Kategorier
Artiklar

Varför samlar man julskivor?

Anna-Lena Lodenius samlar tillsammans med maken Per Wikström på julskivor. En samling som bara avnjutes ett par veckor om året. Om ens då.

Jag och min man Per Wikström fick chansen ge några smakprov ur vår omfattande samling av mer eller mindre udda julskivor på Sunkits julfest 2002. Möjligen har någon undrat hur vi skaffade oss detta fritidsintresse. Onödigt är väl bara förnamnet. Samlingen låter sig avnjutas några få veckor per år, och knappt ens då. Det mesta låter ärligt talat rätt vedervärdigt.

Den som lovat att ge oss förnyat förtroende som plattvändare den här julen måste ha minst en skruv lös. Men vi antar att det har något att göra med våra fina tomteluvor (den med Gretchen-flätorna brann tyvärr upp på julgransplundringen).

Hur som helst. Det började med en dansbands-LP från Bert Karlssons Mariann med ett omslag som ser ut som ser ut att vara tecknat av någon i årskurs 5 i Skara. Den dök upp i samband med en glöggbjudning för mer än tio år sedan. Vi hade bett folk ta med sina gamla julskivor så att vi kunde kora den sämsta. Folk släpade dit allt möjligt junk men missförstod uppgiften. Vann gjorde ”White Christmas” i reagge-takt med Lena-Maria Gårdenäs (om någon minns henne) och den är faktiskt inte sååå usel (frånsett en konstig engelsman som försöker imitera Kalle Anka i den talade inledning).

Nej, annorlunda är det med den kvarglömda Skara-LP:n som innehåller pärlor som Paul Paljetts ”Jag önskar er alla en riktigt god jul” med rader som: ”Tiden kommer och tiden går, nu jag önskar er alla, ni som minns mina lekande år, julen får mina tårar att falla”. Eller Jigs ädelpekoral ”Kom hem till jul pappa” med raderna ”Förra julen fanns här jag och mamma, jag minns hon grät när vi klädde gran, utan dig blir inget mer det samma, som när här fanns mamma, pappa, barn”.

Ganska tidigt införlivades Hawaii-gitarristen Yngve Stoor i samlingen (en sorgligt ringaktad genre som var rätt stor på sin tid och som inte har någonting med den ursprungliga hawaiianska musiken att göra). Yngve Stoor har gjort mycket mer än ”Sjömansjul på Hawaii”. Men typiskt för nästan alla av hans låtar är att de framförs i samma oerhört saggiga tempo, Söderhavet på valium ungefär.

Roligast är översättningarna. Som Bing Crosbys julvisa från Hawaii som blir ”Hullikanakanicka det är god god jul på det språk som talas på Hawaii. Önskningen om frid i några bambuskjul…” Notera även hans säkra stilkänsla vad gäller omslagen – favoriten är ett femtiotalsomslag med tecknad tjock tomte i badbyxor framför palmer.

Inspelningar av danslekar kring granen är alltid vidriga och påfrestande och framkallar traumatiska minnen från ens barndom (en särskild varning utfärdas för Egon Kjerrman och Lennart Hyland som leder hurtighetsligan). Den här typen av samlingar ligger i drösvis på Bikupan och sådana ställen och är sällan värda ens den femma eller tia de kostar. Däremot kan man hitta fullträffar bland andra skivor med barn som sjunger.

På Sunkits senaste julfest frågade flera efter tandlösa (i dubbel bemärkelse) Buspojkarna med ”Tomten jag vill ha en riktig jul”. Den inspelningen finns för övrigt med på Absolute Christmas-albumet. Själv tycker jag sådant medvetet tönt är trist (av samma skäl spelade vi inte ”Vår julskinka har rymt” med Werner och Werner). Hellre då en ung sångbegåvning som Ann-Kristin Ek när hon tar i för allt vad tygen håller i ”Alla små kamrater jag önskar en god jul, en riktigt signad julekväll i alla hem och skjul” eller i ”Tomten och igelkotten” (”igelkotten är så söt, bjuder lille Prick på gröt…” – 50-talsfavorit som även finns i en rätt sanslös version med Alice Babs).

Ann-Kristin medverkar bland annat på en skiva som getts ut av en frikyrka. Dessa har en rik produktion som mestadels är sisådär (ofta duktigt och slätstruket i överkant). Men det finns enstaka ljuspunkter. Ett sentillkommet fynd i vår samling är frireligiösa countrystjärnan Bosse Andersson som flödar över av medkänsla i ett annat bidrag i valiumtakt med den talande titeln ”En grå jul” (”för det finns så många små, som får eeeensamma gåå, och dom får en grå, grå jul”). Så dystert och sorgesamt kan julhelgen också framlevas, långt från Carolas glädjens budskap. Respekt!

Några andra kristna tips i juletid: ”Stopp, låt mig berätta vad Jesus gjort för mig” med gruppen Stoppsignalerna (som självklart poserar vid en stoppsignal på omslaget) samt Falköpingstrion. De senare är värda ett omnämnande bland annat för ett singelomslag med leende kvinnor i 60-talshövålmar som svajar sig fram i ”Mamma är det långt till himlen” utan att träffa många toner rätt.

Finns det då ingen ny julmusik som är värd att uppmärksamma? Favoriten Eilert Pilarms julalbum som kom härom året är förstås en blivande klassiker. Inte minst för en oslagbar tolkning av Elvis ”Blue Christmas”. Några andra färska kap: Kenneth and the Knutters ”Tomten kommer på HD – Hosianna Davidsson” hittade vi på en samling utgiven av Kopparbärs för bara 49 spänn på en stormarknad.

Lokets bidrag till julen är ett socialrealistiskt epos om tomtens utsatta situation i juletid: ”Vart tog jultomten vägen, försvann han under gran, eller tog han pappas kälke och for ner på stan? Det ryktas han synts hos en arbetskonsulent, tomten vill vi ha och det permanent”. CD:n (där även Harald Treutiger gör några minnesvärda rapinsatser på temat skatter och stress) har sålts för bara 29:90 hos skomakarn i Medborgarplatsens tunnelbana.

Avslutningsvis en efterlysning: För några år sedan sjöng Don och Angelique, kändispar som ofta syntes i TV och tidningar med drogbråk, skönhetsoperationer etc. om någon minns, in en julskiva som hette ”Jul i Gamla Stan”. Särskilt videon var oerhört kitschigt med paret i päls i en släde med konstsnö som yrde i en studio. Om någon äger denna singel eller vet var man får tag i den, snälla hör av er (Sunkit förmedlar kontakten)!

Fler jultips

  • Hep Stars: ”Pojken som jultomten glömde”. Osannolikt mesig låt med bandet som Abba-Benny av förklarliga skäl verkar ha glömt – obs detta är en återutgivning så det är Bennys orgel vi hör!
  • Tomten sjunger: ”Jag vill ge alla människor en lyckligare värld”. Självgod världsförbättrare i Arne ”Rosen” Quicks anda samlar pengar till missionen på denna vinylsingel.
  • Edvard Persson: ”Julgrisen”. Om försök i tider av kris och kuponger att göda upp en gris i lönndom, stackars Edvard får nöja sig med knorren.
  • Hans Wiseman och hans syngende vofser: ”Jingle Bells”. Sjungande hundar finns även i modern tappning med föregångaren är bättre, vi har stenkakan – kult.
  • Towa Carson och Lasse Lönndahl: ”Tre små tomtar”: Mycket viskande och ”tippetippetappande”. Denna LP innehåller även alla tiders mest flippande insjungning av ”Snögubben Froste” där en anonym kvinna spacar ut helt i ”hopplallahopphopp hopplalla hopp hopp, Froste är så glad…”.
  • Gunnar Wiklund: ”När ljusen skall tändas därhemma”. Smetighet av bästa och ädlaste märke.

8 svar på ”Varför samlar man julskivor?”

Hej!
Jag letar efter första strofen (versen) i sången Alla små kamrater, men hittar bara första raden. Har du tillgång till den? Maila mig isåfall.
Stort tack!
Majsan (Ros-Mari Edström)

Kul att det finns fler som samlar julskivor!

Buspojkarna heter Busungarna, har både singeln och kassetten!

Min favorit bland dåliga julskivor (hittills) är A Very Ally Christmas där Callista Flockhart sjunger (nåja) Santa Baby.

Hej.
Ville bara förtydliga texten i Alla små kamrater. Jag sjunger inte ”i alla hem och skjul” utan ”i alla hem och käll”.

En väldigt rolig idé att samla julskivor.
Med vänlig hälsning
Ann-Cristin Björklund (Ek)

Hej alla fina människor därute

Det kanske är försent, men här är texten till Alla små kamrater. Den har mor sjungit varje jul sedan låten kom 1942…..

”Bakom frostig fönsterkarm barnaögon stirra
mot himlen, där i sökarljus,
man hör motorers brus.
Men igenom gny och larm
många tankar irra
och barnalängtan går mot vår
och soldag sommarvarm.
Lilleman och Lillemor uti ett lyckligt land
ikväll vill knyta fast ett vänskapsband….

Alla små kamrater de önska en God Jul,
en riktigt signad julekväll i alla hem och ljäll.
Må du julestjärna en hälsning ge till dem
som vandra någonstans förutan hus och hem.
I mörklagda kvarter ska en ängel stiga ner
och ge er ljusa drömmar när ni sova.
Alla små kamrater de önska en God Jul
med juleängelns ljuva ord
om frid på jord.

Alla barnens ögon då i förväntning lysa
när vi tända tomtebloss och juleljus hos oss.
Men i andra länder gå andra barn och frysa.
Där brinna inga ljus och ingen tomte knackar på.
Lilleman och Lillemor de stå nu hand i hand
och önska alla barn i alla land…

Alla små kamrater….. ” o s v

Önskar er alla en riktigt God Jul
Adde

Tanja Virtanen-arkivet (ej att förväxla med Göta Finska förening) har i brukssamhället Göta en back julskivor – och en back är ingen samling men intressant med LP-omslag visande allt från Örgryte Gamla kyrktorns raka linjer till Dolly Partons kurviga dito. (Dolly-skivan signerad!)
Apropå kyrkligt och världsligt… Dolly var sprallig huvudtalare vid Lynn ”Rose Garden” Andersons begravning i Nashville 2015. Var Lynn gudmor till Sören Skarbacks dotter, hållande henne rart i famn vid dopfunten 1980? Telegram från ”Mr Mats Raadberg, Vallentuna, Sweden”. Dopgåva i hemslöjdens tecken från Anna-Lena Löfgren, som året dessförinnan sjungit in sin LP ”Lev som du lär” med en låt av Lynns mamma Liz Anderson (enligt passet mer korrekt Elisabeth Haaby Anderson) och två låtar av Skarback.
Nåja, meeera julsång av härliga Dolly Parton i Sveriges Radio, om jag får be. (Men Alf Robertson, som sjöng in ”I väntan på Dolly”, spelade på jularna mest Jim Reeves.)
Och den i toppenartikeln ovan nämnde engelsmannen, i samband med Lena-Maria Gårdenäs, var hennes man Dougie Lawton.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

16 + 4 =