Folkrörelsen Pelle Karlssons gröna skiva

Vilken loppis du än besöker och vilken skivback du än rotar i – visst tusan hittar du en viss skiva med Pelle Karlsson där. Henrik Martinell rapporterar.

Sunkit är långt ifrån först att skriva om kulten kring Pelle Karlsson – mannen bakom Sveriges vanligaste loppis-skiva; 1973 års storsäljare Han är min sång och min glädje. Men vi har försökt ta reda på vad Pelle själv tänker kring hans skivas nya liv. Samt om andrahandsmarknaden kan dra ekonomisk nytta av internetfenomenet.

Alla skivsamlare känner till att Pelles anlete är ett av de mest återgivna i Sverige. Ansiktet finns på tusentals vinylomslag som står och samlar damm på loppmarknader.

– För det första är jag uppvuxen i den miljön där den gröna skivan landade, i kyrklig miljö. Och på den tiden var den mycket uppskattad, väldigt speciell. Det minns jag redan på den tiden, säger Daniel Grahn, som är generalsekreterare på Erikshjälpen.

LP:n Han är min sång och min glädje gavs ut 1973, men sålde relativt svagt vid lanseringen – omkring 5000 exemplar det första halvåret. Det var först när Pelle Karlsson dök upp i allsångslegendaren Bosse Larssons TV-program Nygammalt som det tog det skruv. Så pass att Karlsson under några veckor sålde mer än ABBA.

Skivan blev en sleeper hit och sålde mellan 300 000 och 500 000 exemplar.

Senare gifte sig Pelle Karlsson med den kristna sångerskan Evie Tornquist, bosatte sig i Florida och har sedan dess varit borta från det svenska rampljuset.

– Det är först när jag börjat på Erikshjälpen som jag inser att den här skivan har fått ett helt nytt liv i ett helt nytt sammanhang, där den lyfts upp och skojas med. Det har blivit någon sorts kultförklaring av det här omslaget och hela skivan, säger Daniel Grahn och syftar på rörelsen kring den gröna skivan.

Få verkar vilja köpa skivorna, men likt fridlysta blommor får de stå kvar – men frontade – i backarna. Liknelsen med fridlysta blommor kommer från Facebook-gruppen Jag har skådat Pelle Karlsson! och lyder ordagrant:

Att köpa Pelle Karlsson är som att plocka fridlysta blommor. Precis som man låter fridlysta blommor stå i backarna, bör man låta Pelle Karlsson stå i backarna.

Rörelsen Jag har skådat Pelle Karlsson! har funnits i över ett decennium och dess huvudsakliga uppgift är att i varje loppis-back sätta ett Pelle Karlsson-album på front row-plats och därefter fotografera sig själv ihop med skivan.

– Det finns ju en grupp människor som har satt i system och har gjort som en ploj, gimmick eller i värsta fall närmast en besatthet i att var än den här skivan dyker upp ska man fronta den och lyfta fram den. Det finns till och med de som gör Photoshop-idéer kring de här bilderna. Det här skivomslaget som finns på så många olika ställen används för att skapa någonting närmast en folkrörelse kring, säger Daniel Grahn.

Varför tror du att det blivit så? Det finns ju fler album i loppisbackarna som det sålts nästan lika mycket av, så varför blev det just det här albumet som det skapats en rörelse kring?

– Det måste väl också hänga ihop med att den finns på så många ställen. Hade den här bara funnits i två butiker – en skiva som bara dyker upp då och då – hade det varit annorlunda. Men nu finns den i princip överallt och därför tycker folk att det är roligt att göra så här tror jag.

Har du ”skådat” själv?

– Absolut. När jag hörde om detta trodde jag det var ett skämt först. Sedan gick jag in på Facebook-gruppen Jag har skådat Pelle Karlsson!. Sedan var jag ju tvungen. Bara för att bevisa att jag klarade detta, har jag ju också gjort detta på några ställen. Vi har ju 62 butiker i Erikshjälpen och vart jag än kommer går jag till skivhyllan för att titta om Pelle Karlsson står längst fram och gör den inte det – ja då får man hjälpa till lite grann, säger Daniel Grahn.

Rörelsen kring Pelle Karlsson-albumet har även lett till popkulturella spin-offs på originalet. Till exempel har någon publicerat den klassiska bilden av Pelle Karlsson i ny version iförd corpse paint (samma bild hamnade även på en köpe-t-shirt).

Omslagsbilden spelar även en viktig roll i popgruppen Knight Musics musikvideo Green River Killer.

Sett till det faktum att den märkliga kulten kring gröna skivan växer, så frågar jag Daniel Grahn om han ser någon möjlighet att dra nytta av folkrörelsen kring skivan i Erikshjälpens butiker framöver. Det känns ju inte omöjligt att göra en vinst på skivbackarnas underutnyttjade resurser, som Karlssons skiva ju faktiskt är. Eller?

– Alltså, vi får ju sätta oss och fundera på detta om det finns någon möjlighet. Vi är ju en välgörenhetsorganisation så vi slåss ju för att få in så mycket pengar som möjligt för att göra så gott som möjligt för så många barn som möjligt runt om i världen. Och det är klart: allt som hjälper till i den riktningen försöker vi ju lyfta fram. Samtidigt är nog detta mer ett roligt fenomen som vi ska skratta åt och uppmuntra på nåt sätt, men jag tror inte att det kanske ger så mycket större ringar på vattnet just nu, säger han.

Daniel Grahn tycker snarare att det gröna albumet fyller en viktig roll i att lyfta fram loppis-tingens ofta intressanta bakgrund.

– Vi är ju i en bransch där man berättar historier om gamla saker. Vi försöker hålla fräscha butiker, men kring gamla grejer finns ju oftast spännande historier. Det är inte sällan vi har samlare och auktionsförrättare som kommer till våra butiker – då är ju detta en jättespännande historia. Hur denna okända personen kunde bli så enormt stor, gjorde den här skivan och nu är det en folkrörelse kring hans omslag som sätts längst fram i skivbackarna – det är en helt fascinerande historia.

Pelle Karlsson och Daniel Grahn har träffats flertalet gånger när Pelle och hustrun Evie besökt Sverige och turnerat. En av gångerna berättade Daniel för Pelle om kulten kring LP:n Han är min sång och min glädje.

– Jag nämnde faktiskt det för honom. Det är ju så att Pelle Karlsson lämnade rampljuset med buller och bång och flyttade till USA och valde ett liv betydligt mer i skymundan. Han har jobbat med satelliter och som affärsman, så han valde ju bort kändisskapet han hade i Sverige. När jag påminner honom om detta skrattar han ju gott och samtidigt så markerar han att detta är en svunnen tid som ligger bakom honom. Jag tror inte han lägger ner så där jättemånga tankar på sin gamla karriär om jag ska vara ärlig.

Blev han förvånad när du berättade för honom om rörelsen?

– Ja, det blev han ju naturligtvis. För det första förstod han inte riktigt storheten i den här skivan nu – han har lite distans till den. För det andra: det är klart att det är en konstig berättelse även för honom att hans gamla skiva skulle bli en folkrörelse där folk runt i landet på loppisar ställer hans skiva längst fram i skivlådor. Det är en konstig berättelse till och med för honom, säger Daniel Grahn.

Om vi spekulerar nu – skulle den här internettrenden kunna vara en väg in för Pelle i musikens rampljus igen? Han har ju inte helt lämnat musiken, men är i stort sett borta från den.

– Han sjunger ju, precis som du säger, fast han gör det i mindre sammanhang och han gör det mer för husbehov och så där. Men han har ju en fantastisk röst och han är ju en otrolig personlighet så skulle han bestämma sig för att göra en comeback i Sverige och man skulle kunna rida på den här Pelle Karlsson-vågen och koppla till butiker, jag tror nog att det skulle gå att göra en rätt så rolig grej av det faktiskt. Sen hur långt det når eller vad en comeback är i sammanhanget det vågar jag inte gissa, men att det skulle väcka ett stort intresse det är jag säker på, säger Daniel Grahn.

Att skivan blev populär över gränserna – det vill säga att den slog stort både inom frikyrkorörelsen samt bland ”vanligt folk” – gjorde att den av många sågs lite som en andra nationalsång.

– Den här skivan hade ingen stor förväntan på sig att lyckas. Utan den spelades in, den skickades ut till mycket kyrkfolk och rätt vad det var togs den upp av Nygammalt – och skivan fick helt plötsligt helt nytt liv. Den trycktes om och trycktes om och trycktes om. När jag forskade i detta för ett tag sedan för att få reda på hur många skivor det kan finnas så har jag fått siffror mellan 300 000 och 500 000.

– Den spelades ju överallt, den låg på listor över ABBA. Det sägs ju till och med att Björn och Benny besökte Filadelfiakyrkan i Stockholm för att se vem som låg före dem på listan. Jag vet inte om det är sant eller bara en skröna, men så otroligt kan det vara. Den här sången Han är min sång och min glädje som hade en sån där klassisk inledning ”bambabambam…” Den låten sa man ju var Sveriges andra nationalsång under den här tiden och spelades ju överallt. Det här är en märkvärdig historia, en märkvärdig skiva och den har fått en fortsättning ända in i vår tid, säger Daniel Grahn.