Han ville göra film till varje pris och han ville göra filmer för publiken. En ny biografi riktar strålkastaren mot regissören Arne Mattsson.
Äntligen! Detta glädjefyllda utrop är kanske något nött, men äntligen finns det anledning att använda det med emfas. Det har gått drygt trettio år sedan filmregissören Arne Mattsson (1919-1995) dog, tre decennier utan ens en ansats till att skilda hans liv och livsgärning i bokform. Nu är detta – äntligen – åtgärdat.
Författarna Anna-Maria Blomgren och Roger Blomgren har grävt djupt i arkiven och hittat det mesta man kan vilja säga om Arne Mattsson. En intressant aspekt av detta med att ingen skrivit Arne Mattssons biografi tidigare, är att det faktiskt gjorts åtminstone två försök tidigare. Båda med Arne själv som källa, båda opublicerade – men bevarade i Filminstitutets samlingar.
För det första har vi flera intervjuer som gjordes av Stina Klemming (född 1950), som var scripta på två av Arnes filmer under 1980-talet. I samband med att en ny serie Hillman-deckare fanns på ritbordet påbörjade hon en biografi och lät helt enkelt Arne Mattsson berätta om sitt liv och sina filmer. Och han ville berätta. Men manus, eller förfrågan, fick nobben från förlagen och det blev ingen bok. För det andra finns utkast till en självbiografi, som Arne själv gav sig i kast med. Den blev aldrig färdigställd.
Detta utgör förstås ett bra underlag för den nyss utkomna boken ”Arne Mattsson – film till varje pris” (Appell Förlag).
Boken lanserades tisdagen den 2 juni med samtal och filmvisning på nämnda Filminstitutet. Moderator var Fredrik af Trampe, och i samtalet visade det sig bland annat att källorna är svårhanterade. Idag hade vi kanske kallat Arne Mattsson för en mytoman, men författarna försvarar huvudpersonens generösa hållning till sanningen med att hans främsta fokus inte låg på vad som verkligen hänt, utan på att förmedla en bra historia. Han var trots allt berättare.
Som vi skrivit om i artikeln Mysteriet Arne Mattsson – svensk films underbarn och enfant terrible, så var Arne synnerligen hyllad som regissör. Och framgångsrik. En tid. Arne Mattsson hade gott rykte i svensk filmindustri. Han var ambitiös, han var produktiv, han höll budget och han gjorde filmer som publiken ville se.
Men tiderna förändras. Det fanns förstås konkurrens om uppmärksamhet och finansiering från regissörer som stod för den konstnärliga filmen (läs: Ingmar Bergman). Detta har Arne Mattsson själv kommenterat genom att konstatera att han stått ”i skuggan av en skitstövel”. Kritiken vände sig också mot Arnes filmer, allt hårdare ju längre in i 60-talet vi kommer. Och i samma takt ropade producenterna efter mer naket, mer synd, mer våld.
Bokens författare menar att Arne Mattsson fann sig i det mesta – han ville ju göra film till varje pris – men att hans inre talade starkt emot den råa exploatering som filmbranschen, och inte minst hans egna filmer, gick mot under 70- och 80-talen.
– Han ville göra film med kärlek och mord, som Roger Blomgren uttrycker det.
Kvaliteten sjönk i takt med att tiden sprang ifrån Arne Mattsson. Å andra sidan finns det ju från hans sena period rent kultfilmsguld. Och även om Arne blev allt mer förbittrad, så bör han inte ha gått helt lottlös till och från banken. Filmen ”Ann and Eve” (1970) ska ha spelat in 18 miljoner. Dollar. Nu har ju inte allt av detta gått till regissören, men någon liten del…
I anslutning till bokens release bjöd Filminstitutet på visning av den restaurerade filmen ”Yngsjömordet” från 1966. I publiken fanns både Christina Schollin (född 1937), som spelar en av huvudrollerna, och filmens ljudtekniker Olle Unnerstad (född 1943). Christina berättade att det faktiskt var en annan Arne Mattsson-film, ”Hon dansade en sommar” (1951), som gjorde att hon själv ville bli skådespelare.
Sedd på stor duk, i fullsatt salong – där film gör sig som bäst – får man nog konstatera att filmen håller väl än idag. ”Yngsjömordet” var också Arnes egen favorit.
Tack för underhållningen och tack för att det äntligen finns en rikt illustrerad biografi över Arne Mattsson, hans liv och hans filmer. Det har vi behövt!
Anna-Maria Blomgren och Roger Blomgren har tidigare skrivit boken ”Julia Cæsar – karriär på ilsket humör” (Ekerlids 2022).
Foto
Magnus Nilsson
