Sunkits spellista i september 2021

Var hittar man den främsta musiken just nu? Ja, delar av den hittar du i Sunkits spellista i september 2021.

Under den självklara devisen att allt blir lite, lite bättre på finska så återvänder vi till Sunkits signaturmelodi Happy José (Ching Ching) i finsk språkdräkt. Här hör vi Brita Koivunen (1931-2014), som slog igenom som schlagersångerska i mitten av 50-talet och var aktiv ända långt in på 80-talet. Brita utnämndes 1960 till Finlands mest populära sångerska. Hennes Hauska José kom på singel 1962, och här backas hon upp av Four Cats och Jaakko Salon Orkesteri.

Redan från Sunkits start har Cacka Israelssons Cigaretter, whiskey och vilda kvinnor stått på den fasta repertoaren. Konstigt vore ju annat. Cackas version kom 1968, men det finns ju ett original som är av betydligt äldre datum. Cigareetes, Whusky, and Wild, Wild Women släpptes 1947 med Sons of the Pioneers. Den skönsjungande gruppen bildades 1933 och är – hör och häpna – fortfarande aktiva. Dock bör det påpekas att medlemmar har kommit och gått under decennierna.

Vilken låt förknippar du allra mest med månaden september? Det finns ett antal kandidater – men att hoppa över Sjätte september med Flamingokvintetten, det går bara inte. Låten skrevs av Peter Himmelstrand och ”Flamingo” har haft den på sin repertoar sedan 1975. Och gör den fortfarande med fin inlevelse, efter alla år. Missa inte att fira Internationella Sjätte September-dagen!

Den amerikanska gruppen The Sandpipers tog easy listening till nya, mjuka nivåer i brytningen mellan 60- och 70-tal. Lite oväntat sjunger de ledmotivet till Beyond the Valley of the Dolls, den enda film som Russ Meyer fick göra på ett stort filmbolag. Låten Santo Domingo är baksida på den singel som släpptes i samband med filmens premiär. Den blev en så pass stor hit att svenska Tonix plockade upp den och släppte den på LP:n Santo Domingo 1977.

Tom Nordbloms debuterade 1966 på Sonet med singeln En liten gulnad lapp, en lätt valhänt schlagerpop som skulle peka ut riktningen för bandets hela karriär. Gruppen var mycket populär och deras låtar hade ofta en naiv, chosefri charm. Så ock 1142 i Fagerå, en av gruppens stora hits. Bland kompositörerna bakom låten hittar vi skivbolagslegenden Owe Midner!

En kväll med dig skrevs av den oerhört produktive – och begåvade – Lennart Clerwall. Låten framfördes med framgång av våra favoriter Sven-Erics. Och kanske med lite mindre framgång av Maths Blomqvist med sin Dansorkester och Stråkorkester. Som vi får höra här.

Jan Hammarlund var kanske först att som svensk musikartist vara öppen med sin homosexualitet. Fina Ville finns med på LP:n Kärlek och sång (Silence) från 1981.

En något mer militant företrädare för homosexuella artister var amerikanska Alix Dobkin (1940-2021). Hennes grupp Lavender Jane nöjde sig inte med något som på 70-talet kanske hade ansetts som ”lagom mycket frigörelse och förståelse”. De konstaterade helt frankt, att ”vi behöver för fan inga män”. En befriande attityd, tyckte vi på Sunkit när David Nessle fäste vår uppmärksamhet på Lavender Jane. Så pass att vi för runt tjugo år sedan importerade skivor direkt från Alix Dobkin. Vila i frid!

Nå, nu är det kanske dags att lägga en annan persona på skivtallriken. Thore Skogman släppte Jag vill ha en rar och gullig liten stumpa på Cupol 1962, en låt som måhända har ett skruvat anslag på temat kärlek men som ändå avgjort – än en gång – bekräftar Thore Skogmans förmåga att tälja schlagerguld av till synes ingenting.

Barbara Campbell var gift med Sam Cooke och skrev låtar tillsammans med honom. Only Sixteen blev en hit med maken och den hamnade så småningom i händerna på det unga bandet Flamingokvintetten från Göteborg. Sexton år är den andra låten på Flamingokvintettens debutalbum Harrli! Harrlå! från 1967.

Den här låten var ju också en hit med Dr Hook.

Hörde jag sexton år?! Danska Gitte Hænning (född 1946) var stjärna redan före sexton års ålder, men hennes svenska tolkning av en låt skriven av franske Hubert Giraud (1920-2016) ligger dikt med 60-talets syn på vad det innebär att vara sexton år och ung kvinna. Hubert Giraud var för övrigt mest känd för två andra låtar, Sous le Ciel de Paris med Édith Piaf (1951) och Mamy Blue med spanska Pop Tops (1970).

På tal om Flamingokvintetten, så är det inte ett band som backar om de får förslag på att göra Hon är sexton år idag bara för att de redan gjort en låt med titeln Sexton år. Och det tackar vi för, eftersom deras version (1968) av Neil Sedakas Happy Birthday, Sweet Sixteen (1961) helt enkelt är grym.

The Rascals gjorde sin egen Love Was So Easy To Give på albumet Freedom Suite från 1969. Denna låt förärades baksidan på en singel med Siw Malmkvist. Och den svenska texten skrevs av ingen mindre än Pugh Rogefeldt. Leonard, Lisa och Leif är en mycket stark titel. Och låt.

Soliga Solberg är en Edvard Persson-film från 1941. I filmen förekommer låten Swing ä’ pricken över i med musik av Alvar Kraft och text av Gösta Jansson. Senare sjunger Östen Warnerbring denna fullträff på plattan Östen sjunger Edvard Persson (Karusell 1967). Med den äran och Bengt Hallbergs orkester.

Härliga Carli Tornehave har haft en karriär som rymt mycket varierad musik. ”Sveriges Frank Sinatra” framför här Mexican Shuffle – hämtad från en Philips-EP från 1964. Svensk text av Stikkan Anderson. Humörhöjare!

When Jo Jo Runs var en hit för den nyazeeländske popartisten Craig Scott. Men inte hans största. Som tevestjärna i Happen Inn hade Craig sin nation i ett fast grepp i början av 1970-talet och på något sätt lyckades en av alla hans framgångar leta sig till Sverige. Låten skrevs av britten Ben Findon och tysken Miki Antony – hur radiosportens Åke Strömmer hittade den och skrev en svensk text till Schytts är en gåta. Men det är också en gåta varför låten inte blev en än större hit. Vare sig som When Jo Jo Runs eller, i Schytts händer, Maggan.

Marianne Kock föddes den 1 september 1939 och utbildade sig till hårfrisörska. Men som sångerska i Sonnys orkester drev hennes uppenbara talang vidare till större uppdrag. Under en tid var hon faktiskt sångerska i Sven-Ingvars, men efter att Sven-Erik Magnusson skulle ha gjort lumpen 1962 (som han fick uppskov från) blev det mer solokarriär för Marianne. Punkt och slut är, tro det eller ej, en baksida på en singel – utgiven under namnet Marianne & The Boys på Columbia 1964 – skriven av Olle Bergman.

Vi har alltid hyst en stark kärlek till Eilert Pilarm, både som person och fenomen. Trots detta kan även vi drabbas av övermättnad och numera sippar vi Pilarm i väl avvägda doser. Och då gärna Devil in Disguise från den relativt sena plattan Eilert Forever från 2003. Bra låt, bra engagemang, sedvanligt mycket svag träffsäkerhet. Stjärnorna hade en bra dag, helt enkelt.

”Du kallade mig för en kärlekssabotör, men du tar faktiskt fel – jag är en charmör!” Misslyckade mej med Paul Paljett är hämtad från hans tredje album.

En fördel med digitala musikkanaler är att kataloger som ägs av Hans Edler kommer ut till allmänt behörande, till skillnad från de stora aktörerna som väntar på att efterfrågan ska bli tillräckligt stor. En nackdel är att kataloger som ägs av Hans Edler kan bli slarvigt behandlade i nyss nämnda process. Låt mej få dansa damernas med dig är en underbar låt som spelats flitigt på klubben Sunkit. Den version som finns på Spotify låter dock inget vidare. Detta till trots – här är Bosse Påhlssons med Låt mig få dansa damernas med dig från 1978. Första gången låten, skriven av Hans Westerlund, spelades in så var det med Drifters 1975. Enkelt recept, mycket bra låt!

”Blonda svenska vikingar, som är som stora hus” är en beskrivning som kanske vagt passar in på dansbandet Vikingarna, men visst är ändå detta Vikingarna med Stefan Borsch i sitt esse? Här hör vi första låten på första albumet med Vikingarna, Här kommer Vikingarna från 1974, och låten är skriven av Gert Lengstrand och Rune Wallebom. Stark öppning, va?!

Disco och finskt svårmod, kan det passa? Kari Tapio levererar på hög nivå i Op Eh Op. Året är 1976.

Sven-Ingvars stod inte högt i kurs året 1978. Frågan är ändå om inte bandet var som bäst under den här tiden, i skuggan av kritikens acceptans och den stora publiken gunst? Alltid på väg är en försvenskning av King of the Road, hämtad från albumet Ett vykort från Sven-Ingvars.

Som en passning till inledande Santo Domingo avslutar vi med Michel Holm och ledmotivet till filmen Mark of the Devil. Just denna version är mjuk och angenäm. Det finns anledning att återvända till den som inte har samma framtoning. Om man säger så.

Dröm sött tills nästa gång.