Kategorier
Artiklar

Älskade julskiva

Det är något särskilt med julen. Och det är något väldigt särskilt med alla julskivor. Anna-Lena Lodenius är samlare, ständig gästdiscjockey på Sunkits julfester , och här berättar hon om några av sina favoriter.

Någon gång i början av december skickade Fredrik af Trampe ett mail:

Du måste gå in på Spotify och lyssna på Sven Wollters och Lotta Engbergs svenska version av Fairytale in New York. Vad ska man säga?

Sven Wollters eventuella sångförmåga och märkliga skivutgivning är ett kärt samtalsämne, och hans första (?) julrelaterade skivinspelning ger nya infallsvinklar. Det är något med kombinationen Bingo-Lotto-Lotta som sjunger om att vinna på lotteri och raspiga Wollter som föremålet för hennes stora kärlek.

En annan jul rätt nyligen var det Lasse Berghagen som fick mailboxen att fyllas i december. Han framträdde precis som Lotta Engberg med egen julshow i TV4 och gav samtidigt ut en julskiva. Urvalet av låtar kändes relativt normalt, med ett undantag: Jag vill inte va' din pepparkaksgubbe. En text som man kan grubbla mycket över och för varje gång blir man mer och mer rosig om öronen. Exempel:

Jag vill inte va din strut med karameller
som du kan gå och suga på
en julbock vill ja inte vara heller
nej jag vill va nåt mycket bättre än så'¦

Dessa två exempel visar att det, som Magnus Nilsson påpekat, inte är all musik som kräver några års karantän för att platsa på Sunkit.

Julskivor kommer alltid åter

Varje år dyker de upp, säkert som de första ljusslingorna över shoppinggatorna och hyacinterna på ICA. Årets julskivor. Förra årets julskivor. Förrförra årets julskivor. Julskivor som ingen längre minns när de kom, förmodligen en gång utgivna på vinyl men nu i ständigt nya utgåvor på CD.

Julmusik är extremt enformigt. Det finns en handfull låtar som upprepas till leda. Snart sagt varje artist ger ut minst en julskiva under sin karriär. Vad är det som driver så många att ge oss ytterligare tolkningar av Jag såg mamma kyssa tomten, Tipp-tapp eller Rudolf med röda mulen?

Låtvalet är inte mer varierat på den uppsjö med udda julskivor som ligger i backarna på varuhusen. Där hittar man allt från panflöjter till hårdrock och julmusik i reggae-tappning. På internet sprids jullåtar framförda med hjälp av gummisnoddar, tågvisslor och glas eller sjungna av kossar, kycklingar, hamstrar, ekorrar eller andra djur skapade i någon digital studio. Julen kan utspela sig i Karibien, på något charterresmål, i Japan, Vilda Västern samt förstås på Hawaii. Men låtvalet inkluderar alltid Jingle Bells och de övriga förväntade låtarna. I nödfall kan man alltid lägga på lite bjällror i bakgrunden så att det låter jul, bjällror är det fulländade julljudet.

Utmaningen för den som ska spela julskivor på Sunkit ligger i att hitta versioner och framföranden som är så originella att de sticker ut. En och annan gång dyker det också upp nya jullåtar. Nisses juljoddel med Klasse Möllberg och Tomten kommer på HD med Kenneth and the Knutters är exempel på låtar som av någon anledning aldrig tagits upp av andra artister, men som blivit obligatoriska på Sunkits julfester.

Julskivor – en kort historia

Lite historik: Julskivan är inget nytt fenomen, det finns inspelningar av julmusik ända sedan skivans födelse. Men sitt verkliga genombrott fick den hösten 1942 med filmen Holiday Inn där Bing Crosby för första gången framför White Christmas av Irving Berlin. Crosbys inspelningar har sålt minst 9 miljoner skivor och var länge världens mest spelade julsång. Skivan fick efterföljare och banade väg för en riktig försäljningsboom. När julskivorna stod på sin topp under slutet av 1940-talet såldes cirka en tredjedel av alla skivor under året i USA de sex sista veckorna före jul.

1957 sjöng Elvis Presley Blue Christmas och förde ihop julmusiken med rocken. Åren 1963-1970 skickade Beatles ut årliga julsinglar, små sladdriga flexiskivor, till fansen. Till och med Jimi Hendrix hann med att spela in några jullåtar, fast egentligen helt oavsiktligt. Han började sjunga julsånger när han värmde upp inför en spelning i New York 1969 och någon slog på bandspelaren. Vad förenar Keith Richards, Mae West och The Knife? Jo, alla har de spelat in jullåtar.

Julen räddar skivhandeln

Julen står sig som en högtid för skivhandlarna som får en paus i de vikande försäljningssiffrorna och tappet till den digitala nedladdningen. De gamla klassikerna säljer fortfarande mycket, Elvis och Frank Sinatras julskivor letar sig i regel upp på 'topp hundra-listan' över mest sålda album i december månad även på den svenska marknaden. Men ännu hellre vill vi förstås höra amerikanska standardlåtar framförda av våra egna favoritartister som Carola, Peter Jöback, Tommy Körberg och andra.

Carolas Jul i Betlehem kom redan 1999 och har sålt över en halv miljon vid det här laget, och hennes uppföljare från Betlehem 2007 blev också snabbt en storsäljare. Allra mest köper vi samlingar som Absolute Christmas, 100 procent jul, Dansbandsjul och liknande. Att döma av statistik från Stim som presenterades i december 2008 är den mest spelade svenska jullåten i radio Triads Tänd ett ljus. En låt som självklart finns med bland annat på Absolute Christmas och som nog aldrig kommer att spelas på Sunkit.

Humor och sentimentalitet i texterna

Det finns gemensamma drag i all julmusik och det är att texterna antingen är väldigt sentimentala eller försöker vara humoristiska. Båda sorterna har sin charm. En sentimental höjdpunkt på Sunkits julspelningar brukar vara Jigs Kom hem till jul, pappa!. Och vem kan motstå Harry Brandelius försök till satir från 1969 där han gav oss den osminkade sanningen om svensk julturism i Jul i Las Palmas?

Här finns allt från kaffekask
till små kaffebruna fnask
för att göra vår tillvaro skön
romantiken blommar upp
i var medelålders kropp
medan fisklukten dallrar kring ön'¦

Thore Skogmans ringlekar från en LP som kom 1985 bör hanteras med försiktighet om man hyser veganer i familjen. Hans osentimentala slaktskildringar torde nämligen få den mest inbitna korvälskare att sätta syltan i halsen. Som i hans version av Prästen skulle åka, där grisen börjar bråka för att den inte vill följa med till slakteriet:

Men än slank den hit
och än slank den dit
och än slank den ner i magen

Temat utvecklas vidare i en ny text på melodin Skära, skära havre som blir 'Skära, skära grisen' och i Ritsch, ratsch, filibombombom:

Ritsch, ratsch så var kniven där
så var kniven där, så kvar kniven där
Ritsch, ratsch så var kniven där
man i julegrisen skär'¦

Kändisar som inte kan sjunga

En annan kategori är artister som ger ut skivor för att de är kända, inte för att de kan sjunga. Här spelar Leif 'Loket' Ohlsson i en särskild division. 1994 spelade han in Hans Edlers Vart tog jultomten vägen? som handlar om att tomten vänder sig till arbetsförmedlingen för att söka ett annat jobb:

Vart tog jultomen vägen?
Försvann han under gran
eller tog han pappas Ford och for ner på stan
det ryktas han bultat på Socialens port
Tomten permitterad det är som förgjort'¦

På samma cd förenas han även med Harald Treutiger i en rapplåt med titeln En riktigt god jul där en vers handlar om predikanten Runar som stalledräng. Till båda dessa låtar gjordes även videofilmer som numera går att hitta på YouTube.

Sedan finns det förstås artister som sjunger falskt och ur takt och har en allmänt egenartad musikalitet. Elvisimitatören Eilert Pilarm, känd från Kelda-reklamen, har bland annat gett oss en säregen version av Blue Christmas. Artisten Wing har en gäll asiatisk röst och är uppenbarligen van att sjunga i en helt annan sångtradition. Hon föddes i Hongkong men är bosatt i Nya Zeeland. Men det är ändå ett mysterium hur en människa kan träffa så fel och betona så konstigt, vore det inte för texten skulle man knappt känna igen de vanliga jullåtarna.

Årets nya julskivor

Bland nyheterna på Sunkits julfest 2009 märks Dogge Doggelitos Bling Bling jul, där han önskar ”gussarna” och alla andra i förorten en riktigt god jul, Julklapp från Tom Zacharias svåråtkomliga barnskiva och Skinkan är för stor, morsan med Totte Wallin och Gunnar Svensson (tack Martin som rippat de två senare). Mister Russian, Please Don’t Shoot Down Santa’s Sleigh slutligen med The Sensational Little Shana Lynette kan påminna oss om det kalla krigets dagar då storpolitiken letade sig ända in i julfirandet.

Av Anna-Lena Lodenius

Fotnot

Sunkits julfest går av stapeln den 21 december 2009 och vid skivspelarna står , naturligtvis , Anna-Lena Lodenius, i år med sällskap av ovan nämnde Fredrik af Trampe.

Ett svar på ”Älskade julskiva”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 5 =