Magnus Ny-Magnum Nilsson och Burt von Bolton på Sunkit (foto: Casper Hedberg)

Etikett: Komedi Sida 1 av 2

Storslagen jultävling om Kalle Sändare – avgjord

I samarbete med Sändarecords och Kinkadupa arrangerar vi en liten frågetävling. Skivor och annat mums finns i potten. Uppdaterat: Nu är tävlingen avgjord!

Sändarecords är skivetiketten som samlar och ger ut CD-skivor (och annat skoj) med den legendariske och banbrytande svenske komikern Kalle Sändare. Kinkadupa är affären som säljer dem. Lagom till jul ger man ut skivan Nu är det åter jul… och med anledning av det så utlyser vi en storslagen tävling.

Svaren på frågorna har kommit in och tävlingen är avgjord.

En ensam vinnare erhåller:

  • 1 ex av Kalle Sändares CD Nu är det åter jul…
  • 1 ex av Kalle Sändares CD Idag är det sol!
  • 1 ex av Kalle Sändares CD Meditationens A och O
  • 1 t-shirt med Kalle Sändare-motiv, storlek XL
  • 10 st julkort med Kalle Sändare-motiv + kuvert

Allt detta till ett sammanlagt värde av 654 kronor! Denne ensamme vinnare är Mats Brusman, Kolmården. Mats hade inte bara alla rätt, han besvarade utslagsfrågan Vad tycker du om Sunkit? på vers!

Sunkit väjer ej för nåt!
Vänder på varenda sten
i jakt på glömt och missförstått
från Bode till Jeanette Lidén

Vem värnar väl det lite skeva
fyllt av hjärta och passion
– musiken som gör livet värt att leva?
Jo, Sunkit , vår främsta kulturarvsinstitution!

Vi fick många fina bidrag på denna punkt, men detta stod faktiskt i en klass för sig. Tack, Mats!

Men inte nog med det…

  • 10 vinnare får varsitt exemplar av den nyutkomna skivan Nu är det åter jul…

Dessa tio vinnare är:

  • Gunnar Jönsson, Falun
  • Marie Göthberg, Helsingborg
  • Ludde Johansson, Gävle
  • Pelle Andersson, Borlänge
  • Peter Vissing, Nässjö
  • Per Bergman, Täby
  • Lars-Olof Lindberg, Stockholm
  • Saltet Ohlsson, Huddinge
  • Bengt Krantz, Malmö
  • Fredrik Fröderberg, Tyresö

Vi skickar vinsterna med posten så snart det går. Tack för allas medverkan!

Hur gick tävlingen till?

Sedvanliga tävlingsregler gäller. Vi vill ha svar på sex frågor. Om det är flera deltagare som har alla rätt, så kommer vi att välja ut den som svarat klurigast eller mest intressant på frågan Vad tycker du om Sunkit? Subjektiv bedömning gäller, juryns beslut kan inte överklagas. Tävlingen är inte gravallvarlig.

Tack till Håkan Häggblom på Sändarecords.

Tiny Tim vs Rod Stewart

Tiny Tim 1 Rod Stewart 0

En jättebebis med ukulele, Tiny Tim, ger sig i kast med den manliga sexsymbolen nummer ett, Rod Stewart – i dennes paradnummer. Och avgår med segern!

Allt är inte vad det synes vara och ibland kan en given vinnare få lomma av plan, slagen av en slagpåse. Den gamle rockräven Rod Stewart har alltid haft rykte om sig att vara en ”man for the ladies”, och hade också en stor hit 1978 med den oblygt självspeglande Da Ya Think I’m Sexy.

Vad andra uppfattar som attraktivt ska man aldrig diskutera, men nog har den gode Rod haft fördelaktigare perioder än just det sena 1970-talet. Jag vill minnas att promofilmen, ”rockvideon”, till låten visar en av alkohol fullständigt dimmig artist. Våt blick i all ära, men den här är så ofokuserad att man verkligen förundras. Visst, han kanske ser sexig ut, och absolut, han verkar möjlig att få med hem… Men det troliga är väl att han somnar redan i hallen.

Hör man originalversionen i det perspektivet tycker jag att Da Ya Think I’m Sexy får ett trevande ”tack, men nej tack” till svar.

Annat är det med den excentriske Tiny Tims version, som först gavs ut på en kassett-LP 1982. Tiny, mest känd för sin hit Tiptoe Through the Tulips, hade vid tillfället långt från sin stjärnstatus på 1960-talet, då han fyllde de stora konserthallarna med sin egensinniga sång, sin ukulele och sin ohämmade hyllning till 20- och 30-talens musik.

Men trots brist på kommersiell och medial framgång, så hade Tiny Tim kvar en skara fans, som drev på hans musikaliska aktiviteter och såg till att han fortsatte att spela in nytt material. Ett sådant lyckat möte är Da Ya Think I’m Sexy, som i Tinys osannolika händer blir en käck stenkakepastisch. Med kvaliteter som överträffar Rod Stewarts original.

Genom Sunkit-stammisen Hampus Eckerman hittade jag till en ”rockvideo” också för Tiny Tims version. Själva filmen är lätt kalkonartad och bär tydliga spår av både sin samtid och en förmodat mycket låg budget. Betänker man dessutom att Tiny troligen bär vuxenblöja också i videon, så får kanske mitt resonemang ett löjets skimmer över sig…

Men jag råder dig att blunda, lyssna och bilda dig en egen uppfattning. Jag vill bestämt hävda att intensiteten och närvaron i Tiny Tims sång slår Rod Stewarts med hästlängder.

Paradoxalt nog är det hos en så apart artist som Tiny Tim, och i ett arrangemang som ligger så nära slapstick, som låten blir… sexig.

Tiny Tim: Do Ya Think I’m Sexy?

Tack

Tack till Martin Kristenson, utan vars evangelisation jag aldrig skulle ha förstått Tiny Tims storhet.

Go’bitar ur radioserierna Inbillningsradion & Plattoteket

Här bjuds vi Go’bitar ur radioserierna Inbillningsradion & Plattoteket, både med sketcher och… udda… musik.

Obs! Skivan Go’bitar ur radioserierna Inbillningsradion & Plattoteket är slutsåld. Du hittar andra skivor i Sunkits affär.

I kölvattnet efter de bisarra radioprogrammen med Lasse O’Månsson och Bengan Wittström spelade jazzmusikerna Eddie Bruhner (Sveriges Jazzband m.fl.) och Jens ”Jesse” Lindgren (Kustbandet m.fl.) in en programserie med namnet Inbillningsradion.

I programmen, som sändes första gången under 1970- och 1980-talen, blandades mer eller mindre improviserade sketcher med musik, ofta av det mindre lyckade slaget. På denna samling får vi njuta av en massa sjuk och finurlig humor – samt oförglömliga låtar som Sen slocknade ljuset med Kurre Falk, Ta trippen till Trosa med Lolita, Albertina med Åke Dickman Enmansorkester, Jag är en ung godtemplartjej med Liesbet Bergh, Varm och villig med Gun Strömberg, Håll i gång med Kuno Linds och Södertälje med Glasblåsarna.

Eddie Bruhner, Jens Lindgren m.fl.
Go’bitar ur radioserierna Inbillningsradion & Plattoteket
CD, ca 60 min. Riverside 2004

Obs! Skivan Go’bitar ur radioserierna Inbillningsradion & Plattoteket är slutsåld. Du hittar andra skivor i Sunkits affär.

Låtar på skivan

  1. Sen slocknade ljuset – Kurre Falk
  2. Skådespelare Malte Bäck – Eddie Bruhner & Jan Sigurd
  3. Så länge fässlene höller – Rotebergs-Raggarn
  4. Musik: Vi går över daggstänkta berg / Värmlandshistoria – Eddie Bruhner
  5. Nisse Lundkvist (ett hembygdsporträtt) – Eddie Bruhner & Jens Lind
  6. Musik: Sweet Georgia Brown – Eddie Bruhner & Jens Lindgren
  7. På bygden – Eddie Bruhner
  8. Ta trippen till Trosa – Lolita
  9. Olles godnattsaga (idag om skilsmässa) – Jens Lindgren
  10. Autofilen-Musik: O sole mio – Eddie Bruhner & Jens Lindgren
  11. Albertina – Åke Dickman Enmansorkester
  12. Matrutan med kock Fille Mignon – Eddie Bruhner & Jens Lindgren
  13. Takfläkten, varning från konsumentvärkstan – Inger Holmström
  14. Hönan och ägget – Eddie Bruhner & Jens Lindgren
  15. Alkoholforskning – Eddie Bruhner & Jens Lindgren
  16. Jag är en ung godtemplartjej – Liesbet Bergh
  17. Språkspalten (idag skriver vi brev) – Eddie Bruhner & Jens Lindgren
  18. Språkmagasinet ordena vi säger – Eddie Bruhner & Jens Lindgren
  19. Musik: Ohlssons sång – Promenadorquestern
  20. Mullbänken / Lite trädgårdsdags – Jens Lindgren, Eddie Bruhner & Agneta Ahlin
  21. Varm och villig – Gun Strömberg
  22. Skatteministerns nya skatter – Eddie Bruhner & Jens Lindgren
  23. Draget Wholin, intervju i jazzhörnan – Eddie Bruhner & Jens Lindgren
  24. Håll i gång – Kuno Linds
  25. Matrutan: Svågerns rökta kycklingsadel – Eddie Bruhner & Jens Lindgren
  26. Musik: Stardust – Jens Lindgren, fiol
  27. Södertälje – Glasblåsarna

Spara

Gunnar Bunker

Gunnar Bunker

Ett klassiskt namn i svensk sunkadelica var Gunnar Bunker. Och vilket namn! Och som om det inte räckte; vilka artister han plåtade. Dessutom spelade han in skivor med sin mycket speciella sångröst.

Göteborgaren Gunnar Bunker (1938-2014) släppte ett antal skivor i satirisk anda på 1980-talet. Han var dessutom fotograf och profilerade sig på artistporträtt. Det kan man i alla fall anta eftersom hans namn nämns på bra många dansbandsplattor från 1970-talet.

Under 2002 utkom Gunnar Bunker med en rolig fotoskola i pdf-format, Gunnar Bunkers roliga fotobok, utgiven på förlaget Serum.

Gunnar Bunker som skämttecknare och fotoexpert

Gunnar Bunker lär också ha varit aktiv som skämttecknare, med lokal anknytning. ”Klotterplanket” ska ha gått i flera tidningar under en 20-årsperiod.

