Han skrev Måndag, tisdag och låten hamnade som baksida på världens mest bortglömda singel. Trots att Willy Björkman spelat med många stora namn är han mest känd som profilen Bygglovs-Willy. Hög tid att utropa Willy Björkmans vecka!
Redan när vi startade klubben Sunkit för i skrivande stund 26 år sedan, så plockade vi upp charmiga Måndag, tisdag med Tommy Ferms i den stående repertoaren. Sedan dess har den hängt med som ett givet örhänge för vår publik. Inte minst därför att den också hamnade på vårt och Så funkar dets samlingsalbum Kvart i 2-dansen (V2 2003).
Två versioner av Måndag, tisdag
När jag ställde samman låtlistan för CD:n Kvart i 2-dansen tänkte jag inte så mycket på vem som hade skrivit Måndag, tisdag. Willy Björkman. Det var inte förrän långt senare, då jag stötte på en annan singel med (nästan) samma titel – med artisten Willy Björkman, som polletten trillade ned.
Tommy Ferms singel Måndag, tisdag gavs ut 1979. Redan 1974 släppte upphovsmannen en singel på etiketten Intersound med samma låt – som baksida. Vårt exemplar saknar bildomslag och det är okänt om det alls finns något sådant. Överhuvudtaget verkar spåren efter denna utgåva vara minimala.
Willy Björkman – mer än bara Bygglov
Däremot har Willy Björkman låtit höra tala om sig. För Willy Björkman är högst densamme som blivit känd genom programmet Bygglov. Och senare Let’s Dance. Och väl idag får kallas både folkkär och teveprofil.
Willy Björkman är född 4 augusti 1946 i Stockholm, uppvuxen i Aspudden och bosatt i Bandhagen. Redan i sin ungdom var han aktiv som musiker i olika sammanhang och har spelat på skivor med bland andra Alf Robertson. Han medverkar också på Don Curtis legendariska singel Men of Dakota!
Från scen till bygge och tillbaks igen
Under 1970-talet spelade Willy i åtminstone bandet Paradise, som bland annat uppträdde i Kungsträdgården i Stockholm. (Tack till Chris Hilli för uppgiften och för att vi får låna bilden på Willy till den här artikeln. Fotot är taget 1970.) Ett bandnamn som också förekommer i sammanhanget är Greyhounds. Men musiken verkar sedan 1980-talet ha varit en bisyssla och Willy började arbeta som ”fixare” och byggde dekor och annat för bland annat teveproduktioner (kombinationen scenpersonlighet och allt-i-allo verkar ju ha stegat ut vägen till Bygglov-serien).
Sedan det tevemässiga genombrottet har Willy Björkman åter varit aktiv som uppträdande artist och för några år sedan släppte han också albumet Mot nya mål (Pama Records 2017).
En singel med många namn
Men åter till Måndag, tisdag och den första utgåvan av låten. Ibland är man lite slarvig när man närstuderar skivetiketter. Framsidan heter Fredagskväll i folkparken – också skriven av Willy Björkman – men baksidan har faktiskt hela tre titlar. Eller egentligen fyra, om man räknar ihop alla som en enda titel.
- Ja de e’ måndag tisdag…
- (Stångkorv gula ärtor pyttipanna)
- (Vecka 48)
- Ja de e’ måndag tisdag… (Stångkorv gula ärtor pyttipanna) (Vecka 48)
Vecka 48 är Willy Björkmans vecka
Och vad är det egentligen med vecka 48? Bob hund skildrar dess avslutande helg i klassiska Helgen v. 48 på albumet Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!! (Silence Records 1998).
Får vi se en ny tradition i den svenska almanackan? ”Nu avrundar vi Willy Björkmans vecka och går in i Bob hunds helg.”
Låt det ske.
Foto
Fotot på Willy Björkman är taget av Chris Hilli och används med benäget tillstånd. Följ Chris Hilli på Instagram. (Bilden är beskuren.)
Uppdatering
Den här texten publicerades ursprungligen 2018, men har uppdaterats 2022. Kommentarer till inlägget kan därför relatera till den tidigare publiceringen.
10 comments
Bilden på Willy är tagen 1970 i Kungsan när gruppen han spelade i (Paradise) var förband till GSOE. (Greatest Show On Earth)
Tack för detta, Chris!
Vill minnas att Willy Björkman även fungerade som sidekick/ständig gäst i någon av Robert Aschbergs alla talkshows (på tidigt nittiotal kanske) och där titulerades som ”Bangkok Björkman” av Aschberg (av någon anledning).
Tack för intressant information, Stefan! Hittar omedelbart videodokumentation:
https://youtu.be/okI6gPmaKx4
Inte oväntat dyker Åke Eriksson – ingenting är oväntat när det gäller Dr Åke – upp i bakom trummorna. Vi får fråga honom hur detta kom till.
Willy själv visar ju också (i mitt tycke) prov på att han har en pipa som håller för att stå på scen.
Willy släppt ju en ny platta förra året. Han verkar vara en hyvens karl.
http://www.blt.se/karlskrona/fran-kristianopel-till-sverigetoppen/
På ett idolkort för Böljas Bataljon (1976) står det att deras senaste singel är ”Sänd ett litet brev” (av Willy Björkman) och att nästa skivsläpp blir ”Nedför trapporna från Kärnan” (Willy Björkman/Sören Skarback).
Jag har slutat leta och antar att Bölja inte lirade in den. I stället dök låten upp på LP-skivor med Hollywood & Tjommen (Avesta) och Sammet (alias Rockslaget & Juris Balodis).
Åren därefter återfinns Willy Björkman i medverkande- och upphovsfakta på omslagen till skivor av Alf Robertson, Sören Skarback, Hollywood & Tjommen etc.
Ja, det var vanligt att vinylsinglarna på 70-talet saknade bildomslag och bara låg i plastpåse (liten genomskinlig plastficka). Särskilt de så kallade radiosinglarna, som inte salufördes i butik men behövde pressas upp i minst 85 eller 90 exemplar för att godtas av Sveriges Radio för test till Svensktoppen, chans till Melodiradion osv, har på grund av de pyttesmå upplagorna blivit helt okända – om de inte slagit, gått in på listan och blivit efterfrågade i tusental, som då oftast företaget Grammoplast kvickt fick fabricera. Tja, radion ville bara ha tre exemplar av varje, så det blev en liten bunt att dela ut till släkt och vänner också, men inga recensioner, inte minsta notis. (Jag nämner inte vem av Bert Karlssons artister som floppade med åtta radiosinglar i rad men slog igenom med den nionde.)
Men… artikeln ovan handlar ju – mycket välförtjänt – om Willy Björkman. Tiden går, artikeln är tre och ett halvt år. Och snart, den 4 augusti (2021) fyller gode Willy 75. Det angår mig tyvärr inte om han ska fira i Stockholm eller där de sörmländska skogarna börjar smyga hotfullt nära hans boning vid Malmköping (om skogsägarna inte snart avverkar förnuftigt).
Men – Willy the Birch – stort STOOORT GRATTIS på dig!!!
Willy producerade även tjejkören Revansch som bidrog till snygg sång på mitt andra album ”När blir det min tur” (GM-Production, GLP 8003) från 1981.
Tack, Janne!
Under Willys ledning ställde tjejrockbandet Revanch (utan s) upp som kör på skivor rätt så ofta kring 1980. I synnerhet i GM-Productions studiokatakomber under Rågsveds Torg, där Alf Robertson, Janne Svensson med flera artister alltså välkomnade deras stämmor. Snyggt och kul – ”inge strul”.
När Revanch efter ett avhopp saknade organist, flöt 16-åriga Sussi Ax perfekt in ihop med de tre mognare (nåja, minst 20 bast) brudarna Nulle Ölund, Bitte Johansson och Pia Kjellbom. Deras singel Känn draget, distribuerad av Svenska EMI, hade tidens raffigaste men ändå helt anständiga(!) omslag. Och privat rattade brudarna (utom 16-åringen) breda amerikanska bilar, som Willy vid behov reparerade.
Avdelning Kuriosa: Demis Carlos & His Halkidiki Band hade 1979 en smärre hit kring Thessaloniki, norra Grekland, med Pallini Girl. Tjejen som i slutet av låten säger (viskar) de två orden ”Please reuturn” är av någon anledning Bitte från Revanch. Mjukis, trots allt?