vi höll på att spela, då skulle vi inte ha spelat i en sån här källare. Vi skulle ha spelat minst en våning nedanför, berättade Tom Zacharias vid ett besök på Sunkit hösten 2003.
Debuten och de tidiga åren
1972 debuterade Tom med singeln ”Josephine” på en underetikett till MNW. Av allt att döma blev det en flopp, men det hindrade inte att han redan året därpå gav ut LP:n ”Är du ärlig är du härlig” på Europafilm. Skivan, där Tom sjunger till eget gitarrkomp, är svårbegriplig – men visar på en artist som vågade prova sig fram. Europafilms tålamod var märkligt nog inte slut, och 1975 släpptes uppföljaren ”Horar gör vi alla!”, en betydligt rockigare produkt med gitarristen Tommy Broman, basisten Lars Bergström och Rolf Alex på trummor.
”Belinda” – porrskivan som blev kult
Samma år tog affärsmannen Stefan Brydolf kontakt med Tom. Han hade fått för sig att man kunde tjäna stora pengar på porrskivor, och Tom – med sin undergroundattityd och titlar som ”Horar gör vi alla!” – måste ha känts som ett naturligt val. Resultatet blev ”Belinda”, en skiva som spreds via postorder och annonser i herrtidningar, och som mycket riktigt blev en försäljningsframgång. Musiken var flummigt proggig, svängig, och texterna rakt på sak – ofta om orgiastisk homoerotik, vilket säkert fick den förväntansfulle köparen att spärra upp ögonen. ”Belinda” och uppföljaren ”Belindas döttrar” (båda 1975) var grova, överdrivna och långt ifrån Johnny Bodes – jämförelsevis – salongsfähiga eskapader. Skivorna var tänkta att lanseras på engelska, men den svenska porrbranschen var inte riktigt mogen för de amerikanska kollegornas betydligt hårdare nypor.
Barnskivor och en haltande karriär
Efter ”Belinda”-historien dalade Toms karriär. 1979 återkom han med barnskivan ”Alla vi barn”, musikaliskt förvillande lik ”Belinda” men med ett omslag av Carsten Regild, vilket idag gör albumet till ett samlarobjekt. 1984 gav han ut sin sista LP, ”Till frukost”, på egen hand. Skivan fick aldrig kommersiell distribution, utan de exemplar som finns är sådana som Tom själv sålt eller gett bort. Det märks inte minst på att de cirkulerade exemplaren ofta har signatur och dedikation från Tom Zacharias.
På ”Till frukost” låter han trött och oinspirerad, som om provokatören Zacharias hade tappat stinget.
Återuppståndelse och kultstatus
Det kunde ha varit slutet på sagan Tom Zacharias. Men 2004 återutgavs ”Belinda” och ”Belindas döttrar” – inklusive de engelskspråkiga versionerna – på Subliminal Sounds. Releaseparty hölls på en av Sunkits klubbkvällar på Bröderna Olssons. Jag pratade en stund med Tom, som jag fick ett mycket gott intryck av. Han var chosefri, öppen och smickrad över uppmärksamheten. Vi pratade om vad han gjort sedan ”Belinda”-tiden: lärarvikariat, knappa resurser, och barn som vid vårt möte var kring gymnasieåldern. Tom trodde att barnen hade skämts för vad han själv hade ”haft för sig” i livet, men att de kanske på senare år såg med andra ögon på hans produktion – inte minst sedan ”Belinda” fått en ny kultstatus.
Här kan vi flika in att skådespelaren Rakel Wärmländer (född 1980) är dotter till Tom Zacharias.
En turné lär ha varit på gång efter återutgivningen, med band och dansare i Toms karaktäristiskt kaxiga stil. Men i sista stund ska han ha backat ur. Personligen tror jag att Tom Zacharias hade svårt att backa upp den bild han ville ge av sig själv. Innerst inne var han kanske inte enbart en sanningssägande, uppkäftig provokatör – utan helt mänsklig.
Tom Zacharias dog den 20 augusti 2010, 62 år gammal.
Tom Zacharias diskografi
- Josephine/Roller (MNW Green Light 1972) 7″
- Är du ärlig är du härlig (Europa Film 1973) LP
- Horar gör vi alla (Ljudspår 1975) LP
- Belinda (SB 1975) LP
- Belindas döttrar (SB 1975) LP
- Alla vi barn (Mudist 1979) LP
- Till frukost (Tom Zacharias Production 1984) LP
- Belindas sånger/The songs of Belinda (Subliminal Sounds 2004) CD
Tom Zacharias filmografi
- Konfrontation, TV, 1969 (ockupant)
- Katitzi, TV, 1979 (man som vinner en griskulting)
- James Dean I, kortfilm, 1988 (ej identifierad roll)
Tack
Tack till Gustaf Görfelt.
Uppdaterad artikel
Den här artikeln skrevs ursprungligen 2004 och har i december 2025 väsentligt uppdaterats.
14 comments
Hittade just Tom Zacharias debut-LP på en loppis. Helt sanslös! Zacharias framför egna alster till gitarrkomp. Texterna rör sig mellan ambitiösa poetiska djupsinnigheter och försök till satir och samhällskritik. Lyckligtvis finns de återgivna på omslaget (designat av Lorne de Wolfe!) så man verkligen kan fördjupa sig i dem…
”Med stövlar som stampade schottisen i takt
höll vi om varann kände kärlekens makt
Sen skiljdes vi och log när båda fått sitt nog
Vi vinkade i dörren och sa fred på vår jord”
Det går att förstå att han behövde hitta ett annat spår i karriären…
hej!
oavsett vad Tom sagt i ärendet så råkar jag veta att de (ann och tom) faktiskt är släkt (kusiner, tror jag).
när ann hade familj med Ted Gärdestad umgicks trion en hel del. både för sig och framför allt med sina respektive barn.
Som vanligt när det gäller tom var han först(?) med att inse Teds speciella ådra och talang.
Ett litet tillägg till ”Tom Zacharias filmografi”, enligt vad Tom själv sa till mig (runt 2005) så ska han ha spelat Juckaren på TV3 vid några tillfällen, hur många gånger det bidde har jag dock ingen aaaning om…
R.I.P. Tom Zacharias, ”Horar Gör Vi Alla” (fortfarande, fast ännu mer)!!!
Vad pytteliten kupongen var i Lektyr. I varje fall efter de första veckornas förmodligen större. Fick med BIC-kulspetspennan klämma in namn o adress så tydligt som möjligt. Bifogade betalningen i form av lösa frimärken för att slippa extra avgiften vid postförskott. Många frimärken blev det. Men ”Belinda” värd vartenda öre.
Varför just namnet ”Belinda” på porrskivan??? Jo, Sveriges ledande pornograf Curth H:Son Nilsons tidningsförlag HSON-Produktion gav på den tiden ut den pornografiska serietidningen Belinda, tecknad av spanjoren Edmundo Marculeta. Serien hade haft svensk premiär i tidningen Paff (i stil med Piff) 1970 och blivit egen tidning året därpå. Serien James Fjong av stockholmske signaturen Leffe ingick som andraserie där i. Då Belinda inte sålde i det enorma antal Curth H:Son förväntat, gjordes en nysatsning med Nya Belinda 1976, då också reklamhäftet Vid Sexsnåret delades ut gratis på Älvsjömässan. Det 32-sidiga häftet, vars snälla omslag handlade om att kunna vinna en TV-apparat på korsordet på mittuppslaget, inledde på sid 3 med denna tecknade brud Belinda på 12 sidor, där hon hade orgier med den perverse Doktor Piska, den mäkta potente dvärgen Gino och andra av seriens återkommande figurer. Därefter en osignerad kort porrnovell (av HSON-författare Kjell E. Genberg) och åtta djärva fotosidor, varav en 21-årig Sören Skarback på tre sidor sågs ha passionerat samlag med en medelålders mörkhyad karibiska, gott och väl dubbelt så gammal. Samt i övrigt den mycket magra finskan Sirkka Käkelä (avliden 2008) i sex med en oidentifierad karl. Vid nytryck av häftet mot slutet av året var karibiskan utbytt mot bulgariskfödda Irina Belousova från Emågatan i Bagarmossen, pippande samme unge man som karibiskan haft. (Irina avled 2013). Tidningen Belinda tycks inte varit fortsatt utgiven in på 1978 men var som mest aktuell 1975, då den av ämnet intresserade Tom Zacharias sannolikt var en belåten läsare och vissa av hans uttryck var ”lånade” såväl därifrån som från Piff. Tom kan i gengäld ha varit den som gett HSON en slogan: ”Någon mutta får det vara”. (Grundfakta om tidningen Belinda finns på nätet hos SerieWikin.)
Irina Belousova (1942-2013) är den enda brud som både Tom Zacharias och Sören Skarback bortom allt rimligt tvivel har pippat. Tom kanske bara ett fåtal gånger (ej lika väl dokumenterat), medan Sören i ett antal år, åtminstone 1976-1983 fick betjäna henne. Född i Plovdiv, kom redan som treårig tös, 1945, med mor, far och syskon till Stockholm med flyktingstatus, innan ockupationsmakten Sovjetunionen helt lyckats tillsluta Bulgariens gränser. Detta Bulgarien, som i kriget stått på Tysklands sida, straffades hårt och utropades 1946 till kommunistisk folkrepublik. Bloggen om folk som växte upp i Enskede bekräftar nakenmodellen Irina i vuxenlivet boende, som ovan nämns, på Emågatan i Bagarmossen.
Din illustrerade samlagskortleken Manhattan, som inte alls var från New York utan från Köpenhamn (Color Climax Corporation, 1982) har bilder där det nämnda paret Irina Belousova/Sören Skarback ”umgås” på ruter 4, klöver dam och klöver 7.
Alf Robertson ville vid en av sina tisdags-shower på Mosebacke Etablissement hösten ’75 överraska med Tom Zacharias som gästartist, men Mosebackes legendariske ägare Bosse Stenhammar avrådde. Förutom Alf syntes på den trånga scenen den hösten Pierre Isacsson, Anna-Lena Löfgren, Rockslaget med Juris, Skarback Selection, Country Five från Stöde, Countrymasarna från Krylbo, Red Jenkins, fiddlaren Thomas Haglund, Carina Wessman med Honky Tonk Heroes osv.
Den förträfflige Tom Zacharias
med begrepp om ett kvinns hela kropp
kände till hur en mus kunde klias
med en enträgen långfingertopp.
Skänka kvinnorna täta orgasmer
var en ynnest, ett ansvar, ett kall.
Vålla kvinnliga underlivsspasmer
var ju uppriktigt sagt…himla ball.
Hur lockade vassnästa rynkiga Maggan / den diktande ynglingen Tom? / Var ostmacka nåt som den småsnåla haggan / på rumsbordet bjöd när han kom? / Den skamligen udda men lyckade kvällen / var tebrickans ost Port Salut. / På golvet, på gråtrista gotlandsfårfällen / fick pippas med fittsås och spruuut,,,
På sitt kontor Abarint Music, Rosenlundsgatan, sammanförde Alf Robertson mellan jul och nyår 1974 Tom Zacharias med kapellmästare/trumpetare Lasse Samuelsson. Alf hade 1971, före sin Nashville-sejour, gjort barnskivan ”Fille Filur” (arrangör Staffan Nilson) och tänkte sig kollegialt hjälpsamt att den lite vilsne men tveklösa talangen Tom kunde göra nåt liknande på Lasses skivetikett Four Leaf Clover. Det snackades över en gnutta snabbkaffe men desto mer Pripps Blå. Inget omedelbart resultat. Tom hade andra planer (Belinda). Men tycks ha lagt idén om barnskiva på minnet. Genomförde den (utan Robertson eller Samuelsson) innan decenniet var till ända. (Tack, salig Alf Robertson för idén.)
Ett gammaldags ord för en hora var gnoa. / Det gillade rakt inte Tom. / Det sa han till horan Ludmila på toa. / Han pippade henne – och kom. / Hon torkade sig med en sida Fantomen / ur blaskan som låg där den låg. / Hon tömde föraktfullt den fyllda kondomen / på blaskans trikåhjältebåg.
En snygg Lena Junoff satt flirtande peppig / på klassiska Rigis café, / men trösta en lågmäld, förkrossad och deppig / Tom Zäta var ingen idé. / Han svor, han rev sönder det västsvenska brevet. / Drack äppliga stilldrinken Mer. / Hans fräscha revy-idé ”Jubel i skrevet” / gav kallt Göteborg tummen ner.
En CD – återutgivning av de ”gamla” låtarna med Tom – gjordes för snart 20 år sedan med namnet Belinda ingående i titeln. Dock saknas där spåren ”Härskarinnan” och ”Helens fitta” och ännu något av de grövre spåren.