I sommar är det 65 år sedan Nacka Skoglund var ett så stort namn att han måste sjunga sig igenom svenska folkparker. Henrik Martinell presenterar hela resan i Sunkits sommarföljetong.
Efter Sveriges succé-VM i fotboll på hemmaplan sommaren 1958 hamnade Lennart ”Nacka” Skoglunds låt ”Vi hänger mé” på svenska topplistan.
Åke Linder, frilansjournalisten som var självutnämnd manager åt Nacka under några år i slutet av 1950- och början av 60-talet, passade på att smida medan järnet var varmt och ordnade fler grammofoninspelningar och fixade folkparksturné åt Nacka.
Visserligen hade Nacka uppträtt i folkparker några gånger redan tidigare, men då bara med att kicka bollar och mynt. Nu skulle publiken även få höra honom sjunga live.
På lördagar och söndagar år 1959 skulle alltså tjugofem orter – från Malmö i söder till Östersund i norr, från slutet av juni fram till och med augusti – drabbas av Nacka.
I mitten av mars 1959 står i en Expressen-notis i spalten Bekantas bekanta att ”Tumba Johansson är inte den enda idrottsstjärna som i sommar ska resa i folkparkerna”. Vidare står att Nacka ska uppträda ”förmodligen tillsammans med sångerskan Thory Bernhards samt en musiktrio. ”Nacka” ska intervjuas, klacksparka en tvåkrona som fångas i bröstfickan och sjunga ”Vi hänger mé'” eller någon ny bit.”
Nacka var kring de här åren populär både i Sverige och utomlands.
I oktober 1958 i Dagens Nyheters spalt ”Nacka-Snack” (som det skulle verka som att Nacka själv skrivit, men i själva verket skrevs av Åke Linder) stod att det vid Inters senaste match på San Siro ”så spelade dom min grammofonskiva ’Vi hänger mé’ inför nära 40 000 åskådare. Italienarna begrep givetvis inget av tugget, men de hörde att det var jag som råmade och tyckte det lät så kul, så dagen efter fick jag anbud att ”gapa in” en platta på italienska”.
”Synd om italienarna säger en, som jag trodde, god vän till mig från Stockholm i telefon. Först två världskrig och så höra dig sjunga!”
Den 23 juni 1959, under rubriken ”Nacka lika populär som Tumba och Ingo” spekulerar en skribent i Sportbladet (Aftonbladet) om Nacka Skoglund är Sveriges populäraste person (vad gäller idrottsmän):
”Ja, det är frågan om inte ”gubben” Skoglund trots att han inte bor i Sverige håller jämna steg med på Ingemar Johansson och Tumba Johansson. Efter att ha varit tillsammans med den storartade skämtaren i mer än en vecka är det inte utan jag betvivlar att någon i duon Johansson kan ha större supporterskara bland dagens svenska ungdom.”
Sportbladet-skribenten bevakade Nacka och hans lag Inters svenska turné i början av den rekordvarma sommaren 1959. Han använde uppvisningsmatchen mot Helsingborgs IF som exempel på Nackas popularitet:
”Där behövdes det ständig polisbevakning för att Nacka överhuvudtaget skulle få någon vila inför sin glansfulla uppvisning mot HIF. Och efter matchen på Olympia blev det ren panik när 1000-talet ungdomar stormade planen för att hylla Nacka. Fem poliser behövdes för att få honom in i en taxi.”
Nacka Skoglund säger till skribenten att svenskarna är mycket värre än italienarna: ”Där nere nöjer man sig med att på avstånd viska om min lilla person. Här hemma i Svedala får man riktiga rallarsvingar av okända killar och ibland kramas man halvt fördärvad.”
Han säger att han givetvis förstår att allt är välment, men att han inte står ut länge till.
”Det blir för tungt för mig att gå och dra på ett helt lass med ryggdunkare varje dag. Men givetvis är det kul att man känner igen mig trots att jag varit utomlands i nio år. Tänk vad tiden går…”
Skivsuccén med ”Vi hänger mé” var något han aldrig kom ifrån, varken på eller av scenen eller fotbollsplanen. När Inter var inkvarterat på Hotell Kristineberg i Stockholm hade laget, enligt artikeln, i en veckas tid haft gratis varietéunderhållning. ”Efter supén tvingas Nacka alltid upp till orkesterpodiet och så blir det igen ’Vi hänger mé'”.
Direkt efter turnéslutet med Inter skulle folkparksturnén dra igång. Dessutom, skriver Sportbladet, skulle han på fritiden sjunga in fyra nya låtar på en ny skiva: ”Det stora slagnumret väntas bli ’Man kommer tillbaka som liremiljonär’…”
”Den är skarpare än ’Vi hänger mé'”, tycker Nacka själv.
”På nya skivan kommer dessutom ’Oh, vicken grej!’ samt ’Nu är det uppåt igen!’ Fjärde låt blir antagligen italiensk och heter ’Signorina’.”
Av de 25 platser ”Nacka” Skoglund skulle uppträda på var 24 stycken folkparker och inför Nackas premiär uttalar sig organisationen Folkparkernas artistchef i Expressen:
– Ja, vi har talat om att han finns för dem som har frågat. Men vi rekommenderar att han används i familjeprogram, där det räcker att han kommer in i några minuter och presenteras och gör sin klackning. Han kan ju inte vara ensam på scen länge.
Detta är bakgrunden till Nackas sång- och tvåkronorsklacksparks-turné och som sedan kom att fortsätta flera somrar i rad.
Om detta ska vi i detalj berätta i Sunkits sommarföljetong. Var här eller var rektangulär!
One comment in this post
Här på Tanja Virtanen-arkivet vid Göta älv droppar alltför sällan in Hammrby-supporters, men alltid kul att reta dem med en gammal lagbild – på AIK(!!!) – ur Rekord-Magasinet. Och med Nacka som en av AIK-arna. Men enda gången min kollega Sören Skarback såg Nacka live var våren 1967 (Örgryte-Hammarby 2-1) då Nacka var på nedgång efter sin proffskarriär, lite rund om magen och knappt på egna planhalvan nån gång under hela matchen. Vi lyssnar ofta på Radio Sigtuna online, just nu sommaruppehåll, men stationen styrs av makarna Berglund vars söner och döttrar märks i Bajen-klacken genom ramsor och pyroteknik. Och vad dom firade att Hammarby damer nyligen tvålade dit AIK med 4-0. Kul att Bajen och Söder finns med – Katarina kyrka klingande över Cornelis och Sven-Bertils gravvårdar. Och Mariatorgets grillade med mos.