Ett lustigt fynd är när Gunnar Bunker (det kan ju inte finnas två fotografer med detta namn!) kallats in som expert i ett UFO-ärende. Gunnars sågning av bevismaterialet är inte nådig…

… Gicoff gick så långt att man publicerade en artikel med rubriken ’Det skulle bli 1974 års närobservation – men det gick vi inte på’ och kallade Christer Sundström för bluffmakare. Föreningen fotoanalytiker, Gunnar Bunker, undersökte negativen och fann en överstrålningseffekt, ett ljusare område, runt kanterna på det svarta objektet. Detta tolkade han som att UFO:t i själva verket var urklippt ur kartong och uppklistrat på fönsterrutan. För att visa sin tes tog Bunker själv en serie bilder som påminner om Christer Sundströms.

ur Gicoff-Information 1/75

Gunnar Bunker som musikartist

Som en följd av att Gunnar Bunker plåtade så många skivomslag, inte minst till dansband som Streaplers, hamnade han själv i inspelningsstudio. Det hela måste ha startat som ett skämt – Gunnar Bunker kunde verkligen inte sjunga – men på något sätt så kom hans inspelningar att bli populära. Alla inblandade är rimligen införstådda i den usla tekniska nivån på sången, men samtida vittnen gör gällande att Gunnar inte gör sig till. Han var en galenpanna som uppskattade och initierade galna upptåg. Det faktum att han helt saknade musiköra och sinne för takt för skivorna mer intressanta, än om sången hade varit ”konstlat falsk”. Inte minst gäller det den enorma bristen på tajming.

Länkar

Tack

Tack till Magnus Bark, Pontus och Niclas.

Sam Chalpin

Vad gör man om ens son är boss på ett skivbolag? Kräver att få göra en skiva, förstås!

Sam Chalpin: My Father the Pop SingerI början av 1966 stegade Sam Chalpin in på PPX Record Production och bad att få tala med skivbolagschefen. "Vad kan jag göra för Er" frågade chefen. "Jag är en sångare och jag vill spela in en skiva", sa Sam.

"Har du spelat in någon skiva tidigare och vad är dina meriter?"
"Nej, men jag kan sjunga vad som helst"
"Vad är det för låtar du vill spela in?"
"Alla stora hits, som Bang, bang och Satisfaction för just nu är jag en popsångare"
"Varför kommer du just hit till PPX Records?" frågar chefen.
"Du är min son! Vem annars skulle jag gå till??"

Sam Chalpin fick spela in tio av dåtidens hits och var alldeles till sig över resultatet. Ed Chalpin var också alldeles till sig och kastade sig över telefonen och ringde upp chefen för Atlantic Records och skrek:

"Jag har det manliga svaret på Mrs. Miller – Min far!! Vi måste ge ut det på skiva!"

Uppenbarligen tyckte chefen på Atlantic också att det var en god idé men ville av någon anledning inte ge ut den själv. Skivan släpptes senare på ATCO records under namnet "My father the pop singer" Han fick även uppträda på TV i Ed Sullivan show men hur det framträdandet gick och om det blev någon ytterligare skiva förtäljer inte historien. Hans versioner av "Leader of the pack", "Satisfaction" och "Batman" är självskrivna klassiker.

Tack

Tack till Micke "Blodet" Nilsson.

Av Magnus Nilsson

Relaterade länkar
> A Recitation Of The Ridiculous (extern länk)

Walter Kurtsson

Han har osäkrat konsumkassen och terroriserar sin omgivning med "frequently asked questions"… och han gillar Steinar!

Walter Kurtsson-kortWalter Kurtsson är en komisk karaktär med konsumkasse; radiopratare, besvärare av folk och hyllare av klassisk svensk schlager. Bakom Walter Kurtsson står eskilstunasonen Peter Torsén, en vän av sunkadelic och Sunkit. Det var en överraskning att höra att Peter var med i popidolerna Heartbreak Hotel – faktiskt stora på sin tid – och en ännu större överraskning att Walter Kurtsson föddes redan 1972!

Här är historien om Walter Kurtsson. Sunkit har hela listan. År för år. Ord för ord.

1972

Radions P3 låter "glada amatörer" skicka in sina egna låtar. Det gör Peter Torsén ett otal gånger utan att få medverka. Vilket irriterar honom, eftersom han tycker sin egen musik är såååå bra'¦ Då gör han sitt sämsta och hittar på pseudonymen Walter Kurtsson för att testa om det är lättare att få vara med i radion om man är riktigt riktigt usel. Svaret blev: JA! Walter gjorde debut 22 juli 1972 i Pop i Sommarnatt. Kjell Alinge var programledaren.

1975

Efter att ha bombarderat och medverkat i radion med sina udda låtar får Walter göra ett alldeles egen halvtimme i P3. "Bandet går vidare" heter programmet och för första gången kan man höra Walters speciella humor. Inspirationen hämtades från Monty Python, Kalle Sändare och radions "Hemma hos"-program.

1978

Walter höll nästan på att bli popartist. Med pseudonymen Walter Kurtsson fick Peters popband Heartbreak Hotel skivkontrakt med Sonet. I sista sekunden stoppade dock Peter användandet av pseudonymen då han tänkte sig in i situationen att bli popstjärna och groupisarna på hotellrummen skriker:

Walter! Walter!

I en hast döper han om sig till Peter Fatale och avlivar Walter på en spelning i Eskilstuna med teaterblod och att blir utburen på bår. Walter fanns inte mer'¦..

1986

Peter bildar trubadurduon Grabbarna med Micke Byström. En kväll i Borås dök helt plötsligt Walter Kurtsson upp på scen då Peter "råkade" hälla en hel öl över sin (på den tiden) stora frisyr. Med hjälp av kam och underbett var Walter där igen och sjöng sin låt "Kan du tänka dej en sommar utan sol och bad".

