Magnus Ny-Magnum Nilsson och Burt von Bolton på Sunkit (foto: Casper Hedberg)

Etikett: Porrmusik

Leena Skoog

Leena Skoog – så svårt att säga nej

Leena Skoog hade en ganska liten karriär som modell, skådespelare och sångerska. Men hon gjorde stort avtryck.

Leena Skoog föddes den 6 maj 1951 i Södertälje. Leena Skoog var bland annat fotomodell och skådespelerska. Hon blev känd i slutet av 1960-talet som utvikningsflicka i tidningen Lektyr – eller lektyyyyr som hon själv kom att sjunga – och figurerade även i pressen som en av dåvarande kronprinsens Carl Gustaf flickvänner (en uppgift som bör tas med en nypa salt). Hon medverkar som ”naken badnymf” i Ragnar Frisks film Åsa-Nisse i rekordform från 1969.

Leena i filmens värld

På något sätt kom Leena Skoog i kontakt med biografägaren och naketfilmaren Eugen Vöhrmann under det sena 60-talet. Han drev biografen Fenix i Stockholm och producerade egna kortfilmer för att dryga ut det digra utbud som krävdes på sin non stop-biograf. Leena agerar huvudroll i kortfilmerna Laila (17 år) vaknar och Laila (17) år badar, båda från 1969. Titlarna beskriver ganska grundligt handlingen.

Våra vänner på Klubb Super 8 har faktiskt återutgett dessa filmer, som finns på DVD:n Eugen Vöhrmanns vilda värld.

Leena medverkade i ytterligare några enklare filmer, men hennes magnum opus som skådespelare är hennes sista film – den engelska Four Dimensions of Greta, kraftfullt marknadsförd för sina 3D-effekter. Filmen regisserades av Pete Walker, kom 1972 och syftet var (förstås) att visa så mycket naken hud som möjligt och ändå kunna visa filmen på vanliga biografer. Trots att handlingen är corny, så är det trots allt en spelfilm och Leena gör sin insats utan anmärkning. En hyfsat sevärd film.

Leena Skoog som sångerska

Av någon (ganska oförklarlig) anledning gavs Leena Skoog också ut på skiva. Dels finns singeln Je t’aime (Jag älskar dig så) från 1969, märkt på omslaget med texten ”Den Omskrivna Svenska Chock-versionen!”, där Leena sjunger duett med operasångaren Anders Näslund (1920-1974) under vilda stönanden och stånkanden. Det tillfälliga artistparet hade verkligen tagit fasta på det erotiska i Serge Gainsbourgs låt. Skivan är utgiven på Love Records, men vi är osäkra på om – eller snarast skeptiska till att – det är det finsk-svenska skivbolaget med samma namn som ligger bakom skivan.

Leena Skoog: Jag har så svårt att säga nej (1970)

En annan singel är Svaret på rosen, med b-sidans klassiker Jag har så svårt att säga nej, skriven av Rune Wallebom och utgiven på Rondell. Denna singel är en mer seriöst utförd produkt. Rondell hade många bra skivor på sitt samvete och kompet tyder på förstklassiga studiomusiker. Men självklart är syftet detsamma, att sälja på Leenas erotiska under- eller övertoner. Några andra toner var svåra att ta ur henne, om man ska vara riktigt ärlig.

Dessutom kan man lägga till singeln Gitarzan med Jerry Williams & Dynamite Brass till Leenas diskografi. Inte för att hon medverkar musikaliskt, men hennes medverkan på skivomslaget är mer än noterbart. Singeln gavs ut av Sonet 1969 och är idag ett hett samlarobjekt.

Anders Näslund och Leena Skoog: Je t’aime (Jag älskar dig så)

Leena Skoog utomlands

Under många år bodde Leena utomlands. Först i England, där hon var gift med trumslagaren Alan Whiteland från popgruppen Marmelade och senare i USA. På andra sidan Atlanten gifte hon sig med affärsmannen Jim Feeney och fick dottern Bonnie Skoog Feeney, idag verksam som filmproducent.

I början av 1990-talet flyttade Leena Skoog hem till Sverige och Tullinge. Hon medverkade i Folkparkernas uppsättning av Pippi Långstrump sommaren 1994 och arbetade som hushållslärare på gymnasiet i Huddinge.

