Kategorier
Artister

Rufus Harley spelade egen jazz med sin säckpipa

Rufus Harley var jazzens störste säckpipeblåsare. Ärligt talat var han nog också den ende och han stod för ett helt eget The Sound of Philadelphia.

Rufus Harley började spela saxofon och trumpet redan som tolvåring hemma i norra Philadelphia. Från 22 års ålder pluggade han musik och utökade verktygslådan till att även omfatta flöjt, oboe och klarinett.

I början av 1960-talet hade han etablerat sig som en erkänd tenorsaxofonist. Men det starka intresset för olika instrument och det faktum att han fascinerades av säckpipor – efter att ha hört instrumentet vid John F Kennedys begravning 1963 – gjorde att han sökte efter en egen säckpipa. Philadelphia visade sig otillräckligt på den punkten, men till slut hittade han en begagnad på en pantbank i New York. Han började genast att tämja säcken för att den skulle kunna få ur sig jazz, blues och funk. Något som ingen tidigare hade hört – eller ens kunnat föreställa sig – från en säckpipa.

Blev det en omedelbart succé? Nej, istället ringde grannarna till polisen. (Och när polisen dök upp klarade han sig undan med att ifrågasätta poliserna – tycker ni att jag ser skotsk ut?)

Med tiden möttes Rufus Harley och hans säckpipa med respekt, framförallt inom de mer avantgardistiska delarna av jazzen och han var tveklöst den störste säckpipespelaren i jazzens historia. Ja, kanske den ende. Åtminstone den ende namnkunnige.

Rufus Harley spelar säckpipa tillsammans med legendariske Sonny Rollins (1974)

Rufus Harley lyckades på 1960-talet göra respektlös, svängig och samtida jazz med sin säckpipa. Albumet The Pied Piper of Jazz (med inspelningar från omkring 1966-1967) är ett mästerverk, som vi länge har spelat utdrag från då och då på Sunkits klubbkvällar. Det är tveklöst bra, tveklöst också udda. Den stil av jazz man förknippar med Rahsaan Roland Kirk ligger ganska nära till hands, fast framfört på ett instrument som måste kallas oortodoxt i sammanhanget.

Under sin karriär spelade han tillsammans med storheter som John Coltrane, Dizzy Gillespie, Sonny Rollins, Dexter Gordon och Herbie Mann. Senare medverkade han också på skivor med bland andra Laurie Anderson och The Roots.

Här möter vi Rufus Harley i teveprogrammet To Tell the Truth från 1965:

Rufus Harley på To Tell the Truth (1965)

Rufus Harley föddes 20 maj 1936 i Raleigh, North Carolina. Han bodde större delen av sitt liv i stadsdelen Germantown i Philadelphia. Han avled den 1 augusti 2006.

Diskografi

  • Bagpipe Blues, 1965 (Atlantic)
  • Scotch & Soul, 1966 (Atlantic)
  • A Tribute to Courage, 1968 (Atlantic)
  • King/Queens, 1970 (Atlantic)
  • Re-Creation of the Gods, 1972 (Ankh)
  • Brotherly Love, 1998 (Tartan Pride)
  • The Pied Piper of Jazz, 2000 (compilation of Atlantic tracks, 1965–70)
  • Sustain, 2005 (Discograph)
  • Courage: The Atlantic Recordings, 2006 (Rhino Handmade)
  • Rufus Harley with Georges Arvanitas Trio – From Philadelphia to Paris, 2007 (Blue Cat Music)
  • Re-Creation of the Gods, 2009 (Transparency)
  • Bagpipes of the World, 2009 (Transparency)

Av Magnus Nilsson

Magnus "Ny-Magnum" Nilsson är en av grundarna till Sunkit. Han är verksam som digital strateg i Stockholm.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 4 =