En av Stockholms mest legendariska DJs och musikambassadörer har gått bort. Micke Goulos blev 69 år.

Michael ”Micke” Goulos föddes den 7 september 1957 och sysslade – minst sagt entusiastiskt – med musik i hela sitt liv. Han skrev om musik, han introducerade musik, han spelade musik på skiva och han ägnade hela sitt vuxna liv åt att handla med begagnade skivor.

När jag lärde känna Micke i mitten av 80-talet bodde han i en trång etta på Wollmar Yxkullsgatan, så belamrad med skivor att alla utrymmen gick åt. Till och med ugnen (som ju inte behövdes för den obefintliga matlagningen). En gång hade han fått en hel bokhylla med skivor över sig – skivorna var så tätt packade att det kunde vara ödesdigert att dra ut en ur hyllan. Vi pratar om en person med ett mycket stort musikintresse.

Ett av Mickes utmärkande drag var att han intresserade sig för all slags musik. Hans spännvidd var enorm, för att inte säga extrem. Han drev under flera år på 80-talet den legendariska klubben Zanzibar, på lika legendariska Ritz under hotellet Malmen, där han återlanserade gammal soul – musik som legat i träda under decennier. Det låter obegripligt idag, men Micke hade få konkurrenter som spelade artister som Curtis Mayfield och Jackson 5 vid den här tiden. Han var en sann kännare, hans urval var exklusivt men inte snobbigt – jag uppfattar det som att Micke alltid var ute efter att få publiken att dansa. Han ville inte själv stå i centrum.

Senare blev det mycket reggae för Micke, en genre som han verkligen tog på allvar och lyfte fram i Stockholm – även under den tid som reggaen var totalt ”ute” i det stora flertalets ögon.

Micke Goulos arbetade från unga år på – också legendariska – Skivbörsen vid Sankt Eriksplan och blev så småningom dess ägare. Det här rollen spelar roll i historien om Micke. Över disken på Skivbörsen passerade förr eller senare snart sagt all världens skivor åtminstone någon gång. Och med enorm fingertoppskänsla plockade Micke förstås undan de riktigt obskyra exemplaren till sin egen samling. Det monetära var nog inte intressant, hans intresse var inriktat på skivornas innehåll.

Inte minst det svajiga. Det som idag kallas incredibly strange music eller sunkadelica. Det är ingen slump att Micke Goulos bjöd in artister som Yngve Stoor och Anna-Lisa Ingemanson att spela live på Zanzibar. Vilket på 80-talet inte bara var udda, utan rent av vågat. Det var knappt att publiken var öppen för ädelsoul och r’n’b utanför listorna – att utmana stockholmarnas intryck med Anna-Lisa Ingemanson var en utmaning.

När vi startade klubben Sunkit 1996 tog vi självklart hjälp av Micke och hans oslagbara skivsamling. De mest obskyra inspelningarna lånades in och bandades av. Lika självklart var det för Micke att komma och gästspela på klubben. Alltid generös, alltid intresserad av att dela med sig av sitt intresse. Det är en viktig pusselbit i Stockholms nöjeshistoria som har lämnat oss.

Vi är många som möts av en huvudskakning och ett ”vad är du inne i för period nu då?” när man kom med sin digra packe skivor till kassan på Skivbörsen. Men det var en spelad undran, hans intresse för det obskyra var ju minst lika stor. It takes one to know one, Micke. Tack för allt.

Länkar

Post Views: 424