Leena drabbas av sjukdom

Leena Skoog drabbades i mitten av 1990-talet av cancer, något som hon tidigt gjorde offentligt. Hon startade Leena Skoog gyncancerfond i november 1996 för att ge stöd till andra kvinnor i liknande situation. Paradoxalt nog gjorde sjukdomen att hon ånyo blev kändis i kvällspressen och hon snurrade flitigt på löpsedlarna under en tid. Hon uppvaktades också av bland annat själasörjaren Runar Søgaard, som försökte driva sjukdomen ur henne.

Leena Skoog avled den 12 juli 1998 i Stockholm.

Filmografi

  • Four Dimensions of Greta, 1972 (spelar Greta Gruber)
  • Up the Front, 1972 (sjuksyster)
  • Helnaken go go flicka, 1971
  • Laila (17 år) badar, 1969
  • Laila (17 år) vaknar, 1969
  • Åsa-Nisse i rekordform, 1969 (krediterad som Lena Skog)

Uppdatering

Den här artikeln påbörjades redan under slutet av 90-talet och har väsentligt uppdaterats i december 2022. Kommentarer kan därför hänvisa till tidigare versioner av texten.

Från The 10th Victim

The 10th Victim – Ursula Andress och den skjutglada bysthållaren

Ursula Andress mördar med fantasifulla vapen. Marcello Mastroianni står på stranden och får ägg kastade på sig. Allt händer i framtidsskildringen The 10th Victim, där filmmusiken är lika galet skön som handlingen.

Filmmusik är ofta intressant. Och då menar jag inte förtäckta samlingsskivor med låtar som lanseras i samband med en film, utan det som brukar benämnas Original Sound Track Recording. Det kan antingen vara bara musiken i en film eller dialog och musik tillsammans.

Filmen The 10th Victim har musik komponerad av Piero Piccioni

Under 1960-talet var sydeuropeiska länder som Italien och Spanien stora leverantörer av billiga b-filmer, gärna med enkla manus i kombination med exploatering av sex, synd, våld och skräck. Inte sällan i kombination. Och även dessa filmer skulle naturligtvis ha soundtracks.

Många av filmerna är mer eller mindre galna, och det smittar lyckligtvis av sig på filmmusiken emellanåt.

Själv är jag förtjust i musiken till The 10th Victim, en fransk-italiensk film från 1965 med Marcello Mastroianni och Ursula Andress i huvudrollerna. Filmen handlar om en framtid (det är väl tänkt att vara vår samtid, så det går ju bra att jämföra med hur det blev), där agentmord har ersatt krig och Ursula Andress karaktär har uppdraget att mörda sin motspelare.

Trailer för filmen The 10th Victim från 1965

I en central scen i filmen får vi se agenten Andress, ”förklädd” till strippa, utföra ett mord med sin preparerade bysthållare i något som tydligen ska vara ett konstgalleri. I New York. Och alla talar italienska.

”A mad, hilarious sex farce! Fantastic gimmicks and gadgets!”, var filmaffischens slagord.

Ja, på den nivån är det. Och gillar man 60-tal och agentkitsch så är det ju en högtidsstund att också njuta musiken, komponerad av Piero Piccioni. Filmen är producerad av Carlo Ponti och Elio Petri stod för regin.

Här har du – i skrivande stund i alla fall – ledmotivet ur filmen på Youtube:

På den cd-utgåva jag har så finns också musiken till den spansk-tysk-engelska samproduktionen Philosophy In The Boudoir (även känd som Eugénie… The Story of Her Journey Into Perversion) från 1970. Här har vi flyttat oss fram fem år i moraliskt förfall, och det är naket, antydda orgier och blodsdrickande som gäller. Christopher Lee medverkar i filmen, som berättare i bild, och han nämner filmen i sin självbiografi.

Everybody I could see kept their clothes on. There was nothing a Boy Scout could have quivered at. Little did I know that the woman on the altar behind me was naked, and that as soon as ’Cut’ was called, drapery was swirled over her.

Christopher Lee: Lord of Misrule, Orion Books 2003

Philosophy In The Boudoir lär ha gått på porrbiograferna när den lanserades, men anses säkert relativt harmlös idag. Det intressanta är att filmskaparna verkar ha ansträngt sig till det yttersta för att göra en riktigt vågad rulle med många tabubrytningar, men ändå är musiken relativt ordinär easy listening. Det finns undantag, men visst lovar titlar som Criminal Sex, Psycho-Meeting och Drug Party ganska mycket. Musiken är tamare än intentionerna.

Filmmusiken till Philosophy In The Boudoir

Svenska Marie Liljedahl spelar Eugénie och ingen anledning är för liten för att visa henne naken. ”Men, du har ju inga blåmärken, jag ska visa dig” och så ramlar negligén av.

Visst är det tramsigt. Samtidigt kan man betänka att tramsiga exploateringsfilmer ofta gett utrymme för nya talanger. Och gamla bedagade. Eftersom finansiärerna sällan varit intresserade av det konstnärliga i produktionerna, så har experiment och misslyckanden fått passera relativt ostört. Det gäller naturligtvis i högsta grad också för filmmusiken.

Länkar

Källor

  • Lee, Christopher: Lord of Misrule – The Autobiography of Christopher Lee, Orion 2003
  • Weldon, Michael: The Psychotronic Encyclopedia of Film, Ballantine Books 1983
Omslag till den kommande boken Frigjorda tider

Stöd utgivningen av boken Frigjorda tider

Snart trycks resultatet av sju års efterforskningar i svensk porr och snusk – som blev högkultur, och tvärtom. Men boken Frigjorda tider behöver din hjälp för att bli verklighet.

För dig som följer Sunkit och den sunkadeliska kulturen är författarnamnen Martin Kristenson, Anna-Lena Lodenius och Fredrik af Trampe bekanta namn. Nu har trion sammanställt sju års efterforskningar till en bok – Frigjorda tider. Men finansieringen av projektet är inte i hamn och därför har man satt igång en crowdfunding för boken.

Delta i finansieringen på Kickstarter och se till att detta, som det verkar, praktverk ser dagens ljus och bokhandlarnas diskar.

Frigjorda tider – När porren blev kultur och kulturen blev porr handlar om hur bilden – och självbilden – av den svenska synden kom att genomsyra hela samhället, på ett sätt som idag (och kanske även då?) ter sig som ganska absurd. Författarna djupdyker i både populärkultur och samhällsdebatt.

Hur går en crowdfunding till? I det här fallet är du som finansiär med och bidrar till utgivningen – i olika hög grad – och om projektet inte når full finansiering vid insamlingens slut, så går alla bidrag tillbaks till finansiärerna. Givet att man betalar in den summa som krävs för att just få ett exemplar av boken, så kan man ju se det som en förhandsbeställning.

Insamlingen för Frigjorda tider avslutas den 2 augusti 2021.

Vi på Sunkit har inget med insamlingen att göra, men stödjer förstås initiativet.

Stöd projektet

På Kickstarter kan du vara med och finansiera utgivningen av Frigjorda tider och dessutom läsa mer om innehållet i boken.

Tom Zacharias är död

Den legendariske rockartisten Tom Zacharias är död. Han blev 62 år gammal.

Vi har sent om sider nåtts av beskedet att Tom Zacharias har dött. Tom föddes den 27 mars 1948 och dog den 20 augusti 2010.

Tom Zacharias var generationskamrat med Kenta och Stoffe, som skildras i Stefan Jarls klassiska filmer Dom kallar oss mods (1968) och Ett anständigt liv (1979). Tom umgicks i de kretsarna och levde det ”hårda livet” i Stockholms underground i slutet av 60-talet och början av 70-talet.

Samtidigt drogs Tom till teaterlivet och påbörjade studier vid Calle Flygares teaterskola.

Det tycks som att alla som hängde i det löst sammansatta gänget kring Kenta och Stoffe på något sätt medverkade i olika rockband. Tom Zacharias var inget undantag och 1972 debuterade han med en singel i eget namn på en underetikett till MNW; Josephine.

Av allt att döma blev debutsingeln en flopp, men detta hindrade inte att Tom redan året därpå fick ge ut en LP på Europafilm. Skivan, med det fantastiska namnet Är du ärlig är du härlig, kan sägas vara en förstudie till senare skivor. Tom sjunger till eget gitarrkomp och det är svårt att förstå vad skivbolaget såg för potential i satsningen.

Europafilms tålamod var märkligt nog inte slut. Uppföljaren Horar gör vi alla! släpptes 1975 och var en betydligt rockigare produkt. I kompet hittar vi gitarristen Tommy Broman, basisten Lars Bergström och Rolf Alex på trummor, tre namn som dominerar under Tom Zacharias artistiska glansperiod.

