Den europeiska hawaiigitarrens okrönte konung. Yngve Stoor var populär och folkkär, men fick aldrig den respekt han förtjänade.
Yngve Stoor föddes i Falun
Yngve Stoor föddes den 5 april 1912 i Falun och dog den 3 oktober 1985 i Älvsjö. Han var Sveriges främste hawaiigitarrist, utan jämförelse. Redan i slutet av 1920-talet specialiserade han sig på hawaiimusik och han gav ut 35 LP-skivor och skrev omkring 300 låtar. Den mest framgångsrika är Sjömansjul på Hawaii från 1945. Andra oförglömliga hits från hans penna och/eller plektrum är Två solröda segel, Aloha Oe och Längtan till Hawaii. Yngve Stoor var en entusiastisk vän av Söderhavet och gjorde nära 50 resor i området. Mycket tyder på att hans musik idag spelas oftare i Hawaii än i Sverige.
Många signerade skivor på Lani
Vår främste hawaiigitarrist gav ut de flesta av sina skivor på egna etiketten Lani, en förklaring till varför det finns så många signerade skivor i omlopp (ofta med texten ”Med hälsningar Yngve Stoor” eller ”Varma hälsningar Yngve Stoor”).
Under en tid drev han musikaffär på Hantverkargatan 54 i Stockholm; Yngve Stoor Musik och Radio.
Idag skulle man nog sortera hans skivor under begreppet exotica, men i sina egna ögon – med ganska stor rätt, får man nog medge – så var tolkningen mer trogen ursprunget än exotiserande.
Först framgång och sedan sophög för Yngve Stoor
Under sin storhetstid – när stenkakan var i svung – var Yngve Stoor odiskutabelt en av våra riktigt stora artister. Men när det varma skenet från strålkastarna svalnade, så blev det rejält kyligt. Hemma i Sverige antingen glömde man bort honom eller skrattade åt den töntiga nostalgin i hans låtar. Något som det finns tydliga tecken på att han själv – förstås – störde sig på. Självbilden var nog att han hade fört en kamp för den polynesiska kulturen och att det var djupt orättvist att avfärda denna.
Vi är benägna att hålla med honom. Och om du frågar någon musikintresserad person från öarna i Stilla havet, så är det inte orimligt att du än i våra dagar får ett nickande bifall.
Var är Yngve Stoor begravd?
Yngve Stoor är begravd på Västberga begravningsplats i Älvsjö, Stockholm. Du som vill besöka graven och hedra denne legend, håll dig till stigen som går längst med tågrälsen utanför begravningsplatsen. Hans grav ligger i närheten av den södra utgången.
Foton från Västberga begravningsplats tagna av Sunkits Magnus Nilsson.
7 svar på ”Yngve Stoor – en okrönt kung av svensk hawaiigitarr”
I sammanhanget ska vi inte glömma den finländske motsvarigheten till Yngve Stoor: Onni Gideon. Hans storhetstid ssammanföll med Stoors: sent 40-tal till tidigt 50-tal. Gideon uppträdde även som clown. Han hade i sitt band finländska elgitarrpionjärer som Herbert Katz och Onni själv fick lapsteel-gitarrer byggda av både ljudföretaget Sarco och gitarrbyggaren Johannes Malmström i Helsingfors, med pickuper av Leif Renwall. Detta var innan man kunde hitta elgitarrer i finländska musikaffärer!
Jag har aldrig varit på någon Söderhavsö. Men hoppas att jag någon gång får chansen att åka dit… Träffade aldrig Yngve, men min pappa kommer ihåg honom.
Christer Stoor, Hallstahammar
Yngve Stoor skulle ha fyllt 100 år idag 2012-04-05. För att fira detta kommer jag att spela skivan ”Öarnas serenad och Isa Lei med Yngve Stoor & Harmony Sisters” (stenkaka) på en vevgrammofon vid hans grav idag kl 16.00 på Västberga kyrkogård.
1980 (rätta mig om jag har fel, kan ha varit 1981) ordnade jag och min kamrat Stefan Sellbjer en konsert och folkfest på Orebergets festplats, i Göteryd med Yngve Stoor som dragplåster.
Vi tänkte att det kanske kunde komma något hundratal, men vi fick säkert över 500 besökare och det blev en stor succé. Delvis spelar säkert nostalgin över den gamla festplatsen en roll, men vi märkte också vilken relation många äldre hade till Yngve Stoor. Själv var han väldigt försynt och verkade glad över att någon fortfarande ville lyssna på hans musik. Han var en fin musiker, som älskade det han höll på med. Någon gång blev det kanske lite banalt och mer exotism än äkta Söderhavsmusik – men han är, som andra här påpekat, definitivt värd mer respekt för sin musikgärning.
hälsar
Ivan Markowicz, frilansjournalist, Stockholm
Går igenom låtar på Sonora LP boxen Melodier som bedåra. Yngve Stoor är för mig något av det mest minnesvärda. En längtan bort från kalla Sverige. En dröm om vackra öar långt borta fulla av kärlek.
Åhhh kanske någonstans någongång.
Magnus
Hösten 1983 var jag på vapenfri-utbildning i Järva.
Ungefär vid Solna station åkte en amerikansk bil förbi med en dekal i bakrutan: ”Yngve Stoors Hawaiiorkester”. Ingen aning om vem som körde.
Vet du vem Yngve Stoor är? frågande min kompis.
Nej, det visste jag inte då, men en vecka senare köpte jag min första LP skiva: Svunnen Lycka, ett ganska ovanligt musikval för en då 20 årig ung man.
Jag älskar fortfarande hans musik. Kanske inte för att den är världens mest avancerade musikaliskt, utan för den själ Yngve förmedlar i sitt artisteri. Han KÄNNER för vad han sjunger i varje melodi, och det hörs! Önskar att det funnes mer historiskt material tillgängligt om Yngve i form av intervjuer och filmer.
Jag har försökt se om Yngve hade släktband till Österbotten, för efternamnet Stoor förekommer där, men inte lyckats hitta nåt om hans föräldrar. Vet du kanske mera? Han samarbetade med finländska Harmony Sisters, vilket får mig att misstänka att han kanske hade nån kontakt eller förkärlek.