Kategorier
Artister

Ingmar Nordströms och sexpartyt

Saxpartynas okrönte kung, Ingmar Nordström, berättar för Sunkits Henrik Martinell om historien bakom albumserien Saxparty.

Orkestern Ingmar Nordströms är i skivsammanhang mest känt för en strid ström av plattor med titeln Saxparty. Saxparty 1 släpptes 1974 och nummer 18 kom 1991.

Men vad är egentligen bakgrunden till namnvalet? Ingmar Nordström berättar att innan bandet började med Saxparty-serien så släppte de mest EP-skivor med fyra låtar på. När de sedan gick över till att spela in LP-skivor och gjort det i några år, så ”blev det så jobbigt med vad vi skulle döpa alla album till.”

– Jag tyckte det var himla jobbigt. Då kom jag på att hela klangen handlar ju om klarinett och saxofon-takter, då tänkte jag att om vi döper dem till Saxparty så bara numrerar man dom så behöver man inte ha några bekymmer med det, säger Ingmar.

Varför blev det inte Saxkalas eller Saxfesten eller dylikt?

– Jag tyckte Saxparty var ett bra namn, säger han.

Ingmar berättar att han redan då tänkte att folk skämtsamt skulle påpeka att de stavat Saxparty fel på konvoluten.

– Det stämde in så väldigt väl. Jag vet inte hur många gånger folk kom förbi och talade om att ”du har stavat fel på plattorna, det ska stå ”sexparty”. Jag tänkte innan jag valde namn att det blir nog lite så, men inte att det skulle bli i den omfattningen.

– Ska jag vara riktigt ärlig så tänkte jag lite åt det hållet, men jag blev väldigt förvånad under alla år hur många gånger folk upplyste så där lite kul att det var ”sexparty”.

Du funderade aldrig på att ändra till sexparty?

– Nej, det fick vara i folks fantasier, skrattar han. Det handlade ju om saxofonmusik i allra högsta drag.

Vad är ett saxparty? Om du såg ett saxparty framför dig – hur skulle du beskriva det då?

– Vi kom ju i den här perioden då folk hade en villa och gillestuga och bjöd grannar och bekanta till party i gillestugan och så skulle man dansa. Då använde man våra plattor till det. Det är ju tänkt som partymusik alltså som man både ska kunna dansa till och sitta och lyssna till.

Hade ni något mål med Saxparty-albumserien?

– Nej, vi gjorde en varje år. Vi gjorde 18 stycken och höll på i 18 år. Det blev en riktig långkörare. Det blev guldskivor från Saxparty 2 till 18. På den tiden började det med 25 000 för att få en guldskiva, sedan höjde de det till 50 000 och sedan höjde dom det ytterligare till 100 000. Men sen på slutet så sänkte de ner det till 50 000 igen, berättar Ingmar.

Gruppen vande sig helt enkelt vid att deras Saxparty-album åtminstone sålde guld – eller guld flera gånger om.

– Vi var ju väldigt glada för det och blev vana vid det. Att vi släppte, sen efter några veckor så hade vi sålt till guld. Vi hade tur samtidigt hade vi ju hittat en publik som tyckte om vårt sound, säger Ingmar.

Foto

Konvolutet på Saxparty 2. Bild lånad från bloggen Katastrofala omslag. Kollaget gjordes av Henrik Martinell.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 2 =