Det var samma år som Tom träffade på två ”affärsmän”, som fått för sig att man kunde tjäna stora pengar på att producera porrskivor. Johnny Bodes försök i genren hade ju varit mycket framgångsrika. Att uppdraget gick till Tom Zacharias var nog mycket en slump, men visst känns valet naturligt , en undergroundrebell som just gett ut ett album med titeln Horar gör vi alla!

Det är oklart hur glada de lycksökande uppdragsgivarna var över resultatet, men Belinda och uppföljaren Belindas döttrar (båda 1975) var försäljningsmässiga framgångar. Innehållet var grovt och får Johnny Bodes eskapader att framstå som riktigt salongsfähiga.

Därefter dalade Tom Zacharias (redan haltande) karriär rakt ned. Han återkom 1979 med barnskivan Alla vi barn, som gavs ut i ett obegripligt sammanhang på etiketten Mudist. Musikaliskt ligger den nära Belindas fuzziga, progressiva rock. Omslaget gjordes av Carsten Regild, varför albumet har ett värde också utanför musiken.

På egen hand gav han 1984 ut sin sista LP i eget namn, Till frukost. Med hjälp av musikaliska vänner fick han ihop en lång lista medverkande, men provokatören Zacharias låter trött och oinspirerad. Skivan fick aldrig kommersiell distribution, utan de exemplar som finns på marknaden är sådana som Tom själv sålt eller gett bort.

Det kunde ha varit det sista kapitlet i sagan Tom Zacharias. Men 2004 återutgavs Belinda och Belindas döttrar – samt de engelskspråkiga versioner av låtarna, som spelats in men inte getts ut – på Subliminal Sounds.

Releaseparty för skivan hölls på en av Sunkits klubbkvällar på Bröderna Olssons. Jag pratade en stund med Tom, som jag fick ett mycket gott intryck av. Han var chosefri, öppen och – naturligtvis – mycket smickrad över uppmärksamheten.

Man ska akta sig för att skriva om saker man har vaga aningar om. Men eftersom så litet finns nedtecknat om Toms person, så gör jag det ändå. Med brasklappen, att jag kan ha helt fel.

Vi pratade om vad han gjort sedan Belinda-tiden. Tydligen hade han hankat sig fram som lärarvikarie och levt på väldigt knappa resurser. Länge, eller hela tiden, bosatt i Hornstull i Stockholm. Han hade barn, som vid vårt möte var kring gymnasieåldern. Tom trodde själv att de hade skämts för vad deras pappa ”haft för sig” i livet, men att de kanske på senare år såg med andra ögon på hans produktion – inte minst sedan Belinda nått en ny kultstatus.

Tom Zacharias beskrev sitt umgänge under 1970-talet, räknade upp vilka som fortfarande var i livet… och vilka som fortfarande var fast i missbruk. Så såg ruinen ut; antingen död eller missbrukare.

En turné lär ha varit på gång efter återutgivningen, där Tom skulle backas upp av både band och dansare – allt i en för honom karaktäristisk kaxig stil. Men i sista stund ska han ha backat ur, och det av ganska vaga anledningar. Personligen tror jag att Tom Zacharias hade svårt att backa upp den bild han ville ge av sig själv, att han innerst inne inte var den sanningssägande, uppkäftige provokatören… utan helt mänsklig.

Vila i frid, Tom Zacharias.

Tack

Tack till Gustaf Görfelt.

I sällskap med Johnny Bode

Den notoriske Johnny Bode har begåvats med en egen vänförening, Johnny Bode-sällskapet.

Johnny Bode (1912-1983) är känd för en herrans massa saker, men kanske främst för superhiten En herre i frack och för sina många porrlåtar, bland andra Runka mig med vita handskar på.

Nu har hans fans bildat en vänförening. Syftet med sällskapet är att verka för att Johnny Bodes minne bevaras och att hans kulturella arv sprids till allmänheten.

Fredrik Sjöberg är ordförande. Han motiverar träffande sin fascination för Bode i radions Mitt i musikens veckomagasin den 28 augusti 2009:

… att han förgör sig själv på ett så oerhört roligt sätt.

Det är inget att hymla med, Johnny Bodes liv var som en operett. En helt galen operett. Sannolikt hade han idag fått någon sjukdomsdiagnos redan i skolåldern, och mycket av hans liv är djupt tragiskt. Hans musikaliska talang är dock oomtvistad.

På sällskapets webbplats summeras Johnnys dubbla natur:

Omvittnat snäll, generös, social och lätt att tycka om, var Johnny Bode samtidigt sin egen värste fiende. Han led av psykiska besvär och verkade ofta sakna impulskontroll och konsekvenstänkande. Gång på gång lyckades han resa sig från nederlagen och bygga upp en ny karriär, bara för att åter slå den i spillror med skandaler och utsvävande leverne.

