En film som var stum när den kom 1929, men som lanserades som ljudfilm. Säg det i toner var Sveriges första tonfilm och Clara Gustavsson har återskapat musik och ljudeffekter på Cinemateket i Stockholm.
I 1920-talets sista, skälvande dagar nådde svensk film en intressant brytpunkt. Att framtiden stavades ljudfilm var ställt utom all tvekan, men samtidigt saknades de tekniska förutsättningarna för att lämna stumfilmen bakom sig. Både in- och uppspelning var svår att få till i Sverige. Och biografsalongerna var knappast utrustade för synkroniserad bild med ljud.
Det är i denna tid som begreppet tonfilm föds. Edvin Adolphson (1893-1979) och Julius Jaenzon (1885-1961) regisserade och skrev manus till den film som anses vara den första svenska ljudfilmen, men som kanske mer egentligt var en stumfilm med musik och ljudeffekter. Alltså en tonfilm.
Ljudspåret har med tiden gått förlorat, och det är säkert en anledning till att filmen sällan visas. Men förteckningen över vilken musik som spelades finns bevarad – och den har inte lämnat vokalisten Clara Gustavsson någon ro. Under lång tid har hon verkat för att iscensätta Säg det i toner med originalets musik och ljudeffekter, framförda live. Den 26 september 2017 blev det äntligen verklighet på Filmhuset i Stockholm.
Med musikerna Charlie Malmberg, Jens Waltin och Johannes Harg framförde Clara Gustavsson – tillsammans under namnet Den odödliga teatern – tidens örhängen, melodramatisk pianomusik, ljudeffekter och annan form av ackompanjemang med stor lyhördhet för filmens känsla och handling.
Filmen i sig är oväntat rapp och rolig. Håkan Vestergren har här sin första huvudroll på vita duken, en ung man av folket som strävar på som spårvagnskonduktör – men drömmer om att kunna försörja sig som schlagerkompositör. Slumpen för honom samman med KTH-studenten Lisa, spelad av Elisabeth Frisk (1909-1986), från de fina villorna på Djurgården – men detta visar sig vara ett alltför omaka par. Inte minst skvallras det på stan, något som påminner om hur starkt klassamhälle vi hade mellan världskrigen.
I övrigt bör det påpekas att Stina Berg (1869-1930) gör en fenomenal insats som huvudrollens mor.
Sammantaget en mycket trevlig upplevelse på Cinemateket. En hyllning till filmens ungdom, som skickligt hittade rätt ton i både dåtid och nutid. Ett uppträdande som hände här och nu – och bara då – och gav liv åt en film som hade premiär för nästan 90 år sedan.
