Vad gör man om ens son är boss på ett skivbolag? Man gör som Sam Chalpin, förstås! Man kräver att få göra en skiva.
I början av 1966 stegade Sam Chalpin in på PPX Record Production och bad att få tala med skivbolagschefen.
”Vad kan jag göra för dig”, frågade chefen.
”Jag är en sångare och jag vill spela in en skiva”, sa Sam.
”Har du spelat in någon skiva tidigare och vad är dina meriter?”
”Nej, men jag kan sjunga vad som helst!”
”Vad är det för låtar du vill spela in?”
”Alla stora hits, som ’Bang, bang’ och ’Satisfaction’, för just nu är jag en popsångare.”
”Varför kommer du just hit till PPX Records?” frågar chefen.
”Du är min son! Vem annars skulle jag gå till??”
Det här var en tid när camp började bli ett begrepp, något som väl kan beskrivas som knas, eller kultigt. Det fanns pengar att tjäna på det som var tillräckligt udda för att knö sig igenom bruset. Mrs Miller var camp.
Så Sam Chalpin fick spela in tio av dåtidens hits och han var alldeles till sig över resultatet. Chefen för PPX Record Production Ed Chalpin var också alldeles till sig och kastade sig över telefonen och ringde upp chefen för Atlantic Records och skrek:
”Jag har det manliga svaret på Mrs. Miller – Min far!! Vi måste ge ut det på skiva!”
Uppenbarligen var chefen på Atlantic Records också alldeles till sig över resultatet och tyckte att det var en briljant idé att göra en skiva av inspelningarna, men ville av någon anledning inte ge ut den själv. Skivan släpptes senare på ATCO Records under namnet ”My Father the Pop Singer”. Sam Chalpin fick även uppträda på TV i Ed Sullivan show men hur det framträdandet gick förtäljer inte historien. Hursomhelst, hans versioner av ”Leader of the Pack”, ”Satisfaction” och ”Batman” är självskrivna klassiker.
Sam Chalpin dog 1969.
Det kan läggas till historien att Ed Chalpin (1935-2019) var den förste som skrev ett skivkontrakt med Jimi Hendrix, under den tid som Jimi Hendrix var en del av gruppen Curtis Knight & The Squires.
Tack
Tack till Micke ”Blodet” Nilsson.