Det nya sällskapet har precis startat verksamheten, men det verkar hursomhelst säkert att man siktar in sig på ett ordentligt firande av Johnny Bodes 100-årsdag den 6 januari 2012. Kul!

Styrelsen består för närvarande av Gustaf Görfelt, Torvid Jobring, Erik Kuoksu, Lisa Lundgren och Fredrik Sjöberg.

Av Magnus Nilsson

Länkar

Belinda med Tom Zacharias

De två albumen Belinda och Belindas döttrar tog lort-Sverige med storm på 1970-talet. Fortfarande låter Tom Zacharias snuskigare än snuskig.

SLUTSÅLD Den svenska synden har aldrig låtit lika snuskig som på Tom Zacharias undergroundklassiker Belinda. Nu har Subliminal Sounds släppt den ultimata svenska 70-tals-underground-psych-funk-pop-erotica-skivan! I början av 1970-talet spelade den legendariske outsidern, geniet och galenpannan Tom Zacharias in två sägenomsusade och skandalartade LP-skivor, Belinda och Belindas döttrar. Bägge är idag mycket eftersökta rariteter. De är på många sätt också föregångare och inspirationskälla för artister som Onkel Kånkel med flera. Dessa två mästerverk fyllda med barnförbjudna svenska texter spelades också in på engelska för den amerikanska marknaden, men gavs aldrig ut. Subliminal Sounds presenterar båda versionerna på denna fantastiska CD, komplett med tidigare opublicerade bilder och Tom Zacharias otroliga historik.

Svängig, funkig, psychig musik med gurglande, fuzzande wha-wha-gitarrer och sanslöst barnförbjudna texter. Här möts de grövsta perversiteter med dasshumoraktiga rock-pop-låtar presenterade på det mest tarvliga och smaklösa sätt. Missa inte tillfället att skämma ut dig! Obs! Verkligen inget för känsliga öron! Obs! (Vi menar det).

Tom Zackarias
Belinda
CD, Subliminal Sounds, 2004. Ca 60 min.
Pris: 149 kronor (+ porto) SLUTSÅLD

Observera att CD-utgåvan är slutsåld. Sunkit.com för inte LP-versionen.

Låtar på skivan

  1. Dirty
  2. Please Daddy
  3. The Hooker
  4. Nice Cocks
  5. A Cunt That’s Seen Better Days
  6. Gay Club
  7. Fegis
  8. Slicka min clitta
  9. Horan
  10. Sperman Karlssons jättefjång
  11. Revansch
  12. Slavinnan
  13. Gay Club
  14. När skogens källa sinar
  15. Leve incesten
  16. Belindas sång
  17. Freak baby
  18. Schyssta kukar
  19. Snälla pappa
  20. Sadism
  21. Sexgalningar
  22. Kåtsnack
Johnny Bode

Johnny Bode – levde livet som i en bisarr operett

Tragisk, men aldrig tråkig. Schlagerkompositören, fifflaren och porrmusikanten Johnny Bode levde livet som i en bisarr operett.

Johnny Bode (1912-1983) var en svensk musiker, kompositör, författare och notorisk bedragare. Johnny Bodes levnadsöde hör till det mest otroliga i svensk musikhistoria, och hans saga är initierat skildrad i den redan klassiska biografin Herre i frack (Carlsson 1991) av Ingmar Norlén och Bengt Nyquist samt i Ingmar Norléns uppföljare Jakten På Johnny Bode – Skandalernas Man (Carlsson 2003). Den senare får nog ses som den definitiva biografin över Johnny Bode.

Johnny Bode är hos många känd – eller ökänd – som kompositören, och delvis sångaren, bakom porrskivorna i serien Bordellmammas visor. Men även om Bodes äventyrliga liv som pornograf, sol-och-vårare, kleptoman, operettbaron, suput och tusen andra möjliga titlar är fascinerande… så finns det all anledning att minnas honom också som schlagerkompositör. Johnny Bode hade begåvats med midashänder, han skrev oförglömliga melodier och lättrallade texter som ett rinnande vatten.

Om inte boken Herre i frack kommit till, så är det troligt att Johnny Bode idag skulle vara i det närmaste bortglömd. Men legenden lever vidare och Johnny Bode når stadigt alltfler lyssnare.

Den 15 juli 2007 fick vi ett intressant brev från Lennart Håman i Stockholm:

Jag arbetade i Malmö som köksmästare på restaurang Oskar på Södergatan. En måndagskväll smiter jag in på Kramerkällare för att ta en öl och en bit mat. Det var helt tomt sånär som på en äldre herre som satt i hörnan. Göteborgare som man är, satte jag mig vid bordet jämte. Vi blev strax på förtrolig fot med varandra allt eftersom ölen kom in. Jag sa mitt namn och han sa sitt, ”Bode Johnny”. Jag sa spontant ”jasså, det är du som är bordellpappan” – jag trodde han skulle kvävas av skratt. Efter att ha lugnat ned sig ett tag fortsatte vi att tala om ditten och datten. Kvällen blev sen, han skulle till Lund; jag tror att han bodde där.
Jag berättade episoden för Gert Palmcrantz. Han plockade då fram ur sin stora skivsamling Bordellmammans visor som han brände ett ex av till mig.
Bode berättade många häpnadsväckande episoder ur sitt liv för mig och jag är tacksam för att jag fick möta honom. Han är en mycket underskattad artist, tycker jag.

Länkar

Tom Zacharias

Tom Zacharias

Han gick från proggens utmarker över blöta porrsånger, sneddade över flippade barnskivor till bittra pretentioner. Tom Zacharias var ett fenomen.

Uppdatering: Tom Zacharias är död.

Tom Zacharias var artist, född den 27 mars 1948 i Stockholm. Bosatt på Södermalm. Han var generationskamrat med Kenta och Stoffe i Stefan Jarls film Dom kallar oss mods och kan väl sägas vara uppvuxen i de kretsarna.

När vi höll på att spela, då skulle vi inte ha spelat i en sån här källare. Vi skulle ha spelat minst en våning nedanför.

Tom Zacharias i samtal under ett besök på Sunkit hösten 2003

Tom hade till en början måttliga framgångar som sångare, men vändningen skulle komma. Efter en festspelning i mitten av 1970-talet tog några ”entreprenörer” i porrbranschen kontakt med honom och föreslog att Tom skulle leverera en porrskiva åt dem. Tom var först tveksam, men herrarna ifråga bedyrade att projektet var seriöst menat samt att pengarna skulle bli stora.

Så kom den legendariska skivan Belinda till. Plattan släpptes 1975 och spreds via annonser i herrtidningar. Man kunde bara köpa skivan genom postorder. Och nog köptes skivan – siffrorna varierar, men helt klart var Belinda en försäljningsframgång i lastpallsklassen.

Musiken är flummigt proggig, ganska svängig och texterna är… grova. Inte skämtsamma, som i Johnny Bodes Bordellmammans visor, utan överdrivna, rakt på sak och inte sällan om orgiastisk homoerotik – vilket säkert fick den förväntansfulle köparen att spärra upp öronen…

Belinda var tänkt att lanseras på engelska (en sådan version spelades också in), men den svenska porrbranschens aktörer var inte riktigt mogna för de amerikanska kollegornas metoder…

Tom Zacharias har också spelat in en skiva med barnsånger, musikaliskt förvillande lik Belinda.

Tom Zacharias diskografi

  • Josephine/Roller (MNW Green Light 1972) 7″
  • Är du ärlig är du härlig (Europa Film 1973) LP
  • Horar gör vi alla (Ljudspår 1975) LP
  • Belinda (SB 1975) LP
  • Belindas döttrar (SB 1975) LP
  • Alla vi barn (Mudist 1979) LP
  • Till frukost (Tom Zacharias Production 1984) LP
  • Belindas sånger/The songs of Belinda (Subliminal Sounds 2004) CD. Innehåller hela Belinda samt Belindas Döttrar + en massa outgivet material. Detaljerad booklet med Tom Zacharias liv och äventyr, foton m.m. CD-skivan släpptes i februari 2004 på Subliminal Sounds.

Tom Zacharias filmografi

  • Konfrontation, TV, 1969 (ockupant)
  • Katitzi, TV, 1979 (man som vinner en griskulting)
  • James Dean I, Kortfilm, 1988 (ej identifierad roll)

Tom är inte släkt

En återkommande uppgift gör gällande att Tom Zacharias skulle vara släkt med skådespelaren Ann Zacharias. Det stämmer inte, åtminstone enligt uppgift från Tom själv.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén