Sunkit var med när Inbillningsradion återuppstod och firade att det klassiska radioprogrammet nu ges ut på CD.
I kölvattnet efter de bisarra radioprogrammen med Lasse O’Månsson och Bengan Wittström spelade jazzmusikerna Eddie Bruhner (Sveriges Jazzband m.fl.) och Jens "Jesse" Lindgren (Kustbandet m.fl.) in en programserie med namnet Inbillningsradion. I programmen, som sändes första gången under 1970- och 1980-talen, blandades mer eller mindre improviserade sketcher med musik, ofta av det mindre lyckade slaget.
Liksom hos 0’Månsson och Wittström låg begreppet sjuk humor nära till hands. Och herrar Bruhner och Lindgren hade också ärvt den musikaliska inriktningen, i Inbillningsradion kunde man få höra artister som Åke Uppman, Glasblåsarna och låtar som Ta trippen till Trosa och Jag är en ung godtemplartjej.
Självklart blev många upprörda. Lika självklart som många satt klistrade vid apparaterna, spelade in programmen på kassett, lärde sig sketcherna utantill, spred till likasinnade. Utan program som Inbillningsradion hade Sunkits musikskatt inte varit densamma, eftersom udda musik utan annan spridning helt enkelt hade glömts bort totalt.
Nu har den f.d. radioproducenten Lars Gurell (tämligen legendarisk som producent för Svenktoppen under många år) ställt samman ett urval av de roligaste sketcherna och den märkligaste musiken. Resultatet är CD:n Go’bitar ur radioserierna Inbillningsradion & Plattoteket (Riverside). Tonvikten ligger på pratet, men de musikaliska prov som ges är minst sagt tunga. Trevligt att få dessa guldkorn levererade från mastertejper och inte, som hittills, på knastriga kassetter kopierade i hur många led som helst.
För mig var också den fantastiska Albertina med Åke Dickmans enmansorkester en ny bekantskap.
Bruhner, Lindgren och Gurell presenterade skivan på en tillställning i radiohusets Studio 4 (legendarisk mark det med, här spelas t.ex. På Minuten in) den 9 mars. Eddie och Jesse kunde då berätta att de flesta sketcherna spelades in ute i naturen (eller den natur som storstaden kan erbjuda – t.ex. på Gärdet) och ofta i en eller några få tagningar. Fniss och biljud fick vara kvar, för att fånga den direkt känslan.
Med lyckat resultat, får man tillägga.
Av Magnus Nilsson
Relaterade länkar
> Jesse Lindgrens webbplats (extern länk)
> Skivbolaget Riversides webbplats (extern länk)
