Hammondorgelns härskare – Klaus Wunderlichs bortglömda ljudimperium

På hammondorglarnas hemliga begravningsplats, där hittar du Klaus Wunderlich. Med sin hammondorgel – och senare med synthezisers – skapade han ett sound som lyckades vara både tidstypiskt och banbrytande. Musik som för tankarna lika mycket till Mozart som till Benny Hill.

Klaus Wunderlichs liv och karriär

Klaus Wunderlich föddes den 18 juni 1931 i Chemnitz, Tyskland och började spela piano redan som sjuåring. Efter andra världskriget hamnade hans hemstad i Östtyskland (och hette till och med under en tid Karl-Marx-Stadt), vilket inte verkar ha fallit honom i smaken. Han lämnade Östtyskland 1951.

Klaus Wunderlich inledde sin karriär som pianist i kringresande trior – ofta under ganska knappa förhållanden – men det var när han upptäckte hammondorgeln som hans riktiga genombrott kom. Redan 1958 släppte han sina första skivor, och under sin livstid gav han ut över 120 album, med försäljningssiffror på mer än 20 miljoner exemplar och han fick sammanlagt 13 guldskivor.

Wunderlich var inte bara en skicklig organist – han var också något av en innovatör. Han experimenterade med moog-synthezisers och skapade helt nya ljudlandskap, både på orgel och piano. Hans motto var enkelt (och möjligen lånat från Wolfgang Amadeus Mozart): ”Jag spelar på allt som går att röra vid” – en inställning som ledde till produktioner som ”Wunderlich Pops”-serien och det unikt titulerade albumet ”Uraltedelschnulzensynthesizergags”, som blev internationella succéer.

Han var omvittnat nyfiken och ständigt på jakt efter nya ljud. Klaus Wunderlich bytte så småningom från Hammond till Wersi-orglar, vilket gav honom en ännu mer distinkt elektronisk klang. Wunderlichs sound var arketypiskt – gillestuge-svängigt och fullt av tekniskt avancerade upptåg. Han arrangerade själv sina inspelningar och använde tidigt flerspårsinspelning för att bygga upp sin ljudväv.

Inflytande på populärmusiken och orgelns guldålder

Wunderlich var en nyckelfigur när det gäller att föra orgeln in i populärmusiken. Han spelade allt från klassiska motiv och operett till samtidens pophits, och hans sound blev en viktig del av den västtyska musikexporten under 1960- och 70-talen. Album som ”Sound 2000” och ”Hammond für Millionen” är idag kultklassiker, och hans sätt att blanda orgel, syntheziser och rytmsektioner banade väg för både easy listening och mer experimentell elektronisk musik. Han var en av de första som använde Moog-synthezisern på allvar i populärmusiksammanhang, och hans inflytande kan höras i allt från muzak till tidig elektronisk pop.

Klassiskt möter easy listening möter sunkadelica

Wunderlichs musik rör sig ofta i gränslandet mellan lättillgänglig underhållning och något mycket uddare. Hans produktioner kan ibland kännas som en tidskapsel från en annan värld – en blandning av kitsch, teknisk briljans och en barnslig entusiasm inför nya ljud. Detta gör honom självfallet till en perfekt ikon för sunkadelica-entusiaster. Hans albumtitlar och omslag (tänk ”Uraltedelschnulzensynthesizergags”) andas humor och en vilja att utmana det förväntade.

Wunderlich nämns ofta i samma andetag som andra udda organister, ikoner inom space age-pop och easy listening-pionjärer. Hans musik kan föra tankarna till nyss nämnde Wolfgang Amadeus Mozart – och den samtide Benny Hill. Klaus Wunderlich låter som en Benny Hill-sketch (och hans omslag ser ofta ut som en), men rymmer också den klassiska musikens upptäckarglädje. Gränsen mellan högt och lågt, seriöst och skämtsamt, suddas ut.

Finns det plats för Klaus Wunderlichs musik idag?

Trots sin enorma popularitet under sin livstid har Wunderlichs musik idag hamnat i skymundan. En anledning kan vara att hans sound är så enormt förknippat med sin samtid. För den stora publiken har hans musik blivit oerhört daterad. En annan faktor är att hans musik ofta hamnade i skuggan av mer ”seriösa” artister, trots att hans tekniska skicklighet och innovativa anda var nog så imponerande.

För dig som älskar udda ljud, bedagad charm och vill upptäcka något unikt är Wunderlich en skattkista. Och med dagens intresse för retrofuturism, analoga synthezisers och ”lost sounds” är kanske tiden helt rätt för en andra Wunderlich-våg.

Klaus Wunderlich gick bort den 28 oktober 1997. Han är begravd på Alter Friedhof i Singelfingen, strax utanför Stuttgart.