Sunkits spellista i juli 2021

Hur ska du göra för att få in den perfekta blandningen mellan sött och salt i sommarnatten? Sunkits spellista i juli 2021 är lösningen.

Har du svårt att komma upp i sommarhettan? Schweizaren Vico Torriani (1920-1998) lär få dina sinnen att vakna med sin utpräglade sångröst. Han var ursprungligen kock, hade många dansanta hits med exotiska motiv i Mellaneuropa under 50- och 60-talen. Efter sångarkarriären växlade Vico om – till kock, öppnade restaurang och skrev kokböcker. Här hör vi honom i Sunkits paradnummer Ching-Ching-Ching (Happy José) i en inspelning från 1962.

Redo för lite balsam för själen efter den inledningen? Alice Babs bjuder alltid på örongodis, här i Adress Rosenhill från 1951. Låten hette Mockin’ Bird Hill i det amerikanska originalet, som i sin tur lånat generöst från Livet i finnskogarna. Notera att Alice Babs här sjunger duett med Alice Babs.

Farsan och morsan bor på vischan är en låt som hängt med oss sedan långt innan Sunkit bildades. Den är helt enkelt en perfekt representant för den humoristiska ådran i 40-talets skivutgivning. Originalet heter Feudin’ and Fightin’ och skrevs av Burton Lane för Broadway-musikalen Laffing Room Only (ca 1944) och gjordes på skiva 1947 av Dorothy Shay (1921-1978). Året därpå kom Gösta Jonssons svenska version, med ackompanjemang av Charles Redlands orkester. Povel Ramel gjorde också en inspelning samma år och därför har Povel Ramel-sällskapet publicerat texten till Farsan och morsan bor på vischan.

Thore Skogman var ju en artist som var både om sig och kring sig. Här besjunger han praktiskt nog denna egenskap, i låten Man måste vara om sig och kring sig (Cupol 1955). Allt är väldigt skogmanskt!

Den säregne Åke Sandin kallade sig själv för schlagermakaren, men det är väl ganska oklart om han verkligen ville vara en sorglös rimsmed – många av hans alster är (eller tycks vara) parodier och sarkasmer riktade mot ”dagens populära musik”. Snurrhambo-Emil bör väl rimligen vara ämnad nyss nämnde Skogman, men säker kan man inte vara.

Grethe Kausland (1947-2007) lanserades som barnstjärna i åttaårsåldern och kallades Lille Grethe. Cowboyhelten är hämtad från debutsingeln, utgiven 1955. Senare kom Grethe att vara aktiv även som skådespelare och revyartist, bland annat ska hon ha varit en rolig imitatör.

Hon var född i portugisiska Porto, men flyttade redan som barn till Rio de Janeiro – där hon blev legenden Carmen Miranda. Hon sjöng och dansade i brasiliansk film, gärna klädd i färggranna frukter, och blev en oerhört omsvärmad stjärna. Berömmelsen förde henne till Hollywood, något som inte sågs med blida ögon i hemlandet. Man ansåg att hon blivit högfärdig och den brasilianska publiken vände henne ryggen. Vilket i sin tur tog knäcken på Carmen Miranda, som dog av en hjärtattack redan vid 46. Chica, Chica, Boom, Chic skrevs för hennes film That Night in Rio, som kom 1941.

Det har talats mycket och länge om Stikkan Anderson och hans förmåga som låtskrivare. Att han både kunde hantera text och musik märks i den humoristiska Det blir inget bröllop på lördag – meddelas endast på detta sätt.

Apopå Stikkan Anderson. Han skrev ju Är du kär i mig ännu, Klas-Göran? som blev en stor hit för Lill-Babs 1959. Året därpå sjöng Nora Brockstedt (1923-2015) in en norsk version – Er du gla’ i meg ennå Karl Johan? Nora var även verksam i Sverige och turnerade här med Thore Ehrlings orkester. Bland annat sjöng hon in Tango för två på svenska.

Walk on the Wild Side är en film från 1962, regisserad av Edward Dmytryk (1908-1999). På svenska fick filmen titeln Den heta vägen och i rollistan hittar vi namn som Barbara Stanwyck och Jane Fonda. Ledmotivet till filmen skrevs av Elmer Bernstein (1922-2004) och i slutet av filmen framförs en textsatt version av den fantastiske soulsångaren Brook Benton (1931-1988). Låten fångades upp när Per Myrberg skulle göra LP på Metronome. Svensk text – Leka med Ågren – av Olle Adolphson.

Under det beryktade sjuttiotalet fanns bland mycket annat en vurm för 1920-talet. Stenkakor, randiga badkostymer och Den store Gatsby var på modet (det där kommer ju och går, kan man säga). Detta måste ju främst ha med avståndet i tid att göra; man avskyr det som är nära men ganska gammalt – men dyrkar sådant som är avlägset och tillräckligt gammalt. Vår intervju med Jerry K Gustafson i Scafell Pike handlar just om att ta det stofila till topplistorna. Ett egentligen väldigt apart gäng i 70-talets nära-till-proggen-miljö var Sjön suger. Bandet var influerade av folkmusik och bluegrassmusik, men hade också en stor fallenhet för svensk schlager från stenkakans tid. Semesterflirt låg 1976 på Svensktoppen i maximalt tillåtna tio veckor.

Bosse Påhlssons från Ronneby var verksamma i många år och i många konstellationer. Bland annat var Carina Jaarnek (1962-2016) sångerska i bandet under en tid. På Hans Edlers skivetikett Marilla kom 1976 Sommartjej. Vad kan man säga annat än la la la la la-la lej?

Ingmars Nordströms brukar ju få kritik för att de är torra och tråkiga, en kritik som kan stämma om man bara lyssnar på deras sena inspelningar – albumen från 80- och 90-talen är stiffa. Men live var bandet det motsatta, skulle jag vilja påstå. Hursomhelst, när Steine Lindberg tog sin Gula Blend-röst och försvenskade låten What a Feeling – med musik av Giorgio Moroder och Keith Forsey och faktiskt med text av den som sjunger originalet, Irene Cara – så är det en dag på jobbet för Ingmar Nordströms. De hade nog ingen tanke på att vi skulle sitta hemma i sofforna och ha åsikter 38 år senare, de skulle bara göra en listetta på svenska. Ingela Pling står för översättningen.

Namnet Torgny Söderberg är inte direkt obekant i schlagersammanhang. Producenten och låtskrivaren som står bakom Diggi-loo diggi-ley, Kärleken är evig, Tänk att va’ lektyrfotograf, I Love Europe och många, många fler borde förstås stå ryttarstaty lite här och var. När sympatiske Stefan Borsch frontade Vikingarna så spelade bandet in Söderbergs Precis som Ferdinand på albumet Kramgoa låtar 2 (Mariann 1975).

Max Fenders går inte bara hem till Max, de besjunger även Villrådiga Vera – och det gör de på albumet Venus från 1977. Låten är skriven av Michael B Tretow (och visst luktar det lite, lite ABBA om den?) och bygger på ett riff som – i mina öron – styr illa över Ingela Pling Forsmans refräng. Visst hade man kunnat välja en annan titel? Själva orden Villrådiga Vera skaver, men i övrigt är det tumme upp för den här låten!

Vi tjatar lite om Söndag, min lediga dag – en försvenskning av Beautiful Sunday (1972) med Daniel Boone – men i den sunkadeliska kulturen finns det goda anledningar att göra det. Schytts är ju alltid bra, men i den här låten är kanske Jigs faktiskt steget vassare – lyssna på låten i Sunkits spellista i juni 2021.

Någon har låtit sig inspireras av någon annan, eller så inbillar jag mig bara. Visst finns det viss likhet mellan Söndag, min lediga dag och En sån’ ljuvlig sommardag, här framförd av Vikingarna på albumet Här kommer Vikingarna från 1974. (Det finns alltid extra utrymme för Vikingarna.) Låten skrevs av Jan-Eric Karlzon, ansvarig för bland annat Jag vill vara din, Margareta.

Nick Borgen lämnade Norge för Östersund 1969 och har sedan dess varit en av vårt lands mest uppmärksammade artister. Han har förstås varit soloartist, men också sångare i olika dansband – egna Nick Borgen & Scandinavians och Thor-Erics. På Thor-Erics album 77 från 1977 blandar Nick (som ofta är fallet) mjukare musik med rockigare sång. Låten heter Blue Jeans Baby.

Temat jeans går igen i Tajta jeans med Tonix. Låten finns med på albumet Förlåt mig, älskling från 1975. Klassiker!

I Sunkits spellista i maj 2021 fick vi med Stellans orkester och deras sagolika Badrumssången är skön. Det finns fler guldkorn på samma LP, Stellans från 1976, här fint exemplifierat med låten Jitterbug.

Bob Marley & The Wailers hade en stor hit med No Woman, No Cry som finns med på skivan Natty Dread från 1974. (Mer korrekt är väl att låten varit en stor hit sedan dess.) Detta gav förstås genomslag på svenska dansbanor och folkparker. Sten & Stanley gjorde den på svenska 1977 – som vi kunde njuta av i Sunkits spellista i februari 2021 – och det känns som att även sommarvindar kräver En kvinna, en man. Denna gång med Sven-Eric Mörtsjö, plockad från hans soloalbum På egna spår (Tyfon 1977).

Det händer att man ser listor av typen världens mest skrämmande artister och vanligtvis hamnar metalband som Mayhem och Portal på pallplats. Jag vill lyfta fram en annan kandidat. Pontiak Johanzon (född 1971) är en särling från Norrköping, som tillsammans med Mikael Popovic spelat in och gett ut populärmusik sedan början av 90-talet. Efterhand har detta gett resultat och Pontiak är idag ett hyfsat känt namn i Sverige. Gulliga Johanna är från de första åren. Lyssna på texten, pratsången, skriken av nattsvart ångest. Föreställ dig nu att du heter Johanna.

Dröm sött i sommarnatten!