Jacques Dutronc – den franska popens tuffaste ikon

När Sverige hade Lasse Berghagen hade fransmännen Jacques Dutronc – med en cigg eller cigarr i mungipan, en halvakustisk gitarr i handen och en nonchalant kavaj på kroppen.

Jacques Dutronc föddes den 28 april 1943 i Paris. Han blev tidigt en av den franska populärmusikens största ikoner, ett smått psykedeliskt och stökigt svar på tidens schlagerkungar. Hans odödliga låtar, som ”J’aime les filles” och ”Il est cinq heures, Paris s’éveille”, är fortfarande klassiker, och hans karriär sträcker sig från yéyé-musikens glansdagar till framgångsrika filmroller och ett liv som en av Frankrikes mest omskrivna artister.

Dutronc började sin bana som gitarrist i rockgruppen El Toro et les Cyclones, men det var som låtskrivare åt Françoise Hardy (1944-2024) på 1960-talet som han först fick uppmärksamhet. Snart inledde han en egen solokarriär och blev en av de mest framgångsrika franska artisterna under slutet av 1960- och början av 1970-talet. Hans musik blandade traditionell fransk pop, rock och inslag av psykedelia och garage – en stil som gjorde honom till en nyckelfigur i den franska musikscenen. Han samarbetade länge med textförfattaren Jacques Lanzmann (1927-2006), och tillsammans skapade de hits som ”Et moi, et moi, et moi” och ”Les play boys”.

Jacques Dutronc och klubben Sunkit

Jacques Dutronc har länge varit en favorit på klubben Sunkit. Även om han rör sig inom populärmusikens ramar, bär hans musik och attityd tydliga drag av det vi kallar sunkadelica. Hans texter är fria. Musiken utgår från traditionella grunder, men han knuffar liksom till den på ett unikt och personligt sätt. Och hans attityd är helt enkelt ”larger than life”.

Ett bra exempel är ”J’aime les filles”, där han med klassisk ”frengelska” sjunger:

si vous etes comme ca, telephonez moi
si vous etes comme ci, telephonez me

En låt som visar hur han leker med språket och genrerna, på ett sätt som går hand i hand med den musik som ligger Sunkit varmt om hjärtat.

En familj av artister

Dutronc gifte sig 1981 med Françoise Hardy, en av Frankrikes största popstjärnor alla kategorier, och tillsammans fick de sonen Thomas Dutronc (född 1973), som idag är en framstående jazzgitarrist. Även om Dutronc och Hardy separerade 1988, förblev de gifta fram till Hardys död 2024.

Från scen till filmduken

På 1970-talet blev Dutronc också en uppskattad skådespelare. Han vann en César för bästa manliga huvudroll i ”Van Gogh” (1991) och medverkade i filmer som ”Place Vendôme” (1998), ”Tricheurs” (1984) och ”L’État Sauvage” (1978). Hans filmografi är lika imponerande som hans diskografi, och han har arbetat med regissörer som Jean-Luc Godard och Maurice Pialat.

Dutronc är fortfarande aktiv, och 2022 släppte han tillsammans med sonen Thomas albumet ”Dutronc and Dutronc”.

Diskografi (urval)

• Jacques Dutronc (1966)
• Jacques Dutronc (1968)
• L’opportuniste (1968)
• Le responsable (1969)
• Jacques Dutronc 75 (1975)
• Guerre et pets (1980)
• Madame l’existence (2003)

Filmografi (urval)

• Van Gogh (1991)
• Place Vendôme (1998)
• Tricheurs (1984)
• That Most Important Thing: Love (1975)
• Antoine et Sébastien (1973)