”I Love Europe” – Christer Sjögren skapar sunkadelisk hit utan inkubationstid

För att spelas på klubben Sunkit behöver en låt uppfylla en rad subtila och ytterst godtyckliga kriterier. Det är bara jag själv och min ”broder på brottets bana” Burt von Bolton – alltså vi som spelar skivor på Sunkit som känner vad som skiljer agnarna från vetet. Vi kan sällan formulera ett därför, ens för oss själva. Gillar jag en låt, och om jag tycker att den passar in, så spelar jag den.

Det finns givetvis gemensamma beröringspunkter. En av de främsta är tidsaspekten, i de flesta fall måste det gå en viss tid för att en låt ska kännas rätt. Sunkadelisk musik blir sunkadelisk först efter att ha prövats av tidens tand. Oftast. Men inte alltid.

Christer Sjögrens I Love Europe från årets melodifestival är en sådan låt, en som åker ograverat rakt in på Sunkits topplista. Utan diskussion.

När jag såg och hörde bidraget trodde jag att det var ett skämt, eller snarast att liknas vid ett trick of the light. Jag kan fortfarande inte komma på en vettig anledning till att det blev som det blev. Hur tänkte man här?

Jag kan gott erkänna att jag gillar Christer Sjögren skarpt. Det räcker med att lyssna in sig på Pelles, det dansband som Sjögren först var basist i och sedan sångare. Hans stämma kanske inte håller i operasalongerna, men den skär tamejtusan som en skarprättares grillbestick genom smör i dansbandssammanhang.

Men I Love Europe kan bara beskrivas som ett fall av oerhört dåligt omdöme. Det tackar vi naturligtvis för. 😉

En annan sådan låt, som gått rakt in på Sunkit-toppen, är Greklands bidrag till Eurovisionen 2002, Sagapo med Michalis Rakintzis:

Vad säger man? Retrosynth i grodmansdräkter… Och dansen?!? Det är min dröm, att få en koreograf att lära ut den dansen på Sunkit. Då har vi inte bara allsång, utan också alldans. Grekisk alldans. En dag!