Sten Carlsson och Salta Mandlar

Sten Carlsson – saltaste mandeln i stan

Sten Carlsson var frontman i dansbandet Sten Carlsson & Salta Mandlar, ett band som var ett av våra främsta under 70-talet. Dags att rikta ljuset mot den saltaste mandeln i stan.

Sten Carlsson & Salta Mandlar var ett dansband från Stockholm. De var under 1970-talet ett av de främsta i sin genre och turnerade ständigt i folkparkerna och uppträde på dansbanor landet över. Trots detta är det idag blekt med information om bandet och det får nog sägas att Salta Mandlar är orättvist bortglömda. Sten Carlsson och hans Salta Mandlar var nämligen inte bara ett av våra främsta dansband, det var också ett av de bästa. Helt i klass med till exempel Schytts.

Videoklipp: Klappa gärna takten med Sten Carlsson & Salta Mandlar

Ska vi börja från början så steg Sten Carlsson först fram som soloartist. Det finns en rad singlar från sent 1960-tal och ett helt album, där en skägglös (han hade senare olika varianter på mustasch och/eller oboyskägg) Sten Carlsson agerar schlagersångare. Han debuterade 1968 på Amigo med singeln Ta en liten sång och därefter följde en rad singlar – främst försvenskningar av utländska listlåtar – på samma bolag. De här soloplattorna går, med rätta, för ganska höga pengar på andrahandsmarknaden.

Sista singeln på Amigo kom 1971. Men 1973 dyker Stene upp igen, nu som sångare och frontfigur i Sten Carlsson & Salta Mandlar. Sten Carlsson var svåger med trummisen Raimo Lähdesmäki och basisten Lasse Ström. De hade pratat om att starta ett dansband tillsammans, efter lite funderingar kring bandnamn – bland annat var Friska fläktar på tal – så blev bandet ett faktum och skivkontrakt skrevs på med Moondisc. Senare i karriären låg bandet på Toniton och T-Bone.

Här har vi kanske lite av förklaringen till varför Sten Carlsson & Salta Mandlar inte är omtalade idag – och inte ens finns att streama på Spotify och liknande plattformar. Bolag som Moondisc, Toniton och T-Bone hade alla lite oklara ägarförhållanden, lite oklar syn på rättigheter och det är senare lite oklart vem som ärvde vem och vem som äger det inspelade materialet. Om man får tro ryktena.

Men det är inget fel på de inspelningar som gjordes – med en producent som Bo Waldersten, medverkande som Anders Henriksson (1945-2016) och Sveriges Radios Symfoniorkester. Kärnan i bandet var trion svågrar, men i övrigt kunde medlemmarna växla. Ett tag var Ulf Lännerholm (1945-1987) gitarrist i gruppen.

Under gruppens aktiva år var de ute på vägarna i princip helt och hållet på heltid. De hade hits på listorna; där Hörru Rut stack ut som etta på Svensktoppen 1973. Låten hette i original Freedom Come, Freedom Go och var en hit med The Fortunes 1971. Väldigt många av gruppens låtar var annars originalverk skrivna av Sten Carlssons hustru, Monica Carlsson, och Pär Björck, under den här tiden medlem i Polarna & Jörgen Edman. Monica och Pär var ett mycket flitigt och framgångsrikt låtskrivarpar i den svenska dansbandssvängen.

Trots lite gråskaliga skivbolag, så ska man komma ihåg att Sten Carlsson & Salta Mandlar sålde guld på flera av sina album.

Videoklipp: Börja motionera med Sten Carlsson & Salta Mandlar

Sedan gick det ganska snabbt utför för bandet. Den sista ”ordinarie” skivan kom 1978. Sten Carlsson gav sedan ut soloplattan Spelaren, med en kraftig slagsida åt countrymusik och lite oväntat kom det en singel under namnet Sten Carlsson & Salta Mandlar så sent som 1985 på etiketten Viking. Ytterligare något senare finns det orkesterkort med ”mogenbandet” Sten Carlssons – med undertitlen f.d. Salta Mandlar, men mig veterligen gav man inte ut några skivor i den konstellationen.

Vad vet vi om Sten Carlsson? Besvärande lite, med tanke på hans talang och gärning. Men han bör ha varit uppvuxen i Vaxholm, där han startade bandet Willy and The Fellows i tonåren. Han jobbade på Försäkringskassan i unga år, men blev som konstaterats ganska tidigt i livet yrkesmusiker. Även efter tiden med Salta Mandlar var han aktiv som musiker, inte minst genom att uppträda på äldreboenden och liknande. Han lär ha gått under smeknamnet ”Roslagens Frank Sinatra”.

Sten Carlsson gick bort 2014, endast 71 år gammal.

För oss som hängt över skivbackar med gamla vinyler, så har det ju länge varit ett känt faktum att Salta Mandlar var ett av de bättre dansbanden och – inte minst – att Sten ”Stene” Carlsson var en karismatisk och närvarande sångare. Som dessutom – det är ganska uppenbart oavsett tycke och smak – hade utseendet och utstrålningen på sin sida. Det är dags att vi i Sverige vårdar hans minne och lyfter fram de låtar som Sten Carlsson & Salta Mandlar gjorde.

Och hur var det med familjen? Monica Carlsson skrev som sagt många av låtarna – och inte bara till Salta Mandlar – men om man får tro dödsrunan efter Stene, så bör paret ha skilt sig någonstans på vägen. (Uppdatering: Monica Carlsson gick bort före Sten. Se kommentar på denna artikel.) Men i äktenskapet föddes i alla fall Carina Carlsson (född 1967). Hon var redan i tonåren en uppmärksammad artist, medverkade i flera teveproduktioner som skådespelare och framträdde i Melodifestivalen 1994. Många minns henne som ett av ”barnen” i teveserien Solstollarna, en medverkan som kanske kan beskrivas som en förtjänst eller förbannelse. Hursomhelst så måste man nog säga att Carina gått i pappas fotspår och inte alls fått den uppmärksamhet som hon förtjänat.

Har du egna minnen av Sten Carlsson och Salta Mandlar? Kommentera gärna!

Föregående

Ingen klubb med Sunkit i januari 2023

Nästa

Sunkit på Debaser den 13 februari 2023

2 kommentarer

  1. Monica och Stene hade i många år ett populärt program på Radio Viking. Han försökte även efter Monicas död att sända, men det blev aldrig något. Orsaken till att Monica inte fanns med i dödsrunan är att hon avled avled många år före Stene på en semesterresa som de två var ute på.

    Har samtliga hans skivor på egeninspelade CD:s. Gjorde i ordning det som present till Stene när han fyllde femtio. Lasse Kryckan, Radio Viking.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén