Sommaren 1959 var ett stort år för folkparkerna, ”Nacka” Skoglund och ”Ingo” Johansson. Idolerna var stekheta och parkerna fylldes med folk. I Malmö krockade titanerna.
Lennart ”Nacka” Skoglund misslyckades nästan aldrig med sin berömda klackspark, skriver journalisten Lars Hanson i tidningen Arbetet lördagen den 25 juli. Det är dagen efter att nyblivne världsmästarboxaren Ingemar ”Ingo” Johansson och bollsparkeriarbetaren Nacka Skoglund uppträtt i samma stad och konkurrerat om samma publik.
”Vi hänger mé”, sjöng Nacka. Och nog hängde de 4000 i Malmö Folkets park me alltid. Både i allsången och när Nacka gick över till avdelningen för klacksparkning av två-kronor, löd tidningsingressen.
Nacka ska belåtet ha sagt sin kumpan Åke Linder efter föreställningen att ”Dé va kul dé här”.
Bättre och roligare publik har jag inte träffat på under hela turnén. Malmöpubliken var kul att träffa. De kunde verkligen hänga mé i refrängen, sa Nacka till Arbetet.
Och han kunde inte klaga på publiksiffrorna, då han fick prova på hur det känns för en fotbollsspelare att slå knockout på en världsmästare i tungvikt. Det var nämligen Nacka som blev malmökvällens stora publikmagnet: 4000 åskådare mot Ingemars 1075.
Förste man på scen var Nacka Skoglunds manager Åke Linder som med en röst à la Hönebjär förkunnade att Nacka ”som ju är känd för sin plats som krönikör i dagstidningen – reklam – och han har sjungit in sina bitar på – reklam – nu skulle framträda”.
Efter all denna reklam kunde Nacka komma in och han möttes av ett jubel som bara ”Snoddas” Nordgren kunde nå upp i någorlunda jämn nivå med.
Inte är han nån skönsångare ”den vajande majskolven”, men han kunde hitta rätt i tonskalan, konstaterar Arbetet.
Och trots klen sång charmade gubben verkligen åskådarna, menar skribenten.
För om inte sången gick, så gick i varje fall Nacka själv in. När han klackade upp sin tvåkrona i bröstfickan en – två – tre… kunde inte killarna bland publiken låta bli att jubla.
Fast inte var det så många som kunde göra om konststycket att peta ner tvåkronan med klacken i bröstfickan. Grabben som klarade bravaden fick tvåkronan och en platta med Nackas autograf.
Med detta avslutas Sunkits exposé över Nackas folkparkssommar 1959.
