Hon var oerhört produktiv under flera decennier, både som sångerska, skådespelare och programledare. Så varför är det så tyst om Ulla-Bella Fridh?
Ulla-Britt Fridh föddes i Stockholm den 9 december 1929. Hon inledde sin artistiska bana som konståkare i Gustaf Wallys isrevy 1947. Intresset för att uppträda ledde vidare till Göteborgs stadsteaters elevskola, där hon studerade åren 1949-1952. Hon debuterade sedan på film i inte mindre än Arne Mattssons skandalsuccé Hon dansade en sommar (1951).
I början av 50-talet spelade Ulla-Britt Fridh revy med Karl Gerhard, och det var han som gav henne artistnamnet Ulla-Bella. Fler revyer blev det därefter, både hos Knäppupp och Hagge Geigert.
Under hela 50-talet var Ulla-Bella väldigt flitigt förekommande på vita duken. Bland filmerna hon medverkade i finns För min heta ungdoms skull (1952), Vingslag i natten (1953), Åsa-Nisse på hal is (1954), Åsa-Nisse ordnar allt (1955) och Het är min längtan (1956). Samtidigt början hon göra sig ett namn – faktiskt större än som skådespelare – som grammofonartist. Först tillsammans med Owe Thörnqvist; de gjorde bland annat På festplatsen och Titta, titta på Metronome 1956. Under några år kom en strid ström sjutummare på egen hand, då på Philips.
Ejnar – även känd som Einar – samt Roslagsvår (tänk ”Johansson, se upp i svängarna”) är väl hennes största egna hits.
Annars växlade Ulla-Bella Fridh över sitt fokus till TV i början av 1960-talet. Hon gifte sig med journalisten och TV-producenten Jan Gabrielsson 1962 och de var båda programledare i Söndagsbilagan, ett då ganska nytt programformat som förebådade 70-talets många magasinsprogram med blandning av underhållning och nyheter.
I skrivande stund finns faktiskt en säsong av Söndagsbilagan att beskåda på SVT Play.
Det stora publika intresset falnade mot slutet av 60-talet, men hon var fortsatt engagerad under många år på Uppsala stadsteater, hon gjorde en LP-skiva så sent som 1980 och medverkade i brytpunkten mellan 70- och 80-talet i en lång rad mer eller mindre klassiska teveserier – Bomsalva (1978), Albert & Herbert (1979), Mor gifter sig (1979), Katitzi (1979), Sinkadus (1980) och Fem dagar i december (1981).
Konstigt nog pratas och skrivs det idag inte mycket om Ulla-Bella Fridh. Jag bläddrar i biografier och andra skildringar av dåtidens underhållnings-Sverige, men hittar inte mycket. Jag letar säkert slarvigt, men fyll gärna på med dina minnen och tankar om henne – kommentera här på sidan.
Som parentes kan man väl gissa sig till att Ola Ströms karaktär Ulla-Bella, min sekreterare i TV-serien Solstollarna fick sitt namn från just 50-talets stora sångerska. Hur orelaterat namnvalet än kan tyckas vara.
Ulla-Bella Fridh gick bort den 27 oktober 1993, inte ens 64 år gammal. Hon är begravd tillsammans med maken Jan Gabrielsson på Uppsala gamla kyrkogård.
Magnus Nilsson