1989

Då släppte Grabbarna en vinylsingel där den där Kurtsson sjöng två versioner av sin "hit". Skivan blev en lokal försäljningsframgång.

1990

Hamnade Walter i Lorrygängets krogshow på Tyrol i Stockholm. Där var han en slipprig Magnus Härenstam-figur och hade en tävling med hela publiken. Regissören Kjell Sundvall tyckte Walter var något svårregisserad'¦ Föreställning höll på till våren 1991.

1995

Inför en invigning av Eskilstuna Energi & Miljö medverkade Walter Kurtsson som "missnöjd person i publiken". Inför föreställningen inhandlade Peter en "ny" brunbeige kostym på Myrorna i Eskilstuna. Inklusive pensionärsdoft och allt. Nu såg Walter ut som han gör idag.

1996

Peter fyller 40 år och får förfrågan att göra torsdagsförmiddagar på Radio Sörmland. För att "göra nåt kul" blir Peter Walter och ger sig ut på stan med en dold mikrofon. Som "Den Dolda Mikrofånen" terroriserar han systembolag, post, skattemyndighet och cirka 60 andra ställen. Dessa inslag sänds varje tordag i P4. Responsen är enorm, så Peter – inspirerad av Hassan – beslutar att göra CD:n Etta på topplistan! i samarbete med P4 Sörmland. Skivan säljer slut och ytterligare en upplaga pressas. Plattan släpps på Plattan i Stockholm i december 96 där Radio Stockholm direktsänder, TV4 Stockholm gör ett inslag om "den underlige" mannen från Torshälla och Aftonbladet skriver en halvsida om arrangemanget.

1997

Walter får fler och fler spelningar ensam och tillsammans med Grabbarna. Därför bildar Peter den enskilda firman Zero Zero Musik & Komik för att "hålla koll på gubben". Samma år hamnar Walter på Aftonbladets åtråvärda innelista i flera veckor.

1998

Walter gör egna program i lokal-TV-kanalen ETV över Eskilstuna.

1999

Bert Karlsson och Mariann skriver kontrakt med pålkranssamlare Kurtsson för en CD. Bert vill ge ut Etta på topplistan! igen, men Peter gör en ny version med nya sketcher och mer musik samt nytt roligare omslag. Skivan heter Mest Walter och ser snarlik ut en Most Wanted-CD. Samma sommar har Walters websajt walter.just.nu premiär. Till dags datum har närmare 30.000 surfat in. Den har blivit månadens sajt i de två största internettidningarna.

2000

Walter gör en halvsida i den lokala reklamtidningen SméJournalen, en gång i månaden.

2001

Peter och Håkan Ringqvist startar inspelningen av Walter med en dold kamera. I själva verket är det tre dolda kameror. Man besöker Västerås, Linköping och Örebro. Den Dolda Mikrofånen finns nu även på bild!

Walter Kurtsson 30 år2002

Under sommaren firar Walter Kurtsson 47 år för 30:e gången! Nästa år är Peter och Walter lika gamla'¦ två spelningar! 29 juni på Östra Torget i Torshälla och 2 augusti i Parken Zoo, Eskilstuna. Walters nya flash-sajt har premiär: www.walterkurtsson.com.

Forsättning följer….

Av Magnus Nilsson

Kalle Sändare skämtar från andra sidan

Kalle Sändare, skivomslagIdag hade både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter dödsannonser för Carl-Axel Thernberg, mer känd som Kalle Sändare. Visserligen begravdes han i Haga kyrka i Göteborg igår, men han fortsätter att driva gäck med omvärlden… så att säga från den andra sidan.

I dödsannonser brukar det ju stå något om att man ska tänka på Cancerfonden eller liknande (som alternativ till att köpa en krans), men i Kalle Sändares fall finns följande uppmaning: Tänk gärna på Gris- och Skridskoföreningen, bankgiro 5766-8592.

Det bästa av allt är ändå den dikt som publiceras i annonsen, författad av föremålet själv:

Ödsliga åkrar
vakar över bondens nevr
Ej tidens fara
Utan ånger är du rädd
Böljande känslor
Får mig att tro
Blått och svart
I främlings spår

Herreminjeochskapare! Stort! Ultrastort!

Anteckna redan nu den 29 augusti i din kalender. Då arrangeras en minnesföreställning till Kalle Sändares ära på Scalateatern i Stockholm. Redan färdig artist är Sunkitstammisen Janne Schaffer. Alltings tycks hänga samman på ett högst ologiskt sätt…

Av Magnus Nilsson

Kalle Sändare är död

Det meddelas idag att Kalle Sändare har avlidit. Carl-Axel Thernberg föddes i stadsdelen Haga i Göteborg 1931 och blev känd som vårt lands störste busringare, dokumenterad på en rad LP-skivor.

Kalle Sändares humor får anses ha varit i kranskommunen till bisarr, och många av hans inspelningar är rent sunkadeliska. Visst, det kan vara kul med ett Hassan-nummer då och då, men inte kommer de upp i samma dadaistiska stollerier som Sändare.

Vila i frid, Kalle. Vi andra läser på på den utmärkta webbplatsen om honom:

> Kalle Sändares officiella webbplats

Av Magnus Nilsson

Blomsterunge blommar än

Fredrik af Trampe upptäcker ett av Sveriges mest absurda band; långlivade doldisarna Blomsterunge.

Jag har varit stammis på Sunkit i flera år, och har alltid varit särskilt förtjust i de första timmarna, innan de mest önskade klassikerna spelas och dansandet drar igång för fullt. Det är naturligtvis också väldigt skojigt, men jag är mer förtjust i den smalare, mindre dansvänliga musiken som spelas mellan 20-23. Här finner man oftast de intressantaste dårfinkarna och de mest udda harmonierna. De allra första halvtimmarna ägnas ofta åt sånt som aldrig tidigare spelats på Sunkit, men så småningom brukar det även där banas väg för ofta spelade men tämligen smala låtar.

En av de mest spelade inom denna genre är även en av de mest udda. Den börjar med lite vinylsprak, svagt mummel från en publik, en harkling och sen: en tämligen entonig melodi spelad på harmonium, följt av en kraftig, skolad röst som sjunger (så småningom uppbackad av en ljusare röst):

Han vred sig i mjöl
Han vred sig i mjöl
Han vred sig i mjöl
Han vred sig i mjöl
Han gillade sill
Han gillade sill
Han gillade sill
Han gillade sill
Han vred sig i sill
Han vred sig i sill
Han vred sig i sill
Han vred sig i sill
Han gillade gas
Han gillade gas
Han gillade gas
Han gillade gas
Han dvaldes i gas
Han dvaldes i gas
Han dvaldes i gas
Han dvaldes i gas
Han gilla cement
Han gilla cement
Han gilla cement
Han gilla cement
Han e i cement
Han e i cement
Han e i cement
Han e i cement

Jag har lätt för att lära mig texter och sjunger därför ofta med i låtar som spelas, bland annat den här. Det brukar vara en av de vanligaste låtarna där folk kommer fram med ytterligt förvirrade ansiktsuttryck och frågar "Vad faaan var det där för något?". Frågan är så vanlig, och bandet ifråga så pass bra att jag häromsistens kom att tänka: "Äsch va fan, varför skriver jag inte en artikel om Blomsterunge till hemsidan? Så pass bra musik behöver mer spridning". Sagt och gjort (egentligen "tänkt och gjort", men strunt i det).

Bandet som exekverar ovan nämnda låt, Han vred sig i mjöl, heter alltså Blomsterunge och består av Thomas Hammar och Lars Cleveman. Tidigare medlem i gruppen var även den framlidne Miguel Ibáñez (1957-1993), och på de inspelningar som finns med gruppen gästas de ofta av andra musiker.

Thomas Hammar 1987Bandet bildades 1976 och hade då cirka ett dussin spelningar, men sedan blev det ett ordentligt speluppehåll på närmare 10 år. Under tiden hann Hammar (bilden) introducera Cleveman för Martin Rössel, och dessa två kom sedemera att starta det legendariska alternativbandet Dom Dummaste. Om denna kongeniala orkester finns redan väldigt mycket skrivet, så den ska inte beröras närmare här, men deras debutkassett Lars Cleveman, Martin Rössel och Dom Dummaste är en alldeles fantastisk inspelning, där absurdism och satir blandas med de säregna ljud som bara analoga synthar och distorterade trummor kan åstadkomma, i klassiker som hårda Ståltråd åt grabbarna, ödesmättat hundknullande Sams son, satiren Älska bomben och suveräna Philemon Arthur-covern Men va fanken. Julsingeln med klassikern Jesu Kristi 100 Krig är också en riktig höjdare.

Blomsterunge blir riktigt intressanta först i samband med deras återförening 1986. De gav då en konsert på Kulturhusets scen Kilen, fredagen den 13:e (!) juni. Denna konsert spelades in, och gavs sedan ut på en skiva som fick titeln Exhumering, vilket betyder att man gräver upp ett gammalt lik, vilket alltså var precis vad som skedde (bildligt talat). Denna skiva inleds med just den ovan nämnda Han vred sig i mjöl, och slår därmed an tonen för de absurditeter som komma skall.

Man skulle kunna säga att Blomsterunge har mycket gemensamt med Philemon Arthur & The Dung. Textmässigt blandas fullkomligt klara texter med budskap och tydliga storys med absurdistiskt nonsens och rent trams, samt en tydlig faiblesse för det tyska språket. Musikaliskt används ett fåtal instrument för att skapa ett mycket speciellt sound. På Exhumering domineras soundet av ett harmonium, ett piano och en trummaskin, då och då förstärkt av en gitarr.

Efter den starka inledningen fortsätter plattan med den korta men kärnfulla dikten Fläskrot och den poetiska kärlekslåten Solsken, där Thomas predikar sin kärlek till en tjej, en kärlek så stark att allt annat inte spelar så mycket roll:

Å ja vet att dom som bestämmer
Dom gör så gott dom kan
Dom e nog duktiga
Jag orkar inte bry mig om allt som sker
Jag tänker bara på dej

Därefter blir det dock helt andra tongångar rörande samma tema, då Thomas, besviken på "kyrksamheten i den här genren", levererar en av Blomsterunges bästa drapor, med Lasse bakom pianot:

Erotik de e ingenting för mej
Erotik de e ingenting för mej
Bara för att jag inte har någon tjej
Erotik de e ingenting för mej
Erotik de e väl inge kul
Erotik de e väl inge kul
För tjejerna tycker att jag är så ful
Erotik de e väl inge kul
Erotik de e ingenting att ha
Erotik de e ingenting att ha
För om jag inte har det
Kan det inte va bra
Erotik de e ingenting att ha
Erotik de e bara blä
Erotik de e bara blä
För om nån säger hej så säger jag nä!
Erotik de e bara blä

Men trots denna dissning av snusket fortsätter man likväl på kärlekstemat. I sin absolut mest lättrallade låt pastischerar Blomsterungarna den underbara 60-talspopen med sina snygga arrangemang, fina melodier och innehållslösa texter:

Jag har en vän som är mig säll
Och som är hos mig varje kväll
Vi har så trevligt uti vårt lilla tjäll.
Vi är så kära, hör aldrig tjat och gnäll
Jag har en vän som är mig kär
och som var kväll här hos mig är
När vi är tillsammans till lyckans land det bär
Och sen så händer det en väldig massa där
För vi är så kära
Ge mig nu den kyss
Du inte gav mig nyss
Söta rara
Vi får oss lära
Att lita på varandra
Genom livet vandra
Älska bara
Håll mig nära
Genom hela livet
Allt är ju givet
Ingen fara
Älskade kära
Ge mig nu en kyss
Min lilla vän
är kärleken

Denna vackra text levereras till fint komp av pianot, trummaskinen och en skönsjungande doakör. Efter att ha varit hyfsat normal börjar nu plattan ta sig alltmer vansinniga vändningar. I John (som även spelades in av Dom Dummaste) läser gästvokalissan Karin Tisell den märkliga historien om John medan trummaskinen dånar, Lasse spelar harmonium och Thomas gör konstiga läten. Miguel berättar om die junge dame Blumenmagd i Flaskrot 1, en låt helt på tyska, under vilken Thomas släpper loss ett fasansfullt geräusch som varar i omkring 3 minuter.

Lars Cleveman på Gärdet

Lars Clevemans (bilden ovan) nonsenslåt Psyke är den kanske allra tydligaste flörten med Philemon Arthur, men höjdpunkten på den lite mer skruvade avdelningen av skivan är en inspelning från 1976 av instrumentallåten Dizturbd, där Cleveman håller inne ett lågt F på sitt harmonium medan Thomas manglar en gitarr. Denna dämpat obehagliga låt skulle passa som ledmotiv till vilken David Lynch-film som helst.

Återföreningen 1986 innebar att Blomsterunge gjorde lite spelningar då och då. I samband med en av dessa spelningar var ljudteknikern Peter Adolfsson närvarande. Han erbjöd bandet att spela in hemma hos honom, något som resulterade i kassettbandet Inre polokrage. På denna kassett märks släktskapet med Philemon Arthur allt tydligare, speciellt som samhällskritiken på ett crazy vis bakats in i musiken. Detta märks inte minst i några av de inledande låtarna, dels i Hur sjuk är prins Bertil? vars text består av nämnda titel upprepad om och om igen och är en vidräkning med skvallerblaskornas missvisande rubriker, samt i Dom knarkar, en låt där politikerna predikar att "dom knarkar på Sergels torg" och hur upprörande det är, medan yuppiesarna i perfekt formation står och pundar:

Hej och hå! Punda på!
Hej och hå, låt heroinet gå runt!
Hej och hå! Punda på!
Hej och hå, heroinet ska gå runt!
Hej och hå! Punda på!
Hej och hå, låt horset gå runt!
Hej och hå! Punda på!
Hej och hå, let heroinet go runt!

Invandrarproblematiken avhandlas i den komplexa, 2-minuters valsoperan Göçmenler, där Thomas kommer fram till Lasse och anklagar honom för att lida av Göçmenler (= invandrare, flykting). Lasse undrar vad Thomas menar. Då Lasse besvarar Thomas fråga med en fråga säger Thomas åt Lasse att inte fråga honom (Thomas), utan fråga någon annan. En stund senare kommer Miguel fram och frågar Lasse exakt samma sak: "Lider ni av Göçmenler"? Lasse förstår inte den här gången heller: "Lider jag av Göçmenler?". Då Lasse besvarar Miguels fråga med en fråga säger Miguel åt honom att inte fråga honom (Miguel), utan istället fråga någon annan. Då två personer rekommenderat detta till Lasse på kort tid, mognar ett beslut fram hos honom: han skall gå och fråga nån annan. Men vem då? Professorn, såklart. Professorn är ju den man frågar om allt. Så frågar han då professorn om han (Lasse) lider av Göçmenler, för det var ju det de andra sagt åt honom att fråga. Professorn förstår inte vad Lasse menar. Någonstans där går Lasse vilse i pronominerna, men det gör ingenting: De hade sagt åt honom att fråga någon annan, och nu har han gjort det. Så var det ingenting mer med det, och han går trallande och lättad därifrån.

Kassetten innehåller även lite mer tramsigt poetiska alster som S&M-orienterade Läderlydnad och den svängiga, ordvrängande Korpilombolo. Vid ett tillfälle passar Lasse på att filosofera kring de förändrade förutsättningarna i musikbranschen ("Vi i Blomsterunge behärskade ju verkligen våra instrument till fullo, titta på ungarna idag, de behöver ju bara trycka på en knapp och göra en video så är dom världskändisar"), innan han och hela bandet stämmer upp i den pampiga Ich will bånge ausgenehmen, en sång om alla de tillfällen på dygnet då man vill ta fram sin erigerade penis:

Ich will bånge ausgenehmen
an dem Morgen zu dem Frühstück,
an dem Mittag zu dem Lunch,
an dem Abend zu dem Mittag,
und dann jede nacht im Bett.

Höjdpunkten på bandet är annars den avslutande liveupptagningen Remouladsås, en 17 minuter lång, tämligen entonig beskrivning av vilka Blomsterunge är och deras sysslor, önskningar och effekter. Om man som jag är barnsligt förtjust i text och musik som inte riktigt hänger ihop med varandra kommer man finna detta mastodontverk mycket roande.

Men det är ändå ingenting mot gruppens senaste musikaliska extravaganza, sångcykeln Hon åt med pinnar, han vred sig i mjöl, som uruppfördes och inspelades 2003. I detta två timmar långa stycke får vi först följa en kvinna som har ett tråkigt, meningslöst liv, men som under ett besök på en kinarestaurang får äta med pinnar, något som livar upp hennes trista tillvaro:

När hon med pinnar åt sin mat
försvann med ens allt hat /…./
Pinnens makt ej underskatta:
livet skall emot dig skratta.

Så småningom övergår sångcykeln i en vidareutveckling av Han vred sig i mjöl, denna gång med 180 verser:

Han gillade räls
Han gillade räls
Han gillade räls
Han gillade räls
Han gnydde i räls
Han gnydde i räls
Han gnydde i räls
Han gnydde i räls
Han gillade spång
Han gillade spång
Han gillade spång
Han gillade spång
Han svara i spång
Han svara i spång
Han svara i spång
Han svara i spång
Han gillade sprit
Han gillade sprit
Han gillade sprit
Han gillade sprit
Han bjäbba i sprit
Han bjäbba i sprit
Han bjäbba i sprit
Han bjäbba i sprit
Han gillade spik
Han gillade spik
Han gillade spik
Han gillade spik
Han gläfste på spik
Han gläfste på spik
Han gläfste på spik
Han gläfste på spik
Han gillade kött
Han gillade kött
Han gillade kött
Han gillade kött
Han knypplade kött
Han knypplade kött
Han knypplade kött
Han knypplade kött
Han gillade frukt
Han gillade frukt
Han gillade frukt
Han gillade frukt
Han tordes i frukt
Han tordes i frukt
Han tordes i frukt
Han tordes i frukt
Han gillade krut
Han gillade krut
Han gillade krut
Han gillade krut
Han häpna i krut
Han häpna i krut
Han häpna i krut
Han häpna i krut
osv osv.

Thomas Hammar och Lars Cleveman har även samarbetat vid andra tillfällen, som i uruppförandet Clevemans opera Atrappen, en besynnerlig historia som utspelar sig i Säffle 1972, tre år efter 3:e världskriget. Bengt "Polo" Johansson och Hjalmar Zachrisson har blivit övergivna av sina fruar, och beger sig därför ut för att skaffa lösfittor. Nu är det bara det att Säffle är ett av få ställen i världen som inte kontaminerats av radioaktiviteten, men med hjälp av skyddsdräkter påbörjas färden mot Mönsterås, för lösfitteanskaffning. På vägen dit blir de dock stoppade av tre muterade höns, som planerar offra grabbarna till sin gud, Siewert Öholm. För att undkomma detta snöpliga slut låtsas herrarna att det är Thomas Hammars 47-årsdag och hyllningstal och hurrarop framförs. Efter detta har man trasslat in sig så pass i librettot att man i slutändan landar i tredje akten och Bjarne "Bempa" Skogsbergs skrotbutik i Mönsterås. I fjärde akten är de åter i Säffle och upptäcker att det faktiskt fanns en lösfittebutik där, Stures lösfittor etabl 1898, så allt var i onödan. I slutändan utbryter fjärde världskriget. Operan innehåller även en morot som dansar och en präst som läser porrtidning och skrattar.

Blomsterunges samlade verk går att nedladda, sanktionerat och gratis, på Thomas Hammars hemsida och Dom Dummaste har ett fint, gratis och lagligt mp3-arkiv på webben (se länkar nedan).

Tack till: Ett mycket stort och varmt tack till Thomas Hammar som låtit oss använda texter och tålmodigt tagit sig tid att svara på frågor.

Av Fredrik af Trampe

Relaterade länkar
> Blomsterunges samlade verk
> Dom Dummastes valda verk

Benny Hill sjunger

Benny Hill sjunger

Många menar att Benny Hill gav ansikte åt den brittiska humorn i sitt lägsta stadium. Fel, hävdar Martin Kristenson och tillägger att Benny faktiskt skapade njutbar musik.

Det slår aldrig fel. Varje gång jag berättar för någon att Benny Hill (1925-1992) hör till mina favoritkomiker möts jag av samma förvånat höjda ögonbryn, och det är som om jag kunde läsa tankarna hos den jag pratar med: ”Men han verkade ju helt normal’¦.”

Benny Hill är onekligen en komiker med dåligt rykte, samtidigt som han odiskutabelt är en av världens mest populära underhållare. Det brukar sägas att det någonstans på jorden alltid finns en teater som spelar Hamlet. På samma sätt tror jag man lugnt kan påstå att det alltid finns någon TV-station som visar The Benny Hill Show. Säkert är Benny Hill en riktig guilty pleasure för många. Så lågt stående humor får man bara inte ha.

Benny HillJag förnekar inte att Benny Hill är förskräckligt ojämn, att många av hans sketcher är så utdragna att även den mest hängivne entusiast nervöst börjar famla efter fjärrkontrollen. Benny Hill var säkert medveten om det. ”Det är ingen rolig show, men det är en lycklig show”, sa han en gång, och det ligger nog ett korn av sanning i de orden. Jag tror att många tittare tilltalas av Benny Hills entusiasm och oförställda glädje över att få vara lika barnslig som en femåring. Dessutom känns han ärlig; han tycker verkligen själv att det han gör är roligt. Sådant är värt väldigt mycket i mina ögon. Hellre en hederlig buskiskomiker än en aldrig så sofistikerad cyniker.

Som ung såg Benny Hill många av de största music hall-stjärnorna, strax innan denna form av underhållning dog ut. Han lärde sig mycket av den dynamiske publikdomptören Max Miller, som precis som Benny Hill kunde konsten att dra fräckisar utan att någonsin bli anstötlig. Familjevänligt snusk, skulle man kunna kalla deras typ av humor. Som scenartister hade båda en självklar auktoritet, de kunde få publiken att vrida sig av skratt även åt de mest torftiga anekdoter.

Benny Hill spelar in

Redan tidigt i sin karriär skrev och framförde Benny Hill sånger. De var oftast parodier och pastischer på olika musikgenrer; ibland var det country, ibland pop, mot slutet av sitt liv gav han sig till och med på hip hop.

Han tycktes ha en speciell talang för att svänga ihop trallvänliga låtar, men det ska också sägas att han ofta gjorde det väldigt enkelt för sig. Har man lyssnat på tillräckligt många Benny Hill-sånger upptäcker man att flera av melodierna är snarlika varandra. ”Om du analyserar hans sånger så kommer du att märka att han bara har tonsatt en massa skämt”, konstaterade en av hans medarbetare. Det är bokstavligen sant. Flera av låtarna utger sig för att vara kärlekssånger till någon kvinna – Bianca, Maria, Colleen, Rachel, Suzy – men varje vers visar sig bara vara en rimmad version av någon gammal rolig historia. Så här låter det t.ex. i Bennys kärlekssång till Rachel:

Why do they call her evil
when she’s, oh, so kind and so good?
My heart belongs to Rachel, the gypsy in the wood.

”Let us play hide-and-seek”, one day she gaily cried.
”Now, close your eyes and count to fifty, while I go and hide,
and if you find me, I will let you have your way with me,
and if you cannot find me, I’ll be right behind that tree.”

Flera av skämten återkommer dessutom i sång efter sång. Benny Hill trodde på återanvändning – både musikaliskt och textmässigt. Vad som lyfter sångerna över det mediokra är dels Benny Hills sätt att framföra dem, dels hans skicklighet att presentera de slitna gamla skämten i nya former. Ett annorlunda rimord här, ett byte av rytm där, och gamla vitsar blir som nya.

Det finns också en rolig lek med ord i flera av Bennys sånger. I Broken-Hearted Lover’s Stew får ingredienserna i en maträtt beskriva en misslyckad kärleksaffär

There are nine carrots to remind me of the the ring I bought for you
some mint, for all the crazy things we mint to do
a lettuce ’cause your Mom and Dad would not let us alone

och i Star Names har han en outsinlig förmåga att vitsa på kvinnliga filmstjärnors namn

I’m fonda
Jane Fonda
but is Jane fonda me?

And if I could see more
of Jane Seymour
I’d let Jane see more of me
and there’s a lot to see

Benny Hill som mjölkbudMed tanke på att hans sånger mest var tonsatta skämt kommer det lite som en överraskning att få veta att han största hitlåt, Ernie (The Fastest Milkman In The West), faktiskt har självbiografisk bakgrund. På 40-talet arbetade Benny Hill som mjölkbud, och under sina turer med häst och vagn brukade han dagdrömma att han red fram över prärien. Benny älskade sitt jobb som mjölkbud, och blev snart välkänd i trakten för sina sånger och västerninspirerade rop: ”Whoop-di-wayee! Ya-ho! Milk for the babies, cream for the mums!”. Med denna lyckliga tid i minnet skrev Benny en romantisk sång som placerade sig på engelska topplistans förstaplats:

You could hear the hoofbeats pound as they raised across the ground
and the clapper of the wheels as they spun round and round’¦

Detta sätt att blanda komik, romantik och sentimentalitet är vanligt i engelsk music hall – och en aspekt av Benny Hills artisteri som sällan uppmärksammas. Det fanns fler sidor av Benny Hill än den rent burleska. Jag vill inte gå så långt som att kalla honom finstämd, men han var känsligare och mer nyanserad än vad man i förstone kan tro. I en av sina allra bästa sånger, Go Round Again, ger Benny Hill uttryck för en livssyn som säkert var hans egen. Att han jämför världen med ett nöjesfält är nog ingen tillfällighet. Sångens jagperson är en man som står vid livets slut, och vänder sig till Gud. Det känns lite vemodigt att höra sången nu efter Benny Hills död:

I can’t believe that I’ll never see
Your sky or Your trees again.
The girls and the wine,
and the living was fine,
and I shouldn’t complain, but then,
You give damn’ short rides on this fairground of Yours, Lord.
Please, let me go round again.

Här är några skivor med Benny Hills sånger och sångröst:

  • Benny Hill Sings? (Sequel Records NEM CD 602)
  • Benny Hill: The Best Of (Continuum 19206-2)
  • Ernie (EMI)

Av Martin Kristenson

Relaterade länkar
> BBC Comedy (extern länk)

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén