Scan Express är ett dansband med ett – kanske omedvetet – konstnärligt förhållningssätt till sin egen genre. De lyfter fram en metanivå på sin musik, en musik om musiken i ett högst oväntat sammanhang.

Under glansdagarna på 1970-talet hade dansbanden ofta humor. Även om den kunde vara både frivillig och ofrivillig, så hade de flesta band glimten i ögat. Visst, många gånger var det hjärta och smärta i texterna, men lika ofta belystes en komisk situation eller företeelse. Låtar som Tänk att va’ Lektyrfotograf, Dadda hink och spade och Min jojo är exempel på det.

Kring tiden när vi startade Sunkit under senare hälften av 1990-talet, så skrev jag och Burt von Bolton en låt i denna klassiska tappning – Kom igen, alla grabbar – som vi försökte intressera musikförlagen med. Av alla dansband som letar nytt material borde det väl finnas åtminstone något som kunde tänka sig att fylla på repertoaren med…

Det var en vanlig fredagskväll,
hade just kommit hem
Det hade varit ganska tungt på jobbet
Hade tänkt att ta det lugnt, kanske sova en stund
men så ringde killarna på dörren…

Och så vidare. Ganska tramsigt, men lite kul var det. Nu visade det sig att man i musikbranschen ansåg att dansbandsbanden var redo att uppgradera till lite seriösare material. ”Vi vill ju fjärma oss från det där tramsiga”, var budskapet.

Det var nog bäst som skedde, men visst kan man sakna den hålligångiga sidan i dansbandsmusiken.

Som tur är, så finns det några försvarare av gamla fina värden kvar. Ett sådan exempel är Scan Express, ett norskt-svenskt dansband bildat i slutet av 1990-talet.

Det norska spåret är viktigt. Nu är jag inte expert på vare sig det ena eller andra som har med vårt västra grannland att göra, men jag tror att norrmännen lite avundsjukt sneglat på svenska dansband. Dansbandskulturen är stor i Norge och svenska dansband är hjältar; däremot har norska artister aldrig nått acceptans i Sverige. Scan Express är ett av få undantag.

Det bästa med Scan Express är att de är entusiaster. De är fans.

Scan Express kom med en CD på ett större bolag 2001, Dansveckan i Malung, varifrån titelspåret snurrar då och då på klubben Sunkit. Jag tänker på Arthur Conleys hit Sweet Soul Music från 1967, med sin hyllning till artister som Wilson Pickett och James Brown

Spotlight on Wilson Pickett (yeah yeah)
That wicked-picked Pickett (yeah yeah)

I Scan Express händer blir det så här:

På dansveckan i Malung
får alla fart på benen
De allra främsta dansbanden
ockuperar scenen

Vidare hittar vi en textrad som ”sjunger Sjögren suveränt”. En bra låt för vilken plattvändare som helst att koppla ihop med I Love Europe (eller varför inte en riktigt bra låt med Christer Sjögren, som till exempel Tårar, små tårar från 1975).

Nu var det så illa att mitt exemplar av Dansveckan i Malung gått sönder. ”Om bandet finns kvar, så måste det gå att köpa skivan på nytt”, tänkte jag. Sagt och gjort, jag sökte upp Scan Express webbplats och noterade att de gjort ett flertal skivor sedan albumdebuten. Jag beställde omedelbart hela klabbet, fyra CD.

Jag vill verkligen inte hänga ut eller ironisera över någon, men det e-brev jag fick till svar kan inte hemlighållas…

hej
ja de kommer
men den där 4,e ä väl snarare så att det är
4 singlar 6 låtar men det är roliga låtar tex
ja har slutat dricka brännvin , ja ä inte frisk förrän ja ä lite sjuk
kärringen min kan inte spela dragspel
sångarns cd med dansbandshits ingår också

Att det sedan kommer ett otillräckligt inslaget paket i brevlådan med hemmaklistrade cdr-skivor får jag ha överseende med, det liksom bara kompletterar bilden.

Scan Express spelar rolig musik, men inte som i putslustig musik. De har visserligen texter som ibland – som i titlarna ovan – befinner sig i kranskommunen till buskis, men framförallt rör det sig om klassisk dansbandsmusik av 1970-talssnitt. Både i text och musik.

Så jag lyfter mitt glas och utbringar en skål för Scan Express, de (kanske) sista entusiasterna…