Kategorier
Artiklar

Om omslaget till Mej fångar ingen brud och mycket mer

Ricky Bruch skulle bli popstjärna och han kände sig kallad. Kvaliteten var enligt flera experter ojämn. Anders Åhlin spelade in och mixade Mej fångar ingen brud tillsammans med ”Rock-Chrichan”. Han berättar vidare om skivomslaget plus mycket mer.

Ricky Bruch släppte sin numera kultförklarade singel Baby Dodo / Mej fångar ingen brud på etiketten Playback 1971. På baksidan av konvolutet finns en bild på en illa sargad regissörsstol som väcker vissa frågetecken.

– Den kom ju med därför att Ricky kom in i kontrollrummet och skulle lyssna på en tagning och då satte han sig i den stolen, men den klarade ju inte riktigt hans stora hydda. Så därför kom den med som en kul grej, säger Anders Åhlin.

– Ricky satt sönder den. Inte med vilje utan han satte sig spontant, men det funkade ju inte.

Bruch var jättestor och vägde vid den här tidpunkten runt 130 kg – något som gjorde tydligt avtryck även när Anders hämtade honom vid hans bostad när de skulle till Playback-studion.

– Då satte han ju sig till höger i framsätet och då fick bilen en 43 graders slagsida åt höger. Det glömmer jag inte, skrattar Anders.

Ni körde honom till studion – vad hade ni sagt till honom innan? Alltså hur hade ni sålt in det här till honom?

– Nej, han fick ju lyssna in materialet så han visste vad han skulle göra när han kom till studion. Han fick lära in den.

– Allting spelades in på samma dag. Sedan mixades den på en dag. Sedan skickade vi den på gravering och matrisering och press. Det tog väl någon månad innan den var ute.

Skickade ut en illa omtyckt reporter från studion

– En sak minns jag ju och det var att en reporter från Arbetet kom ju till studion för att göra ett litet snabbreportage där om det hela. Och när han kom in i studion och Ricky fick se honom mörknade han och så sa han: ”Här blir min själ inga intervjuer. Du kan gå igen. Skicka iväg honom.”

– Jag vill inte nämna något namn där, men vederbörande hade nog stuckit honom i ändan vid något annat tillfälle på en sportsida.

Journalisten var där max två minuter sedan fick han gå.

Klargörande om A- och B-sidan

Mej fångar ingen brud är det en damkör i bakgrunden.

– Tjejkören är bara med på Mej fångar ingen brud. Sedan kan det ha varit något på den tyska bakgrunden, men det var inte våra tjejer i så fall.

Det klargörs i vår intervju att A-sidans Baby Dodo utgjordes av en tysk musikbakgrund som Ricky la sång över.

– Det var ett grammofonbolag nere i Tyskland som hade den här bakgrunden som han kunde köpa in rättigheterna till. Därför fick vi den i original och så kunde vi köra den och lägga på Ricky där sedan. Det var ju det som skedde med den.

Sunkit-läsare har uppmärksammat oss tidigare på att Mej fångar ingen brud är en cover på Bobby Bares låt Heart of Ice från 1963. Det gick snabbt för Anders Åhlin att skriva arret (instrumentalt och körmässigt) till Rickys version av den.

– Vad kan jag säga? Det tog väl en dag.

När kopplades textförfattaren Bo-Göran Edling in – kom texten eller arrangemanget först?

– Jag tror texten kom först. Jag hade ingen kontakt med Edling. Det var Lennart som hade det.

Tror du att texten kan ha varit något som gjorde att Ricky valde att hoppa på låten, att sjunga in den?

– Ja, det är klart. Den harmonierade väl lite med hans kynne kanske. Men det vill jag låta vara osagt.

Uppmärksammats noll sedan släppet

Ricky spelades in in mitten av mars 1971 och skivan nådde butikerna någon gång i april. Anders Åhlin säger att han inte har uppmärksammats för singeln sedan releasen.

Vad tänkte du när jag ringde och påminde dig om den?

– (skrattar) Ja, jag blev väldigt förvånad. För det var ju väldigt oväntat.

När jag säger att låten är populär i sunkadelica-krestar vad tänker du då?

– Ingen aning. Jag visste inte ens att det du säger att du representerar att det existerar. Så det blev en total överraskning.

Det finns till och med en klubb i Stockholm som heter Sunkit och som en gång i månaden har klubb och då folk kommer och dansar järnet till musik som är lite udda och bortglömd och ofta är svensk pop- eller dansbandsmusik. Det här är en av höjdarlåtarna som alltid spelas där. Folk går igång och blir nästan galna när de hör den, alltså glada.

– Jo det kan jag förstå, det är jätteroligt ju.

Som en sammanfattning av singeln säger Anders att när den gjordes så gjordes den som någon form av spekulation och ”som inte riktigt gick vägen”, men att skivan så här 50 år efter mer eller mindre är en klenod.

– Det jag menar med klenod är att den har ett kuriosavärde som sådan när den fortfarande spelas 50 år efter. Då får man väl säga det.

Är det något du är stolt över eller känner något särskilt kring?

– Inte för övrigt. Det måste jag säga.

Klart är i alla fall att skivan inte var något som kollegorna Anders Åhlin och Lennart Christiansson pratade många gånger om.

– Någon gång ibland så kanske den dök upp i snacket, men inte så särskilt ofta faktiskt. Idag lever han ju inte heller längre.

Jag kommer ju ringa textförfattaren Bo-Göran Edling sen – är det något du vill hälsa honom?

– Nej, inget speciellt. Vi hade ju aldrig någon personlig kontakt. Du kan hälsa honom så gott ändå som ”skivsvågrar”.

Foto

Lennart ”Chrichan” Christiansson, stolen Ricky satt sönder, Anders Åhlin. Bild ur Anders Åhlin pärm med pressklipp.

Läs mer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

8 